Låt debaclet på regionaltågen i Mälardalen bli ett avskräckande exempel för framtiden. Tåg körs bäst av det gemensamma. När marknaden tillåts sitta i förarsätet har vi inget annat val än att tugga i oss förseningar och inställda tåg. Det vet vi nu, låt oss inte göra om samma misstag i framtiden.

Ett försiktigt hopp om en dräglig vardag, och kanske ett litet jubel. Ungefär så reagerade nog många tågpendlare på nyheten om att regionerna i Mälardalen ville klippa banden med SJ och köpa in egna tåg för drygt tio år sedan. Med egen trafik under flaggan Mälartåg skulle det offentliga i Stockholm, Uppsala, Örebro, Sörmland, Östergötland och Västmanland få mer rådighet och kontroll över den ack så viktiga regionala tågtrafiken, och slippa förlita sig på andra opålitliga aktörer. Tågen skulle gå oftare, förseningar och inställda turer skulle bli färre.

Jublet fastnade i halsen när det stod klart att trafiken skulle upphandlas. I stället för att köra tågen med egen personal valde regionerna att sälja ut uppdraget till marknaden. Ironiskt nog var det SJ som satt bakom spakarna när de nya tågen började rulla 2019, och sedan slutet av förra året är det som bekant kinesiska MTR som sköter trafiken på uppdrag av Mälartåg.

För pendlarna är det mesta sig likt. Tågen är nya, sittdynan lite fräschare, och bitvis hostar den svajiga wifi-uppkopplingen till och levererar några kilobyte data. Men förseningarna och de inställda avgångarna är kvar. Det ena blåfärgade beskedet på turtavlan är dystrare än det andra: ”personalbrist”, ”sen vändning”, ”fordonsfel”. Vissa har gett upp och väljer bilen i stället. Somliga tvingas arbeta hemifrån lite mer än man egentligen hade önskat. Andra har inget annat val än att bita ihop och fortsätta åka, trots den ständiga oron över om man ska hinna hämta barnen innan förskolan stänger.

Under våren har punktligheten på Mälartågslinjerna legat kring 80 procent, och vissa månader ännu lägre än så. Det är i kollektivtrafiksammanhang ofattbart dåliga siffror. I januari var vart fjärde tåg på sträckan Örebro-Eskilstuna-Stockholm-Uppsala inställt eller försenat. När Kristoffer Tamsons (M) och Monica Johansson (S), ordförande och vice ordförande för Mälardalstrafik, får frågor om kaoset i tågtrafiken skräder de inte orden. De är arga, och kräver att MTR ska åtgärda problemen.

Men i praktiken kan de inte göra någonting för att underlätta pendlarnas vardag. MTR:s avtal gäller i åtta år, att riva upp det skulle kosta regionerna fantasibelopp.

När ansvariga politiker inte skyller på trafikföretagen, som de själva lämnat över ansvaret till, brukar det vara banunderhållet som får skulden för förseningarna. Och visst skapar det usla skicket på järnvägen stora problem. Det visade sig inte minst när räls mellan Gnesta och Flen fick bytas ut akut under våren, med flera veckors omfattande trafikstörningar som följd. När det gäller banorna är dock sjukdomsinsikten större. De flesta är i dag överens om att avregleringen av järnvägsunderhållet var ett stort misstag, och att ökad statlig kontroll är en absolut nödvändighet framöver.

Det är ingen hemlighet att Vänsterpartiet förespråkar trafik i egen regi. Vi menar att haveriet med Mälartågen nu måste bli ett avskräckande exempel för framtiden. Möjligheten att tågpendla till jobb och studier är helt avgörande för utvecklingen i Mälardalen. Vi har facit i hand: det fungerar inte att överlåta det ansvaret till marknaden. Mälardalstrafik bör redan nu förbereda för att köra sina egna tåg när avtalet med MTR löper ut, och resten av kollektivtrafiksverige bör dra lärdom och verka för mer trafik i egen regi.

Uppdaterades: 07 jun 2022