Författare: sverker

I helgen höll Vänsterpartiet Uppsala län sin årliga distriktsårskonferens och lade fast visioner och mål för det kommande året. Sakpolitik och prioritering av politiska frågor stod i fokus.

På agendan stod också val av ny distriktsstyrelse, och däribland val av ordförande. Den här gången valde man ett delat ledarskap då Per Markus Risman, som innehaft posten som ordförande i två år, nu får sällskap av Hanna Victoria Mörck, som annars är mest känd för Uppsalaborna som ett av två kommunalråd för Vänsterpartiet.

– Vi har antagit en offensiv verksamhetsplan som gör att vi går in i valåret 2022 med en stark organisation och starkt stöd hos allmänheten i frågor som klimat, fackliga rättigheter och att värna hyresrätten, berättar Hanna Victoria Mörck. Jag ser oerhört mycket fram emot att jobba tillsammans med Per Markus och den övriga distriktsstyrelsen för att stärka hela organisationen inför valet.

Redan 2014 hade Vänsterpartiet nationellt mer än 50 procent kvinnor på samtliga nivåer i Sveriges kommuner, landsting och riksdag, och därmed tveklöst bäst när det gäller kvinnors representation.

– Vår vilja att göra samhället mer jämställt och rättvist är vår starkaste drivkraft för förändring, menar Per Markus Risman. Och alltsedan partiet hade kongress i Uppsala 2012 då Jonas Sjöstedt valdes till partiledare har vi medvetet byggt en stark organisation, vilket resulterat i ständigt stigande valresultat och dubbelt så många medlemmar. Och med två ordföranden visar vi exempel av kollektivt ledarskap och mindre fokus på en person som företrädare för vårt distrikt.

Varje region ska enligt lag ta fram en strategi för regional utveckling. I Region Uppsala kombineras det med en plan för att uppnå FN:s globala mål (Agenda 2030). Strategin för de närmaste fyra åren kommer att antas så snart ett nytt regionfullmäktige kan hållas (efter ett digital misslyckande 17 februari).

Det kommer i en tid då samhällskriserna hopar sig: klimatet, ojämlikheten, pandemin och dess ekonomiska efterverkningar. Vi förbrukar naturresurser snabbare än vad de kan förnyas. Utbrott av nya virussjukdomar, som Covid 19, hör samman med överexploatering av naturen. Vårt län är förskonat från de värsta miljöskadorna men även vi bidrar till utsläpp av växthusgaser. Samtidigt som vårt ekonomiska system hotar ekologisk hållbarhet utarmas även social hållbarhet. De ekonomiska klyftorna i Sverige ökar snabbast bland OECD-länderna.

Även före pandemin riskerade folk med arbetaryrken att dö flera år tidigare än andra. Men ojämlikheten har sällan varit mer närvarande. Om du är trångbodd, inte kan jobba hemma, eller har sämre hälsa efter ett slitsamt liv löper du större risk för allvarlig sjukdom. Vi måste vända utvecklingen. Mycket i strategiförslaget är bra, som kopplingen till FN:s globala mål. Post-covid är det dock tydligt att högre ambitioner både är möjliga och nödvändiga. Vänsterpartiet har fokuserat på tre områden: Klimat, jämlikhet och stärkt välfärd.

Vi fick gehör från de styrande blågröna för vissa av våra klimatförslag. Dock vill vi slå fast att mycket mer måste göras för att ha gjort vår del för att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader, som Sverige har lovat enligt Parisavtalet. Inte minst behöver vi mer och billigare kollektivtrafik, även på landsbygden.

Samtidigt är ett jämlikhetsperspektiv avgörande. Inte minst för tilliten människor emellan. Omställningen kan bara lyckas om folk känner att bördor och förtjänster fördelas rättvist. Men under decennier har vi istället sänkt skatt för de rika samtidigt som välfärden har satts på svältkur. Och klyftan mellan stad och land vidgas när offentlig service koncentreras till städerna. Resurser behöver flyttas från privat konsumtion till välfärden, det ger lägre klimatavtryck och bidrar till ökad jämlikhet. Det bör vara uttalat i den nya strategin.

Vi vill att den regionala utvecklingsstrategin ska slå fast att en jämlikhetskommission ska tillsättas med ett uppdrag att komma med konkreta förslag för att öka jämlikheten i länet. Kommissionen får gärna engagera akademisk expertis, till exempel inom socialmedicin, för att ta ett brett grepp på jämlikhetsproblematiken. Flera aspekter av regional utveckling bör avhandlas, till exempel ekonomisk jämlikhet, kvinnors livsvillkor, nyanländas situation, landsbygdens förutsättningar.

En jämlikhetskommission skulle inte sakna arbete. Klassamhället gör sig påmint i ökande hälsoklyftor. Minskad tillit och ökad psykisk ohälsa i länet kan kopplas till ökad ojämlikhet och en arbetsmarknad som präglas alltmer av stress och osäkra anställningar. Utöver klass finns skillnader i hälsa beroende på kön. Flera undersökningar visar att män mår bättre än kvinnor. Hbtq-personer har alltjämt sämre hälsa, och upplever ett sämre bemötande i samhället. Det samma gäller personer med funktionsnedsättning. Och rasism skördar offer även här.

Ojämlikheten slår också geografiskt. Trots (eller snarare på grund av) privata sjukvårdsappar levererar marknaden i primärvården mindre vård i områden där den behövs mest. Region Uppsala borde öka samarbete med kommunerna för att stärka sjukvården på landsbygden. Även utsatthet för brott hänger samman med ökad ojämlikhet.

Kriserna hopar sig. Arbetslösheten stiger. Tillsammans kan vi både bekämpa klimathotet och arbeta för ett samhälle där alla inkluderas. För det krävs högre ambitioner inom regionpolitiken. Jag hoppas vi kan få stöd för våra förslag när regionfullmäktige träffas igen. För lösningarna börjar med jämlikhet.

Neil Ormerod
Regionråd Vänsterpartiet Region Uppsala

Det har blivit en lika säker som ovälkommen tradition att priserna i kollektivtrafiken i Uppsala län höjs vid årsskiftet. Nu i januari höjdes månadskortet från 910 till 930 kronor, och priset för enkelbiljetter höjdes till minst 27 kronor för resa inom en zon. Om du skaffat UL-appen, vill säga.

Besökare till vårt län och andra som inte skaffat appen kan behöva betala 42 kronor för samma resa. Reser man längre kan det kosta upp till fem gånger så mycket. Det säger sig självt att det blir svårt att få folk att välja kollektivtrafik för enkelresor, åtminstone av ekonomiska skäl.

Sedan landstinget övertog ansvaret för kollektivtrafiken för nio år sedan har resandet gått stadigt uppåt. Visserligen sakta, men ändå uppåt. Fram till coronapandemin då många tvingats se över sitt sätt att resa.

Nu börjar vi dock se ljuset i pandemitunneln tack vare den massvaccinering som påbörjats. De som det senaste året valt bort buss mot bil av smittskyddsskäl behöver så snart det är säkert komma tillbaka och få långt fler med sig.

Österrikes huvudstad Wien har infört ett årskort som kostar 365 euro, det vill säga ungefär en tia om dagen. Detta betalas via autogiro, och med det kan Wienborna åka buss, spårvagn, tåg och tunnelbana så mycket de vill. Detta kort har blivit en stor framgång. Så många Wienbor har köpt kortet att prissänkningen betalat sig själv.

Eftersom Vänsterpartiet inte tycker att höga biljettpriser är ett självändamål vill vi införa ett liknande kort i Uppsala län snarast möjligt. Därtill avvisar Vänsterpartiet alla taxehöjningar i kollektivtrafiken. Tvärtom vill vi införa rabatter på enkelresor för pensionärer och gratis sommarlovskort för ungdomar. Möjligheten att åka både hållbart och billigt från Knivsta i söder till Gävle i norr, eller från Enköping i den ena änden av länet till Östhammar i den andra, har stort värde för både arbetspendling och meningsfull fritid.

Men kollektivtrafikens attraktivitet bygger inte bara på att biljettpriserna är rimliga. Det ska också gå snabbt och smidigt att resa hållbart. Under en tid har UL på prov låtit de som ska kliva på bussen på Uppsala Resesentrum vissa tider på dygnet och redan har giltig biljett gå vid mitt- eller bakdörrarna. Det är ett bra sätt att minska trängseln vid föraren och därmed också minska den tid som bussen står stilla.

Vänsterpartiet vill att detta försök permanentas och utökas, så att det gäller alla tider på dygnet, och på alla UL:s bussar. Kombinerar vi detta med ökat utrymme för kollektivtrafik ger det mindre trängsel på våra vägar, och då kan också restiden för tusentals pendlare sänkas avsevärt. Till och med de som ännu inte har bra pendlingsmöjligheter med buss eller tåg, utan är hänvisade till bilen, får mer plats på vägen och mindre köer. Bra för både humör, plånbok och miljö!

Enligt Region Uppsalas eget beslut är målet för kollektivtrafiken att öka det hållbara resandet i länet. Men coronan har av det blågröna styret, den gamla Alliansen plus Miljöpartiet, istället tagits som intäkt för att dra ned på antalet turer även i år när läget av allt att döma blir bättre. Det är bara Vänsterpartiet som motsatt sig denna neddragning.

Det blågröna styret pratar gärna om Agenda 2030 och att regionen är ”på väg åt rätt håll i klimatarbetet”. Men i en sådan omställning är en rejäl satsning på hållbara resor en absolut nödvändig del, och någon rejäl satsning står inte att finna.

Vänsterpartiet har en positiv syn på kollektivtrafikens roll för klimatet. Vi delar inte de blågrönas inställning om att färre turer och höjda priser skulle vara positivt för invånarna i Uppsala län. Vår politik ger istället fler chans att resa hållbart. Och med fler resande behövs fler bussar och tåg, och därmed också ökad turtäthet och sannolikt också fler linjesträckningar. De som idag väljer kollektivtrafik ger alltså ännu fler möjlighet till det i morgon. Det är framtidens resande!

Sverker Åslund, Trafik- och samhällsutvecklingsnämnden, ord. (V)
Gun Fjellner, Trafik- och samhällsutvecklingsnämnden, ers. (V)
Neil Ormerod, regionråd (V)

”Vissa pass får man springa snabbare, och snabbare och snabbare för att hinna med”.   

Citatet är från en sjuksköterska på lasarettet i Enköping som nyligen intervjuades i SVT. Det illustrerar situationen för många vårdanställda. Just nu pågår heroiska arbetsinsatser över hela landet för att bekämpa Covid 19.

Samtidigt, mitt under århundrades pandemi, kan vi läsa om att lasarettet drabbas av neddragningar. (E-P 10/1-21)

Det kommer inte som en överraskning. Redan i juni varnade Vänsterpartiet för att de blågrönas hälso- och sjukvårdsbudget var otillräcklig. I september väckte jag en fullmäktigedebatt om konsekvenserna för lasarettet. Då drog de blågröna undan ett hot om köp av privatröntgen som skulle ha slagit hårt mot lasarettets ekonomi. Men neddragningar på 20 miljoner kronor eller 3,9 procent av lasarettets hela budget kvarstår.

Nedskärningar framställs ofta som oundvikliga. Men det hade varit fullt möjligt att på politisk nivå göra andra val. Vänsterpartiet lade en finansierad budget med en treårsplan för att komma till rätta med Akademiska sjukhusets underskott och med stärkta resurser till Lasarettet i Enköping. Bland annat för att utveckla lasarettets uppdrag att specialisera sig inom vissa kirurgiska områden.

Vi har föreslagit att en del av statsbidraget som Region Uppsala fått för att hantera vårdskulden som uppstått under pandemin, skulle användas till ett försök på sex timmars arbetsdag på lasarettets operationsavdelning. Modellen vi föreslagit är inspirerad av ortopedens kirurgiska avdelning vid Mölndals sjukhus där personalen har kortare arbetstid. Genom att utnyttja operationssalarna bättre, med arbetspass på sex timmar i stället för åtta, lyckades Mölndal effektivisera vården samtidigt som personalens välmående ökat. På det sättet kan mer vård utföras på lasarettet istället för Akademiska. Det är ett alternativ till de blågrönas iver att lägga ut alltmer av sjukvården på privata företag.

Pandemiåret borde få bli avstamp för något nytt. En stark offentlig sjukvård med personal som mår bra klarar kristider bättre. Lasarettet är i dag välfungerande och spelar en viktig roll för Region Uppsala. I stället för nedskärningar borde det ges möjlighet att ta hand om de vårdköer som växt i pandemins spår. Vårdpersonal, som i många fall gjort stora uppoffringar, förtjänar mer än applåder. Att satsa på personalen är en nyckelfråga för att komma till rätta med vårdköerna. Men för det krävs resurser och politiker som prioriterar vården och välfärden.

Neil Ormerod
Regionråd Vänsterpartiet Region Uppsala

(Denna text publicerades först som debattartikel i Enköpings-Posten 22 januari 2021.)

Coronan har under året vänt upp och ned på vår region. Precis som invånarna i hela Sverige behövt skaffa sig nya vanor och arbetssätt har vårdpersonalen i Region Uppsala behövt ställa om för att hantera pandemin. Och Inspektionen för Vård och Omsorg (IVO), den statliga myndighet som granskar vården, har med anledning av coronapandemin gjort en tillsyn av regionernas ansvar när det gäller medicinsk vård och behandling till äldre personer med misstänkt eller konstaterad covid-19 som bor på särskilt boende, och nyligen blev de klara med Uppsala. Det var ingen upplyftande läsning.

IVO fann att regionen brustit som vårdgivare och huvudman. Inte alla har fått en av läkare ordinerat individuellt anpassad vård. Det är särskilt allvarligt när det gäller covid, en ny sjukdom som drabbar väldigt olika mellan olika patienter. Därför ska varje patient få en individuell bedömning av en läkare som utför en fysisk undersökning och följer sjukdomens förlopp kontinuerligt. Inte heller har alla som behövt det fått ett brytpunktssamtal, som ska ske när en patient får palliativ istället för livsuppehållande vård, enligt rutinerna.

IVOs granskning har skett utifrån intervjuer, bland annat med kommuners medicinskt ansvariga sjuksköterskor, och stickkontroller av boenden. I en insändare den 9 december påpekar regionråden från de styrande partierna (den gamla Alliansen plus Miljöpartiet) att inget av de granskade boendena ligger i Enköping. Men tyvärr finns det lite som tyder på att situationen skulle ha varit bättre här än i övriga landet. Brister har funnits i samtliga regioner. I cirka en femtedel av de granskade fallen har läkarbedömning uteblivit helt. Och i övriga fall har de flesta bedömningarna skett på distans, utan fysisk undersökning. Risken finns att de äldre har fått fel vård, med onödigt lidande som följd.

IVOs kritik är därför ytterst allvarlig. Men det överraskar inte. Redan i september ställde Vänsterpartiet frågor till styret i Region Uppsala om huruvida beslut om att övergå till palliativ istället för livsuppehållande vård hade skett utan fysisk undersökning (i en interpellation i fullmäktige av Vänsterpartiets ledamot Per Ström). Då svarade ansvarigt regionråd att de inte visste! Men att ”någon form av granskning” kommer att ske. Vi har ännu inte fått klart besked om denna granskning, även om de blågröna antyder att det blir en del av en större utvärdering av Region Uppsalas arbete med pandemin. Men nu har vi fått våra misstankar om brister bekräftade av IVO.

Bristerna handlar dels om att för lite läkartid har fördelats boendena. Läkarna har helt enkelt inte hunnit med allt de ska göra. Rent generellt finns det behov av ökat konsultationsstöd till boendena under andra tider än när läkarna är på plats och går rond. Här finns även problem med marknadsanpassningen av primärvården som leder till en press på vårdpersonalen att lägga tid på de arbetsuppgifter som genererar mest vinst. Idag är uppgiften att leverera sjukvård till boendena utlagt som ett tilläggsuppdrag till vårdcentralerna. Man kan fråga sig om det inte vore bättre att anställa läkare att jobba heltid med att ge vård på boendena. Samtidigt när kopplingen till vårdcentral fungerar bra är distriktsläkarens lokalkännedom väldigt värdefull, och många av de boende kan då vara kända av läkarna sedan tidigare.

Men jag misstänker också att äldre personer alltför ofta förlorar sin individualitet i vårdens ögon. Och då slarvar man med fysiska undersökningar. Även kommunerna behöver se till att de som jobbar på boendena får kompetensutveckling och trygga anställningar.

Det går inte att undvika slutsatsen att vården för de äldre inte är ändamålsenlig. Den medicinska kompetensen på äldreboendena måste höjas och samarbetet mellan kommunen och regionen fördjupas. Det finns flera projekt på gång, till exempel äldremottagningar och mobila team, med stöd av alla partier. Tyvärr går det för långsamt. Det saknas nödvändiga resurser i den blågröna budgeten. De äldre bör prioriteras högre.

På kort sikt har Socialdemokraterna lagt ett förslag till regionstyrelsen i december om att öka läkarresurserna till äldreboendena. Det kommer Vänsterpartiet självklart att stödja. Jag utgår ifrån att de blågröna också stödjer förslaget. Allt annat vore att slag i ansiktet på de äldre.

Men det kräver större ändringar på sikt. Dagens primärvård levererar för dåligt för de äldre. Göran Stjernstedt föreslog i en statlig utredning 2016 (”Effektiv vård” SOU 2016:2) en ny riktad primärvård som med konsultstöd från geriatriken skulle kunna ta bättre hand om de äldre med omfattande behov. Det är synd att regeringen inte har gått vidare med det förslaget. Men vi i Region Uppsala bör ändå förstärka vården för de äldre med riktade satsningar. Även ersättningar till vårdcentralerna bör ändras för att gynna kontinuitet och vård av äldre med omfattande behov, istället för snabba besök från förhållandevis friska patienter.

På Internationella dagen för neutralitet den 12:e december slår Vänsterpartiet Uppsala län och våra partiföreningar i Uppsala, Heby, Enköping, Håbo och Tierp samt Region Uppsala vakt om Sveriges neutralitet och säkerhet. Därför har alla partiföreningar till sina kommunfullmäktigen och distriktet till regionfullmäktige lämnat in motion om att ansluta sig till International Campaign to Abolish Nuclear Weapons (ICAN) stadsupprop för att ratificera FN:s konvention om kärnvapenförbud. 

Städer utgör ett mål i händelse av kärnvapenkrig. Den ökade oron i närområdet och stormakternas posering mot varandra gör frågan till en angelägenhet. Den planerade flygflottiljen i Uppsala, ledningsregementet i Enköping och närhet till strategiska mål gör frågan än mer angeläget för Uppsala läns alla invånare att Sverige tydligt agerar för en kärnvapenfri värld. 

– För Vänsterpartiet har fred och säkerhet alltid varit en viktig fråga. Dagens värdlandsavtal med NATO gör att kärnvapen kan föras in i Sverige, till och med till den framtida flygflottiljen i Uppsala. Vi ser med oro att Sverige inte leder kampen för en kärnvapenfri värld och ser en risk för Uppsala läns alla invånare, säger distriktsordförande Per Markus Risman.

– Region Uppsalas invånare förtjänar trygghet och säkerhet. I en tid när vi ser ökade spänningar och med alla de potentiellt strategiska mål som finns i Region Uppsala är det viktigt att våra medborgare vet att regeringen agerar i deras intressen. Därför vill vi nu pressa regeringen att ta ställning, säger Neil Ormerod, regionråd för Vänsterpartiet i Region Uppsala.

Motionen innebär att kommunen skriver under ICANs Cities Appeal och ansluter sig till städer som Hiroshima, Paris, Göteborg och Oslo i att uppmana sina respektive regeringar att skriva under FN:s konvention om kärnvapenförbud. Motionerna är en gemensam aktion i Vänsterpartiets distrikt Uppsala län för att belysa risken med kärnvapen, närmandet mot NATO och den ökade instabiliteten i närområdet.

Jag blir inte förvånad men ändå beklämd när jag i UNT får läsa om förslaget att Enheten för transkulturell psykiatri (ETP) ska läggas ner. Jag har följt ETP under många år i flera roller och vet att deras kompetens är unik och behövlig. Jag besökte ETP första gången på 80-talet i min roll som skötare, senare som ordförande i Invandrarnämnden i Uppsala kommun kring sekelskiftet och inte minst som landstingsråd och ordförande i ett stort EU-projekt (Aros asyl). I Invandrarnämnden startade vi ett hälsoprojekt riktat mot invandrarkvinnor och i Aros asyl hade vi många aktiviteter som handlade om hälsans betydelse för en lyckad integration. Under projektets gång, som också omfattade samarbete med flera andra projekt inom EU, växte insikten om just hälsans betydelse för integration.

ETP har under åren arbetat med att utveckla metoder för att upptäcka trauman men också utvecklat behandlingsmetoder. Det unika med ETP är ju den nödvändiga kulturella kompetensen. De på flykt har oftast utsatts för krig och förföljelser. Att bryta upp och fly från sitt eget hem och att flykten ofta är farofylld med osäkert mål, är även det i sig traumatiserande. Det är viktigt att ta hand om dessa individer på ett sätt som tar hänsyn till den enskildes insikt och kunskap (ofta okunskap) om trauma och psykiatri. Att bli föremål för en psykiatrisk behandling är för många skambelagt och förnekelsen ligger nära.

Om vi inte tar hand om dessa på ett transkulturellt sätt riskerar vi att fortsätta ha länsinnevånare med invandrarbakgrund som vandrar runt i våra sjukvårdssystem med oklara diagnoser och utan att få adekvat hjälp. Manuell Fernandes, som startade ETP, har ju påvisat t ex att många av de chilenare som kom till Sverige under 70-talet, fortfarande kan lida svårt av traumatiska upplevelser som inte bearbetats.

En nedläggning av ETP kommer med största sannolikhet att innebära att den kulturella kompetensen urvattnas och därmed faller en viktig grund för att kunna ge en jämlik vård i samverkan med patienten.

Sören Bergqvist, Uppsala
Fd landstings-/regionråd (V)