I måndags fick jag tillfället att representera Uppsalavänstern vid möte med ett nätverk för naturvetenskapslärare i ungdomsskolan. Alla partier var representerade men jag var den ende som inte satt i kommunfullmäktige eller skolnämnd. Meningen var att vi skulle berätta vilka utbildningspolitiska initiativ vi planerade framåt, särskilt då för den naturvetenskapliga delen av skolan.
Själv ville jag nog i första hand höra vilka problem som de naturvetenskapliga lärarna ställs inför. Detta är särskilt intressant eftersom vi i Vänsterpartiet i Uppsala just nu håller på att forma vårt kommunalpolitiska program inför valet och nästa mandatperiod. Vi som är politiskt aktiva, för själv ser jag mig absolut inte som politiker, måste ju ständigt lära oss hur den verklighet, som vi vill förändra, ser ut. När snacket kom igång så blev det efterhand mest de politiska partierna som pratade och svarade på frågor. Efter fikat började alla förbereda sig på att lämna mötet, och nämndordförandena upplyste åter om en del planer. Då kunde jag inte hålla mig utan sa att jag tyckte mötet varit trevligt men jag hade hoppats få höra mer om vilka problem lärarna står inför.

Detta kom att bli nån slags dammöppnare för helt plötsligt dök det upp flera saker som var särskilt svåra för dessa lärare. Ex.vis finns i dag ingen chans att ha laborationer i halvklass på grundskolan. Därför kommer många elever till gymnasiet utan att ha genomfört praktisk verksamhet i kemi eller biologi. Ett annat problem ligger rätt nära och det är att många naturvetenskapliga lärare både i högstadiet och grundskolan tvingas jobba många timmar på kvällar och helger för att överhuvudtaget kunna genomför sitt arbete dagtid.

För mig kändes denna del av mötet som mest intressant för nu fick jag en chans att höra vad vi måste kämpa för som politiskt parti. Problemet med att vi politiskt aktiva människor blir ”politiker” det är att vi inte hinner eller orkar få en direkt kunskap om den verksamhet som det politiska systemet ska besluta om. Ännu svårare blir det i och med att den kommunala organisationen är uppbyggd på två delar, beställare och utförare, eller uppdragsnämnder och produktionsnämnder.

Du som råkar läsa det här kanske har en idé om något som dy tycker ska ske inom den kommunala verksamheten.
Snälla låt den flöda in i det politiska systemet!
En ingång är att maila den till oss i Vänsterpartiet. Du kan skicka den till [email protected] eller [email protected] så kan vi hjälpas åt att bota den parlamentariska rundgången.

Vi ses och hörs i valrörelse och daglig kamp
Lalla Anderson, ordförande i Vänsterpartiet i Uppsala

Detta nr nummer är fullmatat med en mängd intressanta artiklar. Ladda ner ner den till din dator via länken nedan på artikelsidan.

2005_4_ULF.pdf  Upplandsfolket nr 4/05

Detta nummer som bara har fyra sidor berättar om bokis, debatterar Kuba och har lite andra nyheter. Länken finns som vanligt här nedan på artikelsidan.

Upplandsfolket_nr5-05.pdf  Upplandsfolket nr 5/05 

Förra årets sista nummer är också slut i pappersvariant, men här kan du ladda ned den som pdf-fil. Artiklar om Ohlys debatt mot kd-ledaren. Rapport från konferensen om internationella programmet. En reserapport från Sydafrika och rapport från kultrunämnden i landstinget och en mängd andra artiklar hitttar du här.

2005_6_Upplandsfolket.pdf 

I onsdags var det min första dag som nytt kommunalråd för vänsterpartiet. Rivstart, började direkt med förmöte inför kommunstyrelsen och sedan var det kommunstyrelse hela dagen.
Hann inte med något annat än möten den dagen. Andra dagen var det möten till framåt eftermiddagen och hela eftermiddagen gick åt till att få fart på dator, e-mail, telefon och andra praktiska saker. Fredag var det möte igen nästan hela förmiddagen och sedan var jag tvungen att gå tidigt för att hinna till Södertälje för att uppvakta Staffan Norberg, en f.d. arbetskamrat, på 50-årsdagen.

Staffan är vänsterpartiets kommunalråd i Södertälje och en av de vänsterpartister som pressen brukar kalla ”förnyare”. Det gjorde hans öppna hus till mer än bara en födelsedagsuppvaktning, det blev lite av vilka kommer dit och vilka gör det inte. Bortsett från vänner och officiella uppvaktningar, som Assyriska FF, Södertälje SK, nämnder och styrelser i Södertälje, kom ett flertal kommunalråd och andra vänsterpartister med tunga uppdrag. En viss övervikt för dem som pressen brukar lyfta fram som ”förnyare” men också flera andra, bl.a. Lasse Ohly. Andra uppvaktare var Gudrun Schyman och Margó Ingvardsson, som hade med sig namnlistor för sitt nya parti vänsterdemokraterna utan att få med sig en enda underskrift.

Förhoppningsvis var denna födelsedagsfest en föraning om framtiden. F! (här representerat av Gudrun) går tidigt utan att göra något väsen av sig, vänsterdemokraterna pratar men får inget större genomslag, vänsterpartiet begraver gammalt groll och går vidare.

Vänsterpartiet Storstockholm hade sin valkonferens i helgen, även den visade att partiet går vidare. Valberedningen hade lagt ett förslag till riksdagslista där bl.a. Staffan Norberg och Tasso Stafilidis hade ställts utanför. Tasso har tidigare bott i Malmö och sitter i riksdagen på Malmömandat. Valberedningen menade att Tasso inte var känd i Stockholm. Varför valberedningen valt att ställa Staffan utanför listan vet jag inte men det hänger förmodligen ihop med hans ”förnyar”-etikett. På valkonferensen valde ombuden att placera Tasso på 13:e plats och Staffan på 25:e. Jag tror att valkonferensen gjorde en bättre bedömning än valberedningen. Tasso är partiets största hbt-profil och Staffan är populär i Södertälje, utan honom på listan hade det varit stor risk att många Södertäljebor valt att inte rösta på vänsterpartiet i riksdagsvalet. ”Det är ett valvinnargäng som har röstats fram. Det speglar bredden och mångfalden i partiet”, var Lars Ohlys kommentar till listan. (Han toppar den såklart.)

Till skillnad från Stockholmsdistriktet har vi en rådgivande medlemsomröstning i Uppsala. Det tycker jag är mycket bättre eftersom det i förväg ger en bild av vad medlemmarna vill. Kanske kommer vi Uppsalabor att dominera och länets kandidater hamna långt ned men då kommer en klok valberedning att se till att alla kommuner finns representerade. Den bredd och mångfald som vi har i Uppsala län kommer att synas på vår riksdagslista, det är jag övertygad om.

Jag hade tänkt skriva om min första vecka som kommunalråd men tyvärr hände det inte så mycket. Folkpartiets motstånd mot en utbyggnad av Fyrishov undantaget. Istället blev det en betraktelse över det vänsterparti som den borgerliga pressen kallar splittrat men, vilket inte minst helgen har visat, är enat.

Ilona Szatmari Waldau, nytt kommunalråd i Uppsala

Veckan som gick avslutades med ett flertal olyckor med flera dödsoffer. I Polen omkom minst 66 personer när ett tak rasade in. Det var inte länge sedan en liknande olycka inträffade, med flera dödsoffer och även där var den troliga orsaken mycket snö på taket. Uppenbarligen fanns inte ett sådant scenario med när man beräknade hållfastheten, eller? Kan man lita på att svenska hallar har tillräcklig stor säkerhetsmarginal för att klara vintriga förhållanden? Vem godkänner beräkningsgrunderna? Eller gäller någon slags EU-byggstandard?
Här i Sverige körde en buss av vägen och 9 personer omkom och ett stort antal personer skadades. Bussen gled nedför en slänt och landade på taket som helt trycktes in, ända in till stolsryggarna. Personbilar testas enligt EuroNcap där flera krockmoment ingår och betyget blir ett antal stjärnor (max 5) som vägleder oss konsumenter. Men vilka krocktester utsätts nya bussmodeller för? Eller är de för dyra för att krocktestas? Något måste ändå vara fel när en nästan helt ny buss inte klarar att lägga sig på rygg. Då hjälper det inte att använda bälten även om det minskar riskerna i andra situationer.
Vi har haft tidigare olyckor där det konstaterats dåliga däck. Tunga fordon har av någon anledning inte samma krav på vinterdäck som personbilar. Varför? Det kanske är dags att ställa högre krav på den tunga trafiken som ju ökar på våra vägar. Långtradarna blir allt fler och förarna är allt oftare från andra länder, ovana med svenska vinterförhållanden.

Men det som kanske stämmer mest till eftertanke var det som framkom i samband med bussolyckan. Vägsträckan har haft ett stort antal allvarliga olyckor, trots att det är en av de nyaste motorvägarna i Sverige. Det slår mig att det är ganska vanligt att läsa om olyckor, t o m med dödsfall, på E4:an mellan Uppsala – Stockholm. Båda dessa är byggd för att vara säker med breda och dubbla vägbanor och helt avskiljt från mötande trafik. Just trafiksäkerheten brukar vara motorvägsförespråkarnas starkaste argument för nya vägprojekt. Kanske är det dags att avliva myten om de säkra motorvägarna. De enda vägarna som verkar leva upp till säkerhetskraven, är de trefiliga med mittbarriär. De tar mindre plats och är billigare att bygga än motorvägar.

Till slut ramlar jag in på denna vecka eftersom jag fick höra ett kort föredrag om evidensbaserad vård. Dvs vård som bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet, som det står i Hälso- och sjukvårdslagen. Vi är antagligen ganska många som tycker att den svenska hälso- och sjukvården kan man lita på. Den är långt framme och väl utvecklad. Tyvärr kan det konstateras att det är mycket svårt att få genomslag för nya behandlingsmetoder och nya rön om vad som är bra eller inte bra i vården. Det kan vara så illa att var fjärde patient får en behandling som inte är till någon nytta eller rent av kan vara skadlig. Det här får ju en landstingspolitiker att reagera. Det är bra att vi har just förbättringsarbete som ett av sex fokus i detta landsting. Mycket finns att göra och vi måste göra rätt saker.

Trots detta är jag övertygad om att vi har världens bästa sjukvård i Sverige. Men det är nyttigt med eftertanke ibland. Hur säkert är det vi brukar betrakta som säkert?

Sören Bergqvist

Efter kongressen i Göteborg som var en häftig och mycket trevlig upplevelse var jag snabbt inne i vardagen igen. Jag fick med mig massor av intryck, upplevelser och minnen som kommer att ta sin tid att bearbeta. Med från kongressen fick jag också en bra valplattform som blir ett värdefullt stöd i valarbetet. Flera av länets kongressombud drabbades av en envis förkylning men för egen del räckte det med att ta det lugnt i slutet av förra veckan så var jag med igen.
Måndag Gruppledarmötet inställt så det blev en TV-kväll med idrottsgalan.

Tisdag På kvällens styrelsemöte blev det diskussioner om äldreomsorgen och arbetsmiljön för personalen. Vår motion om rätt till heltid har inte kommit upp till någon politisk diskussion ännu. Vi tittade också på ett flertal remisser som ska besvaras under januari och februari. Där finns bland annat översiktsplan, biblioteksplan och lite till. Slutligen diskuterade vi behandlandet av vår motion om höjning av barnbidrag även till barn vars föräldrar har försörjningsstöd. Det finns flera partier i Knivsta Kommun som vill att kommunen ska behålla höjningen genom att sänka försörjningsstödet motsvarande barnbidragets höjning. Det kommer vi aldrig att gå med på.

Samma kväll passade jag på att hälsa på ungdomar och fritidsledare på fritidsgården. Det är alltid trevligt och trots, som jag tycker, tuffa villkor finns det en optimism i verksamheten. Några av gymnasieungdomarna har tidigare, via Vänsterpartiet, bjudit in sig till ett möte med några ansvariga politiker. Det mötet sker den 31 januari.

Onsdag Läste handlingar inför nästa veckas kommunstyrelse. Förutom barnbidraget som tidigare nämnts finns en två år gammal (v) motion om verksamheten på fritidsgården. Ett ärende om representation där vi får se om jag får med mig någon på att representation i Knivsta Kommun ska vara fri från alkohol. Förslaget har några undantag som jag inte delar.

Torsdag Årets första träningspass på gymmet, som gick riktigt bra. Skönt att känna att krafterna är tillbaka. Brynäs vann dessutom fjärde raka, nu börjar det smaka slutspel.

Fredag Lugn hemmakväll med en långfilm.

Lördag Valledningsmöte på Bokis hela dagen. Härligt att känna att vi är så många som tillsammans kommer att göra en bra valrörelse. Synd om Marika, Knivstas kassör, som blev kvar hemma för att bota sin och familjens Vinterkräksjuka. Kry på dig Marika – vi ses.

Kvällen tillbringade jag med mina vänner i Knivsta folkdanslag på operahuset Regina i Stockholm. Stort jubel utbröt då jag blev uppbjuden på scenen för att agera notarie under en vigselceremoni.

Söndag Skriva krönika och städa lite bland alla papper från lördagens konferens. Så kommer jag naturligtvis att hålla tummarna för att Liverpools svit håller i sig. Match mot United på Canal + om en stund.

Vi ses i fighten mot Alliansen.

Christer Johansson
Gruppledare Knivsta

Förväntansfull åkte jag tillsammans med sex andra ombud från Uppsala Län till Göteborg på kongress för att träffa 224 ombud från hela Sverige. ”Vad intressant” tänkte jag, att träffa så många vänsterpartister samtidigt och höra deras åsikter om partiets politik och utveckling! Vad tycker Norrbotten om partiets politik? Hur är det i Skåne och vad gör vår systerparti i Nepal för att tillvarata arbetarnas intressen?
Så satt jag där och lyssnade och diskuterade och försökte bilda mig en uppfattning om vart partiet är på väg. Är det verkligen realistiskt att säga att vi vill skapa 200 000 arbeten inom den offentliga sektorn? Hur kan de anställda erbjudas möjlighet att ta över hotad produktion och driva företagen som löntagarägda? Hur bygger vi upp en demokratisk socialism och hur skall ett socialistiskt samhälle se ut?

Oj, vilken fråga är det nu som behandlas och hänger jag med i diskussionen? Vilka kamrater håller jag med i den frågan? Stödjer jag ett bra beslut som leder partiets politik framåt? Det är inte lätt att vara på kongress och hålla reda på alla frågor och alla motioner och förslag. En sak vet jag i alla fall med säkerhet, att frågan om vägval vänster eller andra grupperingar inom partiet inte har stöd av så många som de försökte visa under de senaste två åren. Det finns en uppslutning kring partiets politik och en optimism om att vi tillsammans kan föra en dialog och söka lösningen på frågan om hur vår socialism skall se ut. Tillsammans kan vi utveckla, förnya och förändra partiet.

Det var den 8:e januari på natten som vi kom tillbaka till Uppsala. Kongressen är avslutad och målet med vår politik är fastställt. Tillbaka i vardagen tänker jag på vad jag har lärt mig och hur detta kan användas för praktiskt arbete i vänsterpartiet i Uppsala län. Hur kan vi utveckla samhället och kräva människovärdet tillbaka för alla de som går arbetslösa, är sjukskrivna eller väntar på asyltillstånd för att bygga upp ett nytt liv?

Sammantaget anser jag att vi går nu in i en ny fas i partiarbetet inför valet, som kan bli avgörande. Det är viktigt för oss att agera utifrån de faktiska förhållandena i vårt samhälle och i världen. Jag vill vara med och förändra samhället så att arbete, bostad och bra utbildning är en rättighet för alla våra medmänniskor. Tillsammans genom internationellt samarbete kan vi förändra maktförhållanden i samhället så att hållbar utveckling blir verklighet.

Maria Fregidou-Malama
distriktsordförande Vänsterpartiet Uppsala län

I tidningen ”Dagens Nyheter” kunde man läsa om Immanuel Wallerstein vars bok ”Världssystemanalysen. En introduktion” nyligen släppts frän förlaget Tankekraft. Han menar i korthet att vi nu ser slutet på kapitalismen som samhällssystem. Men precis som övergången från feodalism till kapitalismen så är det inget som sker vare sig plötsligt eller med samtidighet. Utan övergången är långsträckt och har olika takt i världen. Vi människor som lever mitt i den har svårt att upptäcka den fast vi lever med följderna.
Och vad det nya ska heta är inte heller lätt att artbestämma än. I mycket hänvisar Wallerstein till Marx beskrivning av samhällssystem som övergår i nya stadier. Världen står inf ör en utmaning att använda våra väl utvecklade prodkutionskrafter till människornas bästa. I det perspektivet är det inte svårt att tala om sextimmars dag och en större offentlig sekor, det är svårt att äta sig mer än mätt och när prylberget man äger är oöverskådligt stort, så känns nyttan av ytterligare en pryl som ganska fåfängligt. Däremot är alla överens om att den allt mer åldrande befolkningen kommer att vilja ha fler personliga tjänster och kommer att behöva fler sjukvårds och hälsovårdstjänster. Frågan är om detta ska erbjudas dem som med pengar kan efterfråga detta eller om man gemensamt betalar in skatt, som sedan används till att fördela tjänsterna efter behov. Här känns det onekligen att vänstern har fler ägg hemma i korgen än borgerligheten. Jag tycker det är lätt att se att en gemnsam fördelning efter behov och ett indragande av medel efter förmåga kommer att kunna hantera även morgondagens fördelningskrav på ett rimligare sätt än en fördelning efter individuella plånböcker. Frågan är bara om vi kommer att hinna med politiskt att springa ikapp med den dynamiska utveckling vi lever med idag. Att de stora ekonomierna Ryssland och Kina snart har en produktionsförmåga i klass med de bästa senkapitalistiska kommer att ställa oss inför många problem. Vänsterpartiet gjorde tidigare en uredning som visade på att vi i Sverige skulle kunna åstadkomma nya jobb inom miljösektorn. Det kan utvecklas till en ännu viktigare nisch i framtiden, för behovet av bra miljöteknik är skriande i världen och de nya ekonomierna. Den tekniska förmågan att göra planeten jorden till en lycksalighetens ö i universum har vi, men den politiska förmågan, finns den?

Seppo Laine

Vänsterpartiet Uppsala län har sju ombud på kongressen. På bilden ser du från vänster till höger Christer Johansson, Knivsta, Jeanette Escanilla, Uppsala, Maria Fregidou-Malama, Uppsala, Pelle Mattsson, Tierp, Emma Wallrup, Uppsala och Hamedou Drammeh, Bålsta. På kongressen finns även ersättaren Magnus Ahlkvist från Enköping, han skriver löpande in rapporter från kongressen till hemsidan för Vänsterpartiet Enköping. Klicka på denna länk för att komma dit och läsa. Fotot har Magnus Ahlkvist tagit.