Klivet in i det okända
I tidningen ”Dagens Nyheter” kunde man läsa om Immanuel Wallerstein vars bok ”Världssystemanalysen. En introduktion” nyligen släppts frän förlaget Tankekraft. Han menar i korthet att vi nu ser slutet på kapitalismen som samhällssystem. Men precis som övergången från feodalism till kapitalismen så är det inget som sker vare sig plötsligt eller med samtidighet. Utan övergången är långsträckt och har olika takt i världen. Vi människor som lever mitt i den har svårt att upptäcka den fast vi lever med följderna.
Och vad det nya ska heta är inte heller lätt att artbestämma än. I mycket hänvisar Wallerstein till Marx beskrivning av samhällssystem som övergår i nya stadier. Världen står inf ör en utmaning att använda våra väl utvecklade prodkutionskrafter till människornas bästa. I det perspektivet är det inte svårt att tala om sextimmars dag och en större offentlig sekor, det är svårt att äta sig mer än mätt och när prylberget man äger är oöverskådligt stort, så känns nyttan av ytterligare en pryl som ganska fåfängligt. Däremot är alla överens om att den allt mer åldrande befolkningen kommer att vilja ha fler personliga tjänster och kommer att behöva fler sjukvårds och hälsovårdstjänster. Frågan är om detta ska erbjudas dem som med pengar kan efterfråga detta eller om man gemensamt betalar in skatt, som sedan används till att fördela tjänsterna efter behov. Här känns det onekligen att vänstern har fler ägg hemma i korgen än borgerligheten. Jag tycker det är lätt att se att en gemnsam fördelning efter behov och ett indragande av medel efter förmåga kommer att kunna hantera även morgondagens fördelningskrav på ett rimligare sätt än en fördelning efter individuella plånböcker. Frågan är bara om vi kommer att hinna med politiskt att springa ikapp med den dynamiska utveckling vi lever med idag. Att de stora ekonomierna Ryssland och Kina snart har en produktionsförmåga i klass med de bästa senkapitalistiska kommer att ställa oss inför många problem. Vänsterpartiet gjorde tidigare en uredning som visade på att vi i Sverige skulle kunna åstadkomma nya jobb inom miljösektorn. Det kan utvecklas till en ännu viktigare nisch i framtiden, för behovet av bra miljöteknik är skriande i världen och de nya ekonomierna. Den tekniska förmågan att göra planeten jorden till en lycksalighetens ö i universum har vi, men den politiska förmågan, finns den?
Seppo Laine