Om demokrati, professionalism och öppenhet
Katastrofkommissionen har nu lämnat sin rapport. Den kritiserar regeringens agerande och pekar ut enskilda ministrar och tjänstemän. Vem har ansvaret för att det tog sådan tid innan adekvata åtgärder vidtogs, tjänstemän eller politiker och hur ska staten organisera sig så att inte misstagen upprepas?
Nyligen svarade jag på en enkät från statsvetenskapliga institutionen i Göteborg. En av frågorna var om jag ansåg att professionella eller förtroendevalda ska ta beslut i viktiga frågor. Lätt att svara på förstås. Det är för mig självklart att förtroendevalda ska ta de viktiga samhällsbesluten. Förtroendevalda kan åtminstone teoretiskt, till skillnad mot så kallade professionella, avsättas av folket, om de inte lever upp till förväntningarna.
Jag tror att många sitter hemma i soffan eller på fikarasten och säger – Hur kan dom ta så korkade beslut eller hur kan dom låta bli att ingripa. Det begriper ju var och en att…. Det är lätt att klanka ner på politiker och ropa efter professionalism. Likaså att efterfråga handlingskraft. I media framställs lösningarna som enkla och verkligheten som ond eller god.
Kunskap är nödvändig i dagens komplexa samhälle. Behovet av kunskap och professionalism för att fatta kloka beslut kräver att förtroendevalda har goda rådgivare. Har vi det som förtroendevalda ?
Uppsala kommuns beställar/utförarorganisation inrättades för att avståndet skulle bli större mellan förtroendevalda och verksamheterna. Förtroendevalda ska inte träffa tjänstemän som ”talar i egen sak”, enligt organisationskonceptet. Istället ska vi se allt ur ett medborgarperspektiv, vad nu det är? Det finns alltså en misstänksamhet gentemot professionen. Ibland känns det också som en misstänksamhet och rädsla för kunskap. Människor som inte klarar av att bemöta kunskap kan istället öka avståndet och gömma sig i slutna rum.
På samma sätt finns det en misstänksamhet från professionen gentemot politiken. De där politikerna, de förstår ju inte…. Jeanette, politisk sekreterare för vänsterpartiet, och jag har fått jobba hårt för att komma ut på kommunens egna skolor. Det har kännts som en ovilja mot att ta emot oss som är förtroendevalda. När vi väl kommit ut på den enskilda skolan har mötena varit mycket positiva och vi har fått frågan. Varför kommer ni inte oftare ?
Eftersom jag har förmånen att arbeta med politik på heltid, så ökar min kunskap. Detta upplever en del som ett hot, på samma sätt som professionella tjänstemän som finns mitt i verkligheten blir ett hot. Varför används inte människors kunskap som den tillgång den är ?
I veckan pratade jag med en vän som arbetar i ett föräldrakooperativ om hur det är att vara styrd av förtroendevalda. Hon har förtroendevalda föräldrar som arbetsgivare. Det liknar min egen situation med en förtroendevald styrelse som ”arbetsgivare”. Rädslan för att inte ha tillräcklig kunskap och misstron mot den som arbetar heltid, när man själv tvingas använda sin fritid finns där som gemensam nämnare.
• Är rollen som professionell förtroendevald på fritiden möjlig ?
• Är det möjligt när ropen på handlingskraft skallar att stå upp för att man varken själv besitter all kunskap eller är envåldshärskare och att det därför behövs tid för processer och för att skapa delaktighet?
Jag tror på delaktighet och inflytande i beslutsprocesserna, jag tror på öppenhet, ödmjukhet och eftertänksamhet, jag tror på alla människors förmåga att utvecklas och ta ansvar. Och framförallt tror jag på representativ demokrati och att makthavare ska granskas och kunna avsättas. Det är möjligt att vara professionell förtroendevald på sin fritid, liksom det är möjligt att vara ödmjuk mänsklig ledare, som varken har alla svaren eller hela makten själv. Men det blir svårare i dagens samhällskultur. Låt oss sluta med Jante och stödja alla som vill något. Men våga också stå upp för konstruktiv kritik. Låt oss gemensamt sopa bort de patriarkala maktstrukturerna. Efterfråga jämlika, eftertänksamma, demokratiska förtroendevalda, som inte gömmer sig i slutna rum !
Uppsala 051210
Britt Löfgren kommunalråd (v) fram till sista december 2005.