Värdet av en solidarisk och sammanhållen sjukvård är som allra störst just nu. Klassamhällets orättvisor visar sig tydligt i hälsan. Under ett vanligt år riskerar folk med arbetaryrken att dö flera år tidigare än de som har det bättre ställt. Men det är inte ett vanligt år i år. Corona förstärker klasskillnaderna. Alla kan bli sjuka, men om du är trångbodd, inte kan jobba hemma, eller har sämre hälsa efter ett slitsamt liv i ett utsatt yrke löper du större risk för allvarlig sjukdom.

Just nu ska vi vara tacksamma för en sjukvård som ser till behov, och inte plånboken. Vänsterpartiet ställer upp bakom de svåra beslut som Region Uppsala, myndigheterna och regeringen måste ta för att skydda länets invånare. Det är bra att komma samman i ett allvarligt läge.

Därför är det upprörande att regionens blågröna styre, Miljöpartiet plus den gamla alliansen, väljer att i den här stunden, i skuggan av coronaviruset, ta flera beslut som hotar underminera sjukvården och dess solidariska grund.

Anställningsstopp på Akademiska sjukhuset innebär att varje gång någon slutar blir det färre som måste dela på arbetet. Mitt i krisen vill alltså de blågröna försämra arbetsmiljön för de som sliter.

Ett köp-och-säljsystem för Region Uppsalas sjukvård utreds. Det vore helt fel väg att gå. Sjukvården behöver inte mer byråkrati! Coronakrisen har lärt oss att marknaden inte alltid kan leverera när det behövs som mest. Vi ska inte försöka efterapa en marknad i en av samhällets viktigaste grundpelare. Folks behov ska styra sjukvården, inte marknaden.

De blågröna planerar att privatisera delar av sjukhusvården. Med en splittrad vård blir det svårare att styra och prioritera, både under kriser och för att möta behov under vanliga tider. Såväl kostnader som pressen på personalen ökar. Ägarnas vinst måste komma någonstans ifrån! Dessutom öppnas en gräddfil för privata försäkringspatienter.

Vårdbehoven efter krisen kommer att bli stora. Många operationer har ställts in på grund av corona, även på Lasarettet. Då är det läge att satsa på vården och personalens arbetsmiljö istället för privatisering och anställningsstopp! Framförallt behöver vi en sjukvård som jämnar ut klasskillnader, anpassad för att möta allas behov och inte riggad för att skapa vinst åt några få.

Neil Ormerod, regionråd (V)

Mitt i en kris orsakat av det nya coronaviruset riskerar Akademiska sjukhus att gå med över 600 miljoner kronor i underskott. Då fattar de borgerliga partierna och Miljöpartiet som styr i Region Uppsala flera beslut som Vänsterpartiet anser drabbar sjukvården. Varken anställningsstopp, privatisering eller managementkonsulter är lösningen för vår region.

Anställningsstopp på Akademiska innebär att varje gång någon slutar blir det färre som måste dela på arbetet. Mitt i krisen vill de blågröna försämra arbetsmiljön för de som sliter.

Det är inte bara dålig politik. Det skickar också fel signaler till de som kämpar mot viruset. Anställningsstopp slår slumpartat och orsakar flaskhalsar. Chefer kan söka dispens. Men varför besluta om ett stopp om dispens ges varje gång det behövs? Avdelningarna har redan strama budgetar och kan knappast anställa övertalig personal.

De blågröna vill även privatisera delar av sjukhuset.

Coronakrisen påminner oss om det stora värdet av en sammanhållen sjukvård. Men nya privatiseringar kommer istället att splittra vården. Förmågan att hantera kriser genom samordning av resurser kommer att minska. Privatisering gör det svårt att styra och prioritera, med risk för Akademiskas ekonomi och personalförsörjning. Och det blir svårare att forska och utbilda.

Den demokratiska insynen och styrningen blir sämre. Då skapas ofta en omfattande administration för att kunna följa upp privata aktörer.

Efter flera decenniers erfarenhet av privatisering vet vi att kostnader tenderar att öka. Det har gått längst i det blågröna Region Stockholm, där problemen hopar sig med en dyr sjukvård som inte lyckas leverera en tillräcklig och jämlik vård. Där finns flest försäkringspatienter som får en gräddfil i vården. Det är inte en framtid vi vill se för Region Uppsala.

Agerandet väcker allvarliga frågor om hur de blågröna styr.

Ingen analys har gjorts.

Vården som privatiseras ska upphandlas genom informationsförfrågan. Upphandlingsmyndigheten rekommenderar starkt att det formuleras ett tydligt syfte för en informationsförfrågan. Sjukhusstyrelsen har inte gjort det. Vårt yrkande om att ta fram ett sådant syfte avslogs. Dessutom lämnas upphandlingsförslag direkt till regionstyrelsens och sjukhusstyrelsens moderata och liberala ordföranden. Försöka de undvika granskning?

De blågröna har skapat en extern ”förändringsrupp” som veckovis träffar sjukhusets ledning tillsammans med Malin Sjöberg Högrell, Liberalernas regionråd. Sjöberg Högrell är säkert kompetent, men hon har ett sällan överträffat självförtroende om hon tror att veckomöten med henne är lösningen på Akademiskas problem.

Vid samma möte ställde vi frågor om förändringsgruppens syfte och deltagare. Men fick få svar. Inte heller har en budget för gruppen presenterats . Tänker de blågröna låta dyra managementkonsulter, av typen som har ställt till det i Stockholm, röja fritt på Akademiska?

Den väg som Miljöpartiet och de borgerliga nu slagit in på representerar en gammeldags borgerlig politik som slår mot personalen och gynnar privata vinstintressen på bekostnad av en stark och sammanhållen offentlig sjukvård.

Akademiskas problem har skapats under år av underfinansiering – som personalen har fått betala med en alltmer pressad arbetssituation.

Ovanpå det kommer kostnader för corona och vårdbehoven som kommer efter.

I en så stor och komplicerad verksamhet som Akademiska finns utrymme för att spara. Men det är bättre att låta proffsen med sjukvårdsutbildning sköter det. Det är absurt att tro att Akademiskas ekonomi förbättras med privatiseringar eller veckomöten – och utan stora tillskott, antingen från staten eller från regionen med en skattehöjning.

Cecilia Viklund (V), sjukhusstyrelsen
Viktor Waldau (V), sjukhusstyrelsen
Neil Ormerod, regionråd (V)

I februari fick Regionstyrelsen i uppdrag att ta fram en plan för en långsiktigt hållbar ekonomi till styrelsens sammanträde i september. Vänsterpartiet yrkade och fick bifall på fyra viktiga punkter för att komma till rätta med Region Uppsalas ekonomi. Här kommenterar vi dem och hur de har behandlats hittills.  

1. Öka personalens delaktighet i beslut.  

Region Uppsalas ekonomi skulle se ännu dystrare ut om det inte vore för personalens ansträngningar. Det är bara genom att bereda ännu större plats åt personalens engagemang som arbetet för en långsiktig hållbar ekonomi kan bli framgångsrikt. Därför har Vänsterpartiet begärt en redovisning av hur personalen kan göras mer delaktig i arbetet med regionens ekonomiska obalanser. Det saknas i stort sett helt i rapporten och även om det idag finns seriösa försök ute i verksamheten att fånga upp personalens idéer, behövs det betydligt större ansträngningar för att öka personalens delaktighet och inflytande. 

 2. Analysera vårdbehoven.  

Hur ser vårdbehoven ut idag och på längre sikt?  Hur mycket mer vård uppskattas krävas för att uppfylla vårdgarantin med dagens struktur? Rapporten innehåller en analys av vårdens utveckling över tid och pekar på möjliga scenarier framåt. Tyvärr saknas en uppskattning av vilka ytterligare resurser som krävs för att uppnå vårdgarantin nu och i framtiden, även om det framkommer att Region Uppsala skulle behöva höja skatten med 36 öre för att komma upp i en genomsnittsnivå bland Sveriges regioner, sett till vilka uppdrag regionen har. Det tar vi som ett tecken på att nuvarande ledning saknar ambition att korta köerna.  

 3. Utvärdera vårdvalen.  

Det har aldrig gjorts en heltäckande utredning av hur vårdvalen har påverkat vården i länet och Region Uppsalas ekonomi. En utredning av vårdvalet inom gynekologi som gjordes 2016 visade att kostnaderna ökade i snabbare takt än vårdtillfällena. En utvärdering av vårdvalen inom Stockholms läns landsting konstaterade tecken på att ”vissa besök och åtgärder görs inte utifrån patienters behov utan som en effekt av konkurrensen och den höga efterfrågan”. Därför yrkade vi att en utvärdering görs av vårdvalen inom Region Uppsala, utifrån ett kostnadsperspektiv och vårdvalens förmåga att leverera vård enligt hälso- och sjukvårdslagen. Denna utvärdering behandlas inte i rapporten men kommer att ske under hösten. Vi ser fram emot utvärderingens resultat. 

4. Analysera hur den ansträngda personalsituationen påverkar ekonomin och vården.  

Vi menar att personalens pressade situation leder till en negativ spiral då allt fler söker sig från vården, med inställda operationer och stängda vårdplatser, växande vårdköer och minskade riks‐ och regionintäkter som följd. I denna situation blir arbetsbelastningen för hög, vilket i sin tur leder till ökad ohälsa bland vårdpersonal. Vi är övertygade om att satsningar på personalen kan komma att öka sjukvårdens effektivitet och därmed stärka Region Uppsalas förmåga att uppnå balans mellan vårdbehov och resurser. Då personalfrågan och ekonomins långsiktiga hållbarhet är så intimt sammankopplade menar vi att det är beklagligt att den blågröna politiska ledningen har valt att lyfta bort denna aspekt från ärendet om långsiktig ekonomi och istället hänskjuta det till projektet ”Region Uppsalas viktigaste resurs” – ett projekt som hittills har levererat ett klent resultat. Om vi inte inser att vårdpersonalens alltför ansträngda arbetssituation ligger till grund för regionens skakiga ekonomi kommer vi aldrig att komma till rätta med situationen. Därför behövs Vänsterpartiets politik för personalsatsningar!  

 Slutligen tycker vi att rapporten är välgjord och kommer att utgöra en gemensam grund för den politiska debatten framöver. Det finns mycket att hämta från rapporten, men vi vill här framhålla några aspekter.  

 Det finns inga möjligheter att hämta in fler resurser från taxehöjningar i kollektivtrafiken. Våra avgifter är redan bland de högsta i landet. Inriktningen framöver måste bli att öka antalet resenärer – och det kräver snarare lägre priser i linje med de förslag som Vänsterpartiet tidigare har lämnat.  

Trots att Akademiska sjukhuset har gått med stora underskott under lång tid ligger sjukhusets kostnadsnivå i paritet med övriga universitetssjukhus. Det tyder på att vår bedömning att sjukhuset konsekvent har underfinansierats är den rätta.  

Som tidigare nämnts klarlägger rapporten att Region Uppsalas skattenivå är ovanligt låg när den rätta jämförelsen med andra regioner görs. Mot denna bakgrund är det svårt att se en lösning på obalanserna i regionens ekonomi som inte innebär någon form av skattehöjning.