En tudelad vårdmarknad
Det är dags att bli förbannad. För svensk sjukvård, som har varit bland de bästa i världen, håller på att utarmas.
Regionerna och de stora sjukhusen, inte minst Akademiska, brottas med budgetar som inte räcker till. Det finns de som tror att det beror på dålig styrning och ineffektiv personal. I så fall lider samtliga universitetssjukhus i landet av inkompetent ledning. Det är inte trovärdigt.
Medan dagens blågröna styre i Region Uppsala säkert kan förbättras med ett V-märkt dito, vet vi alla att sjukvård kostar. Och vi är många som tycker att sjukvård ska få kosta! Även om Vänsterpartiet är det enda parti som står för det i sin skattepolitik.
Det är naturligt att sjukvård tar en större del av det ekonomiska utrymmet vartefter samhället utvecklas. Nya läkemedel, nya behandlingar och en allt äldre befolkning, tillsammans med högre krav från patienter och närstående, kräver nya resurser. Men både regering och regionledning vägrar att tillföra de resurser som behövs. Istället sätts sjukvården på en svältkur. Det leder i sin tur till personalflykt och svårighet att rekrytera nyckelkompetenser, som specialistsjuksköterskor. Personalen överbelastas, akuten anmäls till arbetsmiljöverket och vårdköerna blir längre.
Samtidigt har den omfattande privatiseringen som skett de senaste 15 åren lett till en farlig skiktning i vården. För nuförtiden spelar det roll hur mycket du har i plånboken. Dagens Nyheter avslöjade nyligen att patienter med privat sjukförsäkring får gå före i vårdkön till vårdgivare som har avtal med både det offentliga och med försäkringsbolag.
Utan det offentligas patienter skulle inte de privata företagen ha kunnat skaffa infrastrukturen som krävs för att kunna sälja en gräddfil åt försäkringspatienter. Det är våra skattepengar som har betalat för vårdföretagens utrustning och lokaler. Men patienterna kan få betala en gång till för att få nyttja dem inom rimlig tid. Det kallas vinstmaximering.
Alla kan inte heller försäkras. Försäkringsbolagen vill ha friska kunder då en för stor andel sjuka skulle bli för kostsamt. Det är ingen som missunnar att folk som behöver vård får det. Men alla ska få samma chans!
Och medan de som har råd får vård snabbt och kan återgå till arbetslivet, riskerar de som får vänta att falla genom Försäkringskassans allt glesare skyddsnät. Då växer klyftorna.
Region Uppsala har näst flest vårdval i landet, vilket innebär ett större antal privata mottagningar som tar emot patienter från regionen. I dag finns ingen samlad information om hur många av dem som samtidigt har avtal med försäkringsbolag och om det påverkar vilka patienter som prioriteras. Vänsterpartiet i Region Uppsala har därför lagt en motion i regionfullmäktige om ett förbud för vårdföretagen att låta de privata patienterna gå före. Dessutom vill vi skärpa kraven i regionens avtal så att privata och offentliga patienter inte ska blandas (som var lag fram till 2006): då blir det omöjligt att låta plånboken bestämma vilken patient ska gå först.
För det går fort nu. Om vi inte gör något kommer än fler att skaffa privata försäkringar – och fler allvarligt sjuka hamna längre bak i kön.
Jag skriver inte för att skrämmas. Istället vill jag att du som läser det här ska bli förbannad – och agera. För trots utvecklingen finns det starkt stöd för en solidariskt betald, och gemensamt ägd, sjukvård. Min roll är att jobba för ett maktskifte 2022 i Region Uppsala där Vänsterpartiet har ett avgörande inflytande.
Men oavsett vilket parti du vanligtvis stödjer, kan du avge ett nyårslöfte att agera för att rädda svensk sjukvård. Till exempel kan du ta kontakt med politiker och kräva ett stopp för gräddfiler i vården; och att sjukvården ska få mer resurser.
Redan nu växer skillnader i livslängd mellan de som har mest och de som tjänar dåligt, mellan professorn och undersköterskan. Med en tudelad vård kommer det att bli än värre: vårt samhälle riskerar att krackelera. Men än finns det tid. Om vi bli fler som lovar att kämpa för sjukvården.
Neil Ormerod
regionråd Vänsterpartiet