De ekonomiska och sociala livsvillkoren är av mycket stor betydelse för människors hälsa. Det finns naturligtvis en mängd andra bestämningsfaktorer för hälsan. Till de viktigare hör – förutom vårt genetiska arv – våra levnadsvanor (som kost, motion, alkohol, tobak med mera) och den miljöpåverkan vi utsätts för. Det finns klara samband mellan livsvillkor och levnadsvanor – personer med kort utbildning, låg inkomst, begränsat socialt nätverk och som bor i områden med stora sociala problem har oftare en högre andel levnadsvanor som påverkar hälsan negativt. På senare år har det även uppmärksammats att kulturupplevelser och deltagande i kulturaktiviteter har en positiv påverkan på hälsan.

Vänsterpartiet vill förbättra folkhälsan och utjämna de hälsoskillnader som finns genom att på nationell nivå föra en folkhälsopolitik som angriper hälsans sociala och ekonomiska bestämningsfaktorer. Detta innebär åtgärder från samhällets sida på olika nivåer. En förbättrad och mer jämlik folkhälsa kräver bland annat en politik för arbete och sysselsättning åt alla, ersättningsnivåer i socialförsäkringssystem som ger inkomster som går att leva på och andra åtgärder för att skapa en jämnare inkomstfördelning,  förbättra arbetsmiljöer, en bostadspolitik som bidrar till att skapa bra bostadsområden och levnadsmiljöer, en restriktiv alkoholpolitik och nolltolerans mot narkotika.

Uppsala län har, i jämförelse med andra, en relativt frisk befolkning. Men det finns stora skillnader mellan länets kommuner, hälsan är ojämlik. Allmänt sett är hälsoläget bättre i länets södra delar.

Hälsotillståndet i länet visar ett tydligt klassperspektiv. Invånare i kommuner med högre medelskattekraft och många välutbildade har en bättre hälsa än invånare i kommuner med en hög andel sysselsatta inom arbetaryrken. Arbetslösheten är låg i den södra delen av länet medan den är högre i den norra. Det innebär att förutsättningarna för en god hälsa är högre i de södra delarna av länet. 

Sjukvården har unika kunskaper om invånarnas hälsotillstånd och levnadsvillkor,
och måste därför fungera som en ”väckarklocka” och föra ut kunskaper till övriga beslutsnivåer i samhället – exempelvis riksdag, departement, olika statliga myndigheter och kommunerna. Vad gäller kommunerna är det viktigt med dialog och samverkan kring vad som kan göras, var för sig eller i samverkan, för att förbättra folkhälsan. 

Men det är också av vikt att försöka påverka människors levnadsvanor. Förutom rökning är hög alkoholkonsumtionen och kostvanor/övervikt prioriterade områden.
Det är viktigt för sjukvården att alltid efterfråga tobaks- och alkoholvanor och återkoppla dessa till patientens hälsa.

Ett hälsofrämjande och förebyggande synsätt och arbetssätt inom sjukvården måste stärkas, och resurser för detta arbete avsättas. En ökad andel av hälso- och sjukvårdsbudgeten måste användas till folkhälsosatsningar och förebyggande verksamhet. För att utjämna de skillnader i hälsa som finns, ska satsningarna i ökad utsträckning riktas till riskgrupper och områden i länet med höga ohälsotal.
Primärvården har en viktig roll, där kan sambanden mellan hälsa och levnadsvanor uppmärksammas och patienten få motivation och stöd att förändra sin livsstil och levnadsvanor. Det ersättningssystem som finns inom primärvården måste ta hänsyn till de socioekonomiska skillnader som finns inom länet och ge primärvården ekonomiskt utrymme att satsa på förebyggande insatser för att förbättra hälsan hos länets invånare.

Ett bra exempel på ett framgångsrikt folkhälsoarbete är hur man arbetat i landstinget i Västerbotten, där kommuner och landstinget arbetar framgångsrikt tillsammans med olika åtgärder och där erbjudande om hälsosamtal för invånare när de fyllt 40, 50 och
60 år visat sig ge goda resultat. 

Olika undersökningar anger att personer med funktionsnedsättningar i betydligt högre grad upplever sin hälsa som dålig.

Allmänt sett har fler funktionsnedsatta högre andel av de riskfaktorer som ökar risken för ohälsa: Arbetslöshet, dålig ekonomi, låg utbildningsnivå, begränsade möjligheter till motion samt även lågt socialt deltagande och ensamhet mm.

Regionen och sjukvården måste uppmärksamma att människor med funktionsnedsättningar är en riskgrupp för sämre hälsoläge. Inom vården måste ges förutsättningar till detta och särskilt riktade insatser för olika grupper göras.
Migrationshälsan Cosmos behöver förstärkas och få utökat uppdrag för att bättre kunna göra tidiga insatser för asylsökande och andra med utländsk bakgrund. 

Cosmos ska också vara navet och stödet för arbetet med hälsan för asylsökande och nyanlända för övriga aktörer i länet.

En utsatt grupp är hbtq-personer. Hbtq-personer kan löpa större risk att bli smittade av sjukdomar som hiv, lida av psykisk ohälsa, hamna i missbruk och inte få rätt tillgång till vård.
Folktandvården och Enköpings lasarett är hbtq-certifierade, d v s hos personalen finns kunskap om homo- och bisexuella samt transpersoners behov och om hur diskriminering kan undvikas. Fler verksamheter inom regionen ska genomgå en hbtq-certifiering eller motsvarande kommande mandatperiod.

Vänsterpartiet vill:

• Föra en folkhälsopolitik för att utjämna hälsoskillnader.
• Att en ökad andel av hälso- och sjukvårdsbudgeten används till folkhälsosatsningar.
• Att särskilda insatser görs riktade till riskgrupper och områden i länet med
  höga ohälsotal.
• Erbjuda hälsosamtal för alla 40-, 50- och 60-åringar.
• Ha en primärvård som arbetar aktivt med förebyggande insatser och ges ekonomiska resurser för att göra detta.
• Uppmärksamma hälsoläget för människor med funktionsnedsättningar.
• Förbättra hälso- och sjukvårdsarbetet för personer med utländsk bakgrund.
• Införa hbtq-certifiering eller motsvarande av fler verksamheter inom regionen.
• Göra preventiv hiv-medicin, så kallad PrEP, tillgängligt.
• Korta kötiden och tiden för att få remiss till könsbekräftande vård.

Uppdaterades: 27 aug 2018