Ensamhet kan drabba vem som helst, men vissa livshändelser innebär en större risk: att flytta eller byta jobb, att få barn eller när barnen flyttar hemifrån. Det finns också starka samband mellan ensamhet och låg inkomst. Insatser för att förbättra ekonomin för grupper som sjuk- eller garantipensionärer är helt rätt om vi vill minska lidandet från ensamhet. Nooshi-pensionen kommer att rädda liv.

Under pandemin uppmanades särskilt de äldre att hålla sig undan för att undvika smitta, och det har inneburit att många blivit alltmer ensamma. Tyvärr är det inte alltid så lätt att gå tillbaka till det sociala livet. Forskning visar att smärtsamma upplevelser av ensamhet ökar rädsla inför sociala interaktioner, vi börja tolka andra som kritiska och nedsättande. Det blir en ond spiral.

Dock är vi inte maktlösa. Det går att bryta spiralen, med rätt hjälp. Här har länets kommuner och Region Uppsala en nyckelroll. Därför går Vänsterpartiet i Region Uppsala till val på en politik för att bryta ensamheten. Som det står i vår valparoll: Din trygghet är politikens ansvar.

Det finns flera goda erfarenheter att lära sig av, särskilt från England som har jobbat länge med dessa frågor. En insats som haft bra resultat är social aktivitet på recept. I staden Frome har det minskat akutbesök och -inläggningar med 15 procent. Hälsovinster kunde ses hos alla åldersgrupper. Det gör också gott för sjukvårdens ekonomi: varje investerad pund gav tillbaka 6 pund i form av minskade sjukvårdskostnader. Och varje besök på akuten som kan undvikas är guld värt i dagens läge.

Även hur vi prissätter och planerar kollektivtrafik kan påverka folks möjligheter till ett aktivt socialt liv. Uppsala kommuns billigare periodkort för 70-plusare är ett bra exempel på en insats som gör det lättare att delta i ett aktivt socialt liv. Andra kommuner bör följa efter. Det finns saker som regionen kan göra på egen hand, som att erbjuda en pensionärsrabatt på enkla resor, något som skulle även gagnar sjukpensionärer. Och planeringen för kollektivtrafik kan utgå från människors sociala resebehov likväl som jobbresor.

Andra insatser som kan bli aktuella är screening-frågor om ensamhet i vården eller fler samtalsgrupper. Regionen och kommunerna bör ge mer stöd till patientföreningar och andra grupper. Det kan vara så enkelt som att öppna upp lämpliga lokaler – Infotekets till exempel, som kan bokas för möten eller sociala träffar. Tyvärr finns det idag en negativ tendens att stänga lokaler och dra ner på uppsökande verksamhet. I min egen kommun, Enköping, har de styrande partierna tagit bort mycket av stödet till grupper som riskerar att hamna i ensamhet, som träffpunkter och anhörigstöd. Så ser det ut i många delar av länet – och det är förödande för folkhälsan på sikt.

Därför ska Region Uppsala ta ledning i frågan med en strategi som samlar hela länet i ett gemensamt, strukturerat arbete mot ofrivillig ensamhet (som Vänsterpartiet har motionerat om). Människors välmående och samhället i stort har mycket att vinna på att ta problemet med ofrivillig ensamhet på allvar. Sådana hälsosatsningar är en viktig del av hur vi ska få till en sjukvård i världsklass – men det kräver politiker som tar ansvar.