I sin kommentar till mitt svar på en tidigare ledare, vill UNT göra skillnad på demokrati ”i största allmänhet” och Vänsterpartiets demokratiska principer och processer. ”Det är, som alla också inser, en högst betydande skillnad.” – skriver UNT. Det allvarliga är att man därmed också underkänner den svenska demokratin.
För vad skiljer Vänsterpartites demokratiska former från övriga samhället? Vi har som alla andra politiska partier och andra organisationer, en beprövad modell av demokrati där varje medlem har sin röst och där den representativa demokratin används för kongresser, stämmor, riksting eller vad det nu benämns. Denna demokrati är alltså grunden för den svenska politiska demokratin, för på detta sätt fastställs den politik och de politiska företrädare som väljarna har att ta ställning till. När UNT benämner resultaten av dessa demokratiska processer som ”utrensningar” vill man ge sken av att här har inte demokratin fått råda. Och det är allvarliga anklagelser. UNT gillar inte de beslut som tas i Vänsterpartiet, det är inget konstigt med det. Kritisera och argumentera då i sak i stället för att misstänkliggöra demokratin bakom besluten.
Till sist, med tanke på demokratiska principer, undrar jag varför UNT nu behagar sätta en åsiktsetikett på mig och kallar mig för kommunist. Vad ligger bakom UNTs benämningen? Jag är vald i allmänna val och företräder Vänsterpartiet, ett socialistiskt och feministiskt parti. Vad krävs för att av UNT bli kallad kommunist? Räcker det med att vara vänsterpartist? Eller är det ett utslag av UNTs alldeles egen fria tolkningsrätt av demokrati och åsiktsfrihet?
I måndags fick jag tillfället att representera Uppsalavänstern vid möte med ett nätverk för naturvetenskapslärare i ungdomsskolan. Alla partier var representerade men jag var den ende som inte satt i kommunfullmäktige eller skolnämnd. Meningen var att vi skulle berätta vilka utbildningspolitiska initiativ vi planerade framåt, särskilt då för den naturvetenskapliga delen av skolan.
Själv ville jag nog i första hand höra vilka problem som de naturvetenskapliga lärarna ställs inför. Detta är särskilt intressant eftersom vi i Vänsterpartiet i Uppsala just nu håller på att forma vårt kommunalpolitiska program inför valet och nästa mandatperiod. Vi som är politiskt aktiva, för själv ser jag mig absolut inte som politiker, måste ju ständigt lära oss hur den verklighet, som vi vill förändra, ser ut. När snacket kom igång så blev det efterhand mest de politiska partierna som pratade och svarade på frågor. Efter fikat började alla förbereda sig på att lämna mötet, och nämndordförandena upplyste åter om en del planer. Då kunde jag inte hålla mig utan sa att jag tyckte mötet varit trevligt men jag hade hoppats få höra mer om vilka problem lärarna står inför.
Detta kom att bli nån slags dammöppnare för helt plötsligt dök det upp flera saker som var särskilt svåra för dessa lärare. Ex.vis finns i dag ingen chans att ha laborationer i halvklass på grundskolan. Därför kommer många elever till gymnasiet utan att ha genomfört praktisk verksamhet i kemi eller biologi. Ett annat problem ligger rätt nära och det är att många naturvetenskapliga lärare både i högstadiet och grundskolan tvingas jobba många timmar på kvällar och helger för att överhuvudtaget kunna genomför sitt arbete dagtid.
För mig kändes denna del av mötet som mest intressant för nu fick jag en chans att höra vad vi måste kämpa för som politiskt parti. Problemet med att vi politiskt aktiva människor blir ”politiker” det är att vi inte hinner eller orkar få en direkt kunskap om den verksamhet som det politiska systemet ska besluta om. Ännu svårare blir det i och med att den kommunala organisationen är uppbyggd på två delar, beställare och utförare, eller uppdragsnämnder och produktionsnämnder.
Du som råkar läsa det här kanske har en idé om något som dy tycker ska ske inom den kommunala verksamheten.
Snälla låt den flöda in i det politiska systemet!
En ingång är att maila den till oss i Vänsterpartiet. Du kan skicka den till [email protected] eller [email protected] så kan vi hjälpas åt att bota den parlamentariska rundgången.
Vi ses och hörs i valrörelse och daglig kamp
Lalla Anderson, ordförande i Vänsterpartiet i Uppsala
Detta nummer som bara har fyra sidor berättar om bokis, debatterar Kuba och har lite andra nyheter. Länken finns som vanligt här nedan på artikelsidan.
Förra årets sista nummer är också slut i pappersvariant, men här kan du ladda ned den som pdf-fil. Artiklar om Ohlys debatt mot kd-ledaren. Rapport från konferensen om internationella programmet. En reserapport från Sydafrika och rapport från kultrunämnden i landstinget och en mängd andra artiklar hitttar du här.
I onsdags var det min första dag som nytt kommunalråd för vänsterpartiet. Rivstart, började direkt med förmöte inför kommunstyrelsen och sedan var det kommunstyrelse hela dagen.
Hann inte med något annat än möten den dagen. Andra dagen var det möten till framåt eftermiddagen och hela eftermiddagen gick åt till att få fart på dator, e-mail, telefon och andra praktiska saker. Fredag var det möte igen nästan hela förmiddagen och sedan var jag tvungen att gå tidigt för att hinna till Södertälje för att uppvakta Staffan Norberg, en f.d. arbetskamrat, på 50-årsdagen.
Staffan är vänsterpartiets kommunalråd i Södertälje och en av de vänsterpartister som pressen brukar kalla ”förnyare”. Det gjorde hans öppna hus till mer än bara en födelsedagsuppvaktning, det blev lite av vilka kommer dit och vilka gör det inte. Bortsett från vänner och officiella uppvaktningar, som Assyriska FF, Södertälje SK, nämnder och styrelser i Södertälje, kom ett flertal kommunalråd och andra vänsterpartister med tunga uppdrag. En viss övervikt för dem som pressen brukar lyfta fram som ”förnyare” men också flera andra, bl.a. Lasse Ohly. Andra uppvaktare var Gudrun Schyman och Margó Ingvardsson, som hade med sig namnlistor för sitt nya parti vänsterdemokraterna utan att få med sig en enda underskrift.
Förhoppningsvis var denna födelsedagsfest en föraning om framtiden. F! (här representerat av Gudrun) går tidigt utan att göra något väsen av sig, vänsterdemokraterna pratar men får inget större genomslag, vänsterpartiet begraver gammalt groll och går vidare.
Vänsterpartiet Storstockholm hade sin valkonferens i helgen, även den visade att partiet går vidare. Valberedningen hade lagt ett förslag till riksdagslista där bl.a. Staffan Norberg och Tasso Stafilidis hade ställts utanför. Tasso har tidigare bott i Malmö och sitter i riksdagen på Malmömandat. Valberedningen menade att Tasso inte var känd i Stockholm. Varför valberedningen valt att ställa Staffan utanför listan vet jag inte men det hänger förmodligen ihop med hans ”förnyar”-etikett. På valkonferensen valde ombuden att placera Tasso på 13:e plats och Staffan på 25:e. Jag tror att valkonferensen gjorde en bättre bedömning än valberedningen. Tasso är partiets största hbt-profil och Staffan är populär i Södertälje, utan honom på listan hade det varit stor risk att många Södertäljebor valt att inte rösta på vänsterpartiet i riksdagsvalet. ”Det är ett valvinnargäng som har röstats fram. Det speglar bredden och mångfalden i partiet”, var Lars Ohlys kommentar till listan. (Han toppar den såklart.)
Till skillnad från Stockholmsdistriktet har vi en rådgivande medlemsomröstning i Uppsala. Det tycker jag är mycket bättre eftersom det i förväg ger en bild av vad medlemmarna vill. Kanske kommer vi Uppsalabor att dominera och länets kandidater hamna långt ned men då kommer en klok valberedning att se till att alla kommuner finns representerade. Den bredd och mångfald som vi har i Uppsala län kommer att synas på vår riksdagslista, det är jag övertygad om.
Jag hade tänkt skriva om min första vecka som kommunalråd men tyvärr hände det inte så mycket. Folkpartiets motstånd mot en utbyggnad av Fyrishov undantaget. Istället blev det en betraktelse över det vänsterparti som den borgerliga pressen kallar splittrat men, vilket inte minst helgen har visat, är enat.