ÄR ALLEMANSRÄTTEN SOCIALISM OCH VAR
ZIDANES SKALLE LANDSFÖRRÄDERI?

I UNT slutet av juni skrev två miljöpartister en insändare med rubriken ”Moderater vill avskaffa allemansrätten”.

Tydligen hade en moderat kommunfullmäktigeledamot, Karolin A Johansson, vid Kf:s debatt kring översiktsplanen sagt något de uppfattade som ett ifrågasättande av allemansrätten. De – Niklas Malmberg och Helena Leander – hade kollat på Johanssons blogg och hittat meningar som ”Allemansrätten är socialism” och ”För den som värnar om äganderätten är allemansrätten en inskränkning utan like”.

Johansson svarade några dagar senare: Nej, moderaterna vill inte avskaffa allemansrätten. Däremot, menade hon, finns vissa problem med allemansrätten. De exempel hon ger – nerskräpning i naturen, lösspringande hundar osv – är dock inte särskilt imponerande. Sådant finns ju särskilda lagar kring.

Men hur förhåller det sig med moderaterna och allemansrätten? Vill de inskränka denna, enligt Focus uppslagsbok ,”varje samhällsmedlems rätt att”…”gå, cykla, rida eller åka skidor på all mark som inte utgör tomt eller plantering som kan ta skada därav.”?
Jag tittade på de motioner som moderaterna lagt i riksdagen de senaste åren. I ingen av dessa finns förslag om förändringar av allemansrätten. Tvärtom, den är ”unik och bör bevaras” osv.
Det framhålls dock i motionerna att allemansrätten måste nyttjas under ansvar. Men det instämmer jag gärna i, om det handlar om att inte skräpa ner i skogen eller rulla runt i nysådda åkrar.

Så att moderaterna skulle hota allemansrätten finns inte fog för att säga. Det skulle inte heller vara särskilt politiskt gångbart- en mängd undersökningar visar att allemansrätten har en stark förankring hos det svenska folket.
Men de strömningar som, i likhet med Karolin A Johansson, verkar se allemansrätten som en inskränkning av den heliga äganderätten och därför en styggelse, finns säkert.
Så därför är det bra att hålla efter dem. Och inte ha några illusioner om att i lägen där allemansrätten och äganderätten kommer i skarpare konflikt med varandra vilken sida av staketet moderaterna hamnar.

Karolin A Johanssons benämning på allemansrätten som ”socialism” ligger det något lite i. Allemansrätten är kompromissen av århundradens kamp om naturens rikedomar mellan folket och markägare, där de senare naturligtvis hävdat att äganderätt och nyttjanderätt är samma sak. Blåbär, svamp och blommor och rätten att promenera finns kvar för folket – men det inte så dumt och verkligen något att värna om!

Nu är det mer en vecka sedan VM finalen i fotboll avgjordes.

Debatten efter har mest handlat om det som hände med tio minuter kvar av förlängningen: Den franske ikonen Zinedine Zidanes skalle i bröstet på italienske mittbacken Materazzi med rött kort som följd. Några dagar senare gick Zidane ut i pressen och sa att Materazzi sagt ”hårda ord” om hans mor och syster. Han bad alla världens barn om ursäkt för sitt tilltag – men tillade genast att han inte ångrade skallen mot Materazzi. ”Han hade ingen rätt att säga så”.

Nåväl, vad Materazzi egentligen sa: Det vet bara han och Zidane. Men vad Zidane gjorde: Det såg hela världen. Och signalen från Zidane till alla världens barn är tydlig.
På eller utanför planen, om någon förolämpar dig eller din mor, så ta vad du har –en skalle, en kniv, ett järnrör eller vad som helst och använd den. Motivering: ”Han hade ingen rätt att säga så”.Nä, det hade han naturligtvis inte. Men förolämpande ord, hur förolämpande de än må vara, dödar inte. Däremot kan hårda franska tjockskallar göra det om oturen är framme.

Var det bara jag som efter matchen tänkte: Varför skakade han inte bara av sig förolämpningen, hur grov den än var, bad italienaren fara åt spagettihelvetet och sedan fortsatte försöka med det som faktiskt låg inom möjligheternas gräns: Att bidra till ett ytterligare franskt mål och avgöra matchen?
För de som såg finalen håller nog med: Med tio minuter kvar av förlängningen var båda lagen dödströtta. Men helt klart var det franska laget som verkade ha något mer kraft kvar och kunna göra ett mål till. Nu såg Zidane till att bli utvisad och chansen – som jag bestämt hävdar fanns – försvann.

Ingen har, vad jag sett, i den efterföljande debatten tagit upp aspekten av ansvar. När Zidane skallade ut sig handlade han som vore han privatperson. Men spelar man VM- final i fotboll är man definitivt inte privatperson!! Man spelar för sitt lag, man spelar för sitt land. Det svek Zidane. Och lika lite som vi vet vad Materazzi sa vet vi om detta kostade Frankrike guldet.

Fotboll är allvarliga saker. Att representera sitt land och spela VM- final är ytterst allvarligt.
Att svika fotbollen som idé, sitt lag och sitt land är synnerligen allvarligt. Landsförräderi är ord som naturligtvis inte kan användas för vad som händer på en fotbollsplan. Därför föreslår jag brottsrubriceringen ”Trolöshet mot huvudman”. Det passar ju bra i sammanhanget.

Ove Heimfors
Politisk sekreterare i landstinget
e-post: [email protected]

Äntligen semester, efter en hektisk vår med mycket jobb. Denna den första semesterveckan sammanföll med politikerveckan i Almedalen. Alliansen senaste försök att visa enighet kom i form av ett löfte om slopandet av fastighetsskatten. Som i stället skulle ersättas av en kommunal avgift som ingen kunde tala om hur stor den skulle vara eller hur den skulle tas ut. Inte heller fanns några besked om vilka konsekvenser den slopade skatten och den eventuella avgiften skulle ge på kommunernas ekonomi gentemot staten.

Jag är orolig för att en slopning av fastighetsskatten skulle öka segregationen ytterligare och skapa fler Nacka och Knivsta med ännu dyrare villor. Att boendefrågor är frågor som berör märks på reaktionerna efter Ilonas och mitt debattinlägg om behoven av hyresrätter i UNT den 25 juni (tack Ilona). Mycket beröm har kommit från många håll och dessutom blev inlägget det mest lästa på unt.se under det dygnet.

I övrigt har veckan som gick varvats med trädgårds- och fastighetsskötsel samt hushållsutskicket. Materialet är nu sorterat och tisdag den 11 juli hålls ett medlemsmöte med detaljplanering av Knivstas valrörelse. Vi startar med torgmöte mitt i Knivsta Centrum den 8 augusti 11.30 – 13.30 med Kung Henry och Lars Ohly. På talarlistan finns, förutom Ohly, Jocke från Ung Vänster och en ännu inte namngiven kamrat från Vänsterpartiet Sigtuna. Temat för mötet är Ung i Knivsta – ung i Sverige och alla är välkomna. Jag ser fram mot en spännande och intressant valrörelse, hoppas vi ses.

Ha en skön sommar önskar
Christer Johansson
från Knivsta

I vårt demokratiska system bestämmer var och en av oss hur vi vill rösta, men varför skall Israel, USA och EU bestämma hur det Palestinka folket skall rösta?
Jag känner glädje för att den 17 september får vi alla i Sverige möjlighet att rösta och påverka landets utveckling och framtida generationers liv. Demokrati och frihet är två ord som är så viktiga för oss alla men ännu viktigare för folk som lever under ockupation.

Mina tankar går till det palestinska folket som i dagarna upplever igen en ny attack från Israel, mer aggressiv än tidigare där alla sorters militära krafter deltar och där människor, djur och natur kollektivt bestraffas. Vad är det för mening med att förstöra ett kraftverk och straffa 200 000 familjer eller en miljon människor att vara utan el och vatten? Blockaden mot Gaza remsan gör också så att det mesta saknas som mat, medicin och sådant vi anser är helt nödvändig för våra liv.

Jag beundrar palestinierna
Vänsterpartiets demokratiprojekt i Palestina gav mig och tre av mina kamrater möjlighet att besöka Väst Banken och Jerusalem, att gå nära, ta i den hemska muren som Israel bygger och se hur Israelerna med taggtråd och militära posteringar gör livet svårt och förnedrar Palestinierna. Vilket liv att varje dag uppleva den Israeliska ockupationen, att tvingas leva som flykting i sitt eget land, att se hur hus rivs ner och träd tas ut från jorden med rötterna, att riskera att kastas ut från landet eller inte släppas in och att övervakas vart man än går eller vad man än gör.

Jag beundrar palestinierna för deras tålamod och för att de står ut och försöker bygga upp samhället och sitt vackra land. Jag beundrar barn, ungdomar, kvinnor och män för kampen de har fört och för mot ockupationen och kampen för frihet och demokrati.

Palestinierna behöver vår hjälp
Ställ upp för Palestina och fördöm Israels ockupation. Palestinierna och varje folk som är ockuperat har rätt att försvara sig. Jag lider med det Palestinska folket som inte kan uppleva frihet. Stöd det Palestinska folket och kräv att den svenska regeringen också gör det.

Med flera röster och större förtroende den 17 september kan vi i vänsterpartiet påverka regeringen och stödja alla förtryckta människors kamp för frihet och demokrati. I vårt demokratiska system bestämmer var och en av oss hur vi vill rösta, men varför skall Israel, USA och EU bestämma hur det Palestinka folket skall rösta? Varför blockeras hjälpen till palestinierna som är i akut behov av vårt stöd?

Vänsterpartiet kräver att:
– regeringen tydligt tar avstånd mot Israels fortsatta brott mot
folkrätten.
– regeringen på lämpligt sätt tar upp frågan om stöd till
palestinierna i EU.
– regeringen kräver att USA upphör med sitt stöd till Israel.

Och aktiemarknaden föll, kunde man läsa i bladet härförleden. Och så vaddå? Om aktierna stiger ett bra tag kommer de som som köpte i början av uppgången vilja hämta hem sina vinster och då säljer många och då faller kurserna. Jag tror att de flesta aktiekurser fortfarande i grunden är övervärderade eftersom den våldsamma inflödet av fräscha pengar från pensionsuppgörelsen. Premiedelarna skulle återinvesteras på börsen via olika fonder och kurserna steg och steg tills de proppmätta kunde ta hem sina vinster.
Och de vanliga människorna som satsat sina fondandelar i premiesystemet på vanliga aktier kunde se sina tillgångar sjunka och sjunka i värde.
I grunden aktiesystemet ett smart system för att samla ihop ett kapital från olika personer som då inte behöver satsa myckat var och en, men tillsammans kan man bilda ett stort kapital för en satsning av något slag. Idag är allmänna pesnionsfonder en av de största ägarna av aktier i världen, men det är ett herrelöst kapital som flyter omkring långtifrån all påverkan från dem som betalat in till systemen. Styrningen har överlåtits till finansiella experter som placerar fondernas medel.

I Sverige har man dessutom ett system med A och B aktier där A-aktier är värda mer när man röstar på bolagsstämmorna. Därför kan ett ganska litet finanskapital i Sverige styra större delen av det svenska näringlivet som C H Hermansson visat i sina böcker om den svenska kapitalismen.

De fåniga ickenyheterna om ekonomi som SVT och andra TV-kanaler ägnar sig åt med dagliga kursrapporter är rent trams som ska stärka oss i tron om marknaden och dess mekanismer. Mera matnyttigt vore ju att rapportera om intressanta nya teknikföretag man skulle kunna ge ett litet riskkapital eller om ett bra företag värderas under sitt substansvärde. Substansvärdet för ett företaget är värdet som företaget har i sig i form av tillgångar i olika former som till exempel byggnader och maskiner. Men många multinationella företag värderas mera efter sin förmåga att växa och dra hem vinster till sina ägare.
Men någon väsentlig information av ekonomisk betydelse lär du inte få via teveburken. Möjligen via Sverkers konsumentprogram då.

Hänsynen till ägarnas kortsiktiga vinstintresse kan ibland vara rent av skadlig för företagets långsiktiga tillväxt. I Kanda har man framgångsrikt bildat regiional fonder som hjälper lokala intressen med företagsbildning och företagsköp. Det har visat sig att något som storkapitalet inte är intreserat av att driva vidare överlever och till och med kan växa när man satsar på det lokala/regionala planet.

Ibland skryter kapitalet med att det är de som tar risker, men för stora företagen är allt risktagande väldigt otäckt, det kan gubevars minska den planerade årsvinsten. Så ofta finner man i kommunerna. landstingen och staten att man själv får sätta in stålarna eller sträcka ut handen till kapitalet för att få igång nya saker. Vårt bredsbandsbyggande som ett exempel hade inte fått mycket fart om inte kommunala energibolag drivit på.

Seppo Laine
ombudsman (v)

Med anledning av debatten kring Enköpings lasarett har majoritetn i landstinget tagit fram ett dokument om lasarettet. I den kan du läsa allt vad som gäller för majoritetens avsikter med lasarettet. Den kan du ladda ned här som en pdf fil.

Under mandatperioden har psykisk ohälsa varit ett prioriterat område för Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet.
Den psykiska ohälsan är inte en fråga enbart för Landstinget, men landstinget har ansvaret för den psykiatriska vården. Landstinget har satsat på att förbättra samarbetet mellan kommuner och brukarorganisationer. Under mandatperioden har flera framgångsrika samarbetsprojekt kommit igång samt prov med nya arbetsformer. Mera om detta kan du läsa i den rapport som bifogats här, klicka på länken nedan.

För några veckor sedan var jag uppe på Ulleråker och hämtade en nyligen utgiven bok.
Om ni betalar landstingsskatt här i Uppsala län har ni varit med och finansierat såväl tryckningen av boken som vad den handlar om.

Boken heter ”1% love and devotion på Ulleråkers sjukhus” och handlar om arbetet med ”utsmyckningen” i samband med renovering och ombyggnad av psykos- och rehabiliteringsavdelningarna 109 och 110, ett arbete som huvudsakligen gjordes under 2002-2003.

”1%”: Står för den princip som tillämpas av stat, kommuner och landsting att vid nybyggnation eller omfattande ombyggnad av fastigheter ska 1% av den totala kostnaden läggas på konstnärlig utsmyckning. Vid den ombyggnad som boken handlar om blev detta 212 000 kr.
”Love and devotion” : Är namnet på den grupp av fyra kvinnliga konstnärer som gjorde jobbet.

Jag stötte på detta när jag som landstingspolitiker hösten 2004 fick syn på en ansökan från landstingets kulturförvaltning. Man ville från landstingets hälso- o sjukvårdsstyrelse ha 100 000 kr som en delfinansiering för framtagandet av boken. Kulturförvaltningen menade att arbetet, och särskilt det arbetssätt som använts av ”love and devotion, var värt att dokumentera för att kunna inspirera andra, skapa en diskussion om vårdmiljöer mm.
Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beviljade 100 000 kr – de borgerliga partierna reserverade sig
och menade att det här var väl ändå en fråga för enbart kulturnämnden i landstinget. Men vi från majoriteten hävdade att detta inte enbart var ”kultur” utan…..något mer.

Men vad är det som varit så speciellt med detta arbete att det blivit en bok på 160 sidor?
Den som vill ha ett utförligt svar kan läsa boken, som finns i några läsexemplar på Uppsala bokcafé, Kungsgatan 41. Det går bra att kontakta mig, se adress slutet av artikeln, om du vill veta hur du kan få tag i den.

Men ett kort svar från mig på frågan: Någon på landstingets kulturförvaltning ger ett uppdrag till en insiktsfull person att fixa detta med den konstnärliga utsmyckningen. Den personen inser snart att här kan man ju inte bara köpa in några tavlor, skulpturer och slänga på lite anpassade färger.
Här är det själva miljön, helheten på vårdavdelningarna, som är i behov att göra något åt. Han ger uppdraget till en grupp som, med en mycket knapp budget till förfogande, får rätt fria händer. Och de går in och läser på om psykiatri, samtalar med patienter och jobbar i samspel med personalen. De letar upp möbler, gardiner, mm . När de är klara är såväl ute som innemiljön förändrade, och till och med åstadkommer de att matrutinerna är förändrade.
”Konstverket” är vårdmiljön på avdelningen. Utgångspunkten att det ska vara till för de som vårdas och arbetar där.

På ett ställe i boken säger Ulf Eriksson: ”När jag fick i uppdrag …att som konstkonsult ansvara för den konstnärliga gestaltningen eller som det vardagligt kallas, ”utsmyckningen ”, av 109 och 110,ställdes jag inför en rad frågor och problem. ……jag såg inte hur något inköpt konstföremål kunde tillföras som gjorde konsten eller brukarna av miljön rättvisa.”

I boken berättas hur arbetet gick till, det finns bilder med hur det såg ut före och efter.
Men boken är mer än så – det skrivs en hel del om den psykiatriska vårdens villkor och diskuteras om konstens roll i den offentliga miljön mm mm.

Ove Heimfors
Politisk sekreterare i landstinget
Tel arbetet: 018/6116022 e-post: [email protected]

I denna tidning kan du läsa Maria Fregidou-Malamas reserapport från studiebesöket i Palestina. Men även information från miljöseminariet i Uppsala, distriktets val och årskonferenser. Tidningen är som vanligt bifogad i en pdf fil i länken nedan, klicka till artikelsidan för att se den.

2006_2_ULF.pdf 

Här skriver vi om kkongressen, får en reserapport från Peru och Ove Heimfors berättar om hur det går i landstinget.
Se länk nedan för pdf-filen.

Så har då den stora helgen i Uppsala gått av stapeln. Då talar jag inte om första maj utan om sista april, denna studentikosa vårfirardag med forsränning, silluncher, mösspåtagning, champagnegalopp och Allmänna sången vid Gunillaklockan. Tungt traditionsenlig och ett ”måste” för många.
. Tyvärr har dagen en mörk sida också. Berusningsdrickandet från tidig morgon till sen kväll (för de som står pall) verkar fortsatt vara ett ”måste” och går långt ner i åldrarna. Även om det enligt rapporterna var ett lugnt år så betyder det ändå hundratals ungdomar som tappar kontrollen över sig själva, gör saker som de antagligen kommer att ångra eller skadar sig själva eller andra. Unga flickor drabbas av oplanerad och oskyddad sexdebut eller rent av våldtäkt. Tragedierna är många. Tyvärr kommer de flesta ändå att försvara och förhärliga sitt drickande och troligen att trissa upp stämningen även inför nästa valborg. Ty, är det sista april så är det. Traditionerna ska försvaras och föras vidare.

Det som är ännu mer traditionsenligt och som borde vara ett ”måste” för fler, är dagen därpå, första maj. Det är en betydelsefull och viktig dag för många. Då ska arbetarrörelsen formulera sina krav, medborgarna få chansen att bakom fanor och banderoller öppet ta ställning. Det ska vara dagen då de många visar var makten borde finnas. Tyvärr har den dagen i långa stycken reducerats till en organisatorisk kamp att få till stånd demonstrationer över huvud taget. En kamp om att mobilisera de sista entusiasterna så att tågen inte blir patetiska rännilar av vilsna plakatbärare. Massmedia understryker genom att pliktskyldigast rapportera brottstycken av partiledarnas tal. I massmedias värld är antalet demonstrerande viktigare nyhet än innehållet i budskapen. Upsala Nya Tidnings rapportering var nog den sämsta vi sett. Mitt i en artikel som tar sin ansats i riksperspektivet kan vi läsa några få rader att vänsterpartiets kommunal- och landstingsråd talat. Inget om vår nya riksdagskandidat och framför allt inget om innehållet.

Själv tycker jag första maj är roligt. Jag tycker att vi gjorde en ”jävligt” bra demonstration. Nära femhundra personer som tågade genom stan för att visa vilka som faktiskt står för solidaritet och att tanken på en annan värld fortfarande lever. Bra flyt i organisationen. Jag tycker Jacob höll ett alldeles utmärkt tal och jag vet att många säger det samma. Synd att massmedia inte orkade att ens nämna att han höll tal, synd om Jacob men också synd om allmänheten som faktiskt förtjänar att få veta mer om den som ska företräda Vänsterpartiet och länet i riksdagen. Tack till alla er som gjorde dagen möjlig. En del syns, andra har arbetet länge med att förbereda och organisera och syns inte. Men finns och är fantastiska.

Länge leve första maj! Länge leve socialismen! (Kanske dags att också lägga till: Länge leve feminismen!?)

Uppsala 2006-05-03
Sören Bergqvist