Vårdmiljön som konst
För några veckor sedan var jag uppe på Ulleråker och hämtade en nyligen utgiven bok.
Om ni betalar landstingsskatt här i Uppsala län har ni varit med och finansierat såväl tryckningen av boken som vad den handlar om.
Boken heter ”1% love and devotion på Ulleråkers sjukhus” och handlar om arbetet med ”utsmyckningen” i samband med renovering och ombyggnad av psykos- och rehabiliteringsavdelningarna 109 och 110, ett arbete som huvudsakligen gjordes under 2002-2003.
”1%”: Står för den princip som tillämpas av stat, kommuner och landsting att vid nybyggnation eller omfattande ombyggnad av fastigheter ska 1% av den totala kostnaden läggas på konstnärlig utsmyckning. Vid den ombyggnad som boken handlar om blev detta 212 000 kr.
”Love and devotion” : Är namnet på den grupp av fyra kvinnliga konstnärer som gjorde jobbet.
Jag stötte på detta när jag som landstingspolitiker hösten 2004 fick syn på en ansökan från landstingets kulturförvaltning. Man ville från landstingets hälso- o sjukvårdsstyrelse ha 100 000 kr som en delfinansiering för framtagandet av boken. Kulturförvaltningen menade att arbetet, och särskilt det arbetssätt som använts av ”love and devotion, var värt att dokumentera för att kunna inspirera andra, skapa en diskussion om vårdmiljöer mm.
Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beviljade 100 000 kr – de borgerliga partierna reserverade sig
och menade att det här var väl ändå en fråga för enbart kulturnämnden i landstinget. Men vi från majoriteten hävdade att detta inte enbart var ”kultur” utan…..något mer.
Men vad är det som varit så speciellt med detta arbete att det blivit en bok på 160 sidor?
Den som vill ha ett utförligt svar kan läsa boken, som finns i några läsexemplar på Uppsala bokcafé, Kungsgatan 41. Det går bra att kontakta mig, se adress slutet av artikeln, om du vill veta hur du kan få tag i den.
Men ett kort svar från mig på frågan: Någon på landstingets kulturförvaltning ger ett uppdrag till en insiktsfull person att fixa detta med den konstnärliga utsmyckningen. Den personen inser snart att här kan man ju inte bara köpa in några tavlor, skulpturer och slänga på lite anpassade färger.
Här är det själva miljön, helheten på vårdavdelningarna, som är i behov att göra något åt. Han ger uppdraget till en grupp som, med en mycket knapp budget till förfogande, får rätt fria händer. Och de går in och läser på om psykiatri, samtalar med patienter och jobbar i samspel med personalen. De letar upp möbler, gardiner, mm . När de är klara är såväl ute som innemiljön förändrade, och till och med åstadkommer de att matrutinerna är förändrade.
”Konstverket” är vårdmiljön på avdelningen. Utgångspunkten att det ska vara till för de som vårdas och arbetar där.
På ett ställe i boken säger Ulf Eriksson: ”När jag fick i uppdrag …att som konstkonsult ansvara för den konstnärliga gestaltningen eller som det vardagligt kallas, ”utsmyckningen ”, av 109 och 110,ställdes jag inför en rad frågor och problem. ……jag såg inte hur något inköpt konstföremål kunde tillföras som gjorde konsten eller brukarna av miljön rättvisa.”
I boken berättas hur arbetet gick till, det finns bilder med hur det såg ut före och efter.
Men boken är mer än så – det skrivs en hel del om den psykiatriska vårdens villkor och diskuteras om konstens roll i den offentliga miljön mm mm.
Ove Heimfors
Politisk sekreterare i landstinget
Tel arbetet: 018/6116022 e-post: [email protected]