Regionrådets inledning

Det är både en ynnest och ett enormt stort ansvar att jobba med regionpolitik idag. För vi som gör det får ett direktinflytande på de politikområden som har störst relevans på två av vår tids allra viktigaste samhällsutmaningar: sjukvården och klimatet.

Coronapandemin visade vilken avgörande betydelse sjukvården har för oss, både som enskilda och som kollektiv. Utan regionernas högkvalificerade allmänna och gemensamt finansierade sjukvård (och för all del även kommunernas insatser inom vård och omsorg) skulle vårt samhälle ha drabbats mycket hårdare av covidsjukdomens härjningar.

Tegnell och Folkhälsomyndigheten i all ära, det är allt slit från läkarna, sjuksköterskorna, undersköterskorna, biomedicinska analytiker och alla andra inom vården som såg till att vi kom ut på andra sidan av pandemin.

Många känner med rätta en djup tacksamhet till vårdpersonalen efter pandemin. Vår tacksamhet förstärks av en medvetenhet om hur personalens arbetssituation försämrats under många år av underbemanning och en ständigt ökande tidspress. Det är obegripligt att övriga partier i regionfullmäktige vägrade ansluta sig till Vänsterpartiets krav om en pandemibonus till personalen, men med Vänsterpartiets budgetförslag tar vi stora steg mot en anständig arbetssituation i sjukvården. Och det är helt nödvändigt om vi ska kunna erbjuda vård i rätt tid i hela länet.

Länge har sparkrav präglat vården i Region Uppsala, som lägger näst minst pengar per individ på hälso- och sjukvård bland samtliga regioner i Sverige.  Personalen har fått betala priset. Och människor i behov av vård har fått vänta allt längre, med ökad lidande och ohälsa som följd. Det gäller hela sjukvården. Från äldre som får vänta på hjälp med sin nedsatta hörsel till ungdomar som kämpar med psykiska problem i väntan på vård från BUP till de som får härda ut i kön till knäoperationen. UNT har skrivit mycket om den katastrofala situationen på Akademiskas akut. Det duger inte! Moderaterna säger ofta att vårdköerna är deras huvudmotståndare i regionpolitiken. Tyvärr är det i det moderatstyrda Region Uppsala köerna som vinner. Det behövs ett nytt styre i Region Uppsala med en politik för förändring och ökade resurser till sjukvården: fler vårdplatser och mer personal.

För att betala för det är Vänsterpartiet villig att höja regionskatten. Det vore bättre med högre bidrag från staten: men i nuvarande läge är det enda ansvarfulla att använda alla tillgängliga verktyg för att lösa sjukvårdskrisen. I vårt budgetförslag för 2023 föreslår vi en skattehöjning på 50 öre.

Under pandemin såg vi också hur privatiseringar och olika komplicerade upphandlingsupplägg hotade att undergräva samhällets förmåga att klara av krisen. Det är den offentliga sjukvården som står för tryggheten. Men Moderaterna och de övriga partierna i nuvarande blågrönt styre fortsätter att lägga ut fler delar av sjukvården till privata vinstdrivna företag – trots fackens varningar om hur det hotar forskning och utbildning av ny vårdpersonal. Privat vård öppnar även upp för gräddfiler i vården, då privata vårdgivare erbjuder möjligheten att få vård snabbare än andra. Helt emot principen om att den som är sjukast ska få vård först. Det undergräver hela solidaritets- och rättvisetanken som är grunden för sjukvården i Sverige. På sikt kan det bli lika illa som i USA. Och det kan gå fort om vi inte agerar nu för att stoppa utvecklingen mot en ojämlik sjukvård. Därför ska sjukvården återtas i egen regi.

Kriser som pandemin, eller vårdplatskrisen, går inte att missa, men klimatkrisen är lömskare än så. Trots att följderna av den globala uppvärmningen blir alltmer påtagliga (vi kommer att behöva vänja oss med långa perioder av både torka, som under våren i år, och mycket regn) är det lätt att klimatkrisen blir till ett bakgrundsbrus.

Men det är en kris. Den globala medeltemperaturen har hittills ökat med drygt en grad jämfört med förindustriell tid. Jorden har aldrig förr värmts upp så här snabbt. Uppvärmningen går många hundra gånger snabbare än någonsin tidigare.

Klimatkrisen kommer från utsläpp av växthusgaser, och det är människan som orsakar utsläppen. De rikaste länderna konsumerar mest växthusgaser räknat per person. Vi svenskar konsumerar som om vi hade fyra jordklot, vilket bland annat orsakar nya vädermönster som hotar människans sätt att leva.

För Vänsterpartiet är det politikens ansvar att se till att vi gör det som krävs för att undvika en katastrofal uppvärmning med mer än 1,5 grader. Ansvaret för att rädda klimatet varken kan eller bör lastas på enbart den enskilda. Det måste till politiska beslut. Politiken på alla nivåer måste visa handlingskraft.

Därför är det upprörande att klimatpolitiken lämnar så lite avtryck i den av de blågröna partierna föreslagna budgeten. Särskilt när facit för Region Uppsalas verksamheter visar att vårt klimatavtryck fortsätter att öka. Det måste till rejäla minskningar i klimatutsläppen, och för att åstadkomma det ska politiken ge klimatet högre prioritet. I vårt budgetförslag skärper vi klimatmålen, inrättar en koldioxidbudget för regionen och säkerställer att tidigare uppdrag om att införa en rutin för klimatkonsekvensbeskrivningar innan beslut i de politiska organen fullföljs. Vi vill dessutom utlysa klimatnödläge – just för att understryka allvaret i situationen.

Det är inom resande som Region Uppsala kan göra mest nytta för klimatet. Fler måste se kollektivtrafiken som det naturliga valet för sina resor. Vi menar att priset har betydelse. Idag upplevs kollektivtrafiken som dyrt jämfört med bilen – även med dagens höga bränslepriser. Därför måste det bli billigare att åka buss eller tåg. Vi har förslagen: gratis sommarlovskort för ungdomar, rabatt på enkla resor för studenter, pensionärer och andra förmånstagare (förtidspensionärer), ett billigt årskort för en tia om dagen efter en modell från Wien. Alla av dessa förslag kommer att leda till ökat resande – och många till ökade intäkter när fler åker med UL.

Vi har förslagen för klimatet, men även för personalen. De blågröna har haft tre år på sig att visa vad de går för. De har lovat mycket till personalen men få har märkt av några konkreta förbättringar. Det är synd, för det är inte svårt att veta vad som behövs. Fråga bara personalen! Kortare arbetstid, rätt till egen kompetensutveckling, tid för reflektion, återhämtning och verksamhetsutveckling, ökade möjligheter till inflytande. Lönerna måste upp, och erfarenhet ska löna sig om vi ska lyckas behålla erfaren personal. Fram för allt behövs ett trovärdigt löfte om en högre grundbemanning. Med fler kollegor kommer vårdpersonalen att orka jobba kvar.

Allt detta finns med i Vänsterpartiets budgetförslag. I höst tänker vi göra det till verklighet.

Neil Ormerod, regionråd (V)

Kopiera länk