Den borgerliga pressen slår upp stort diverse artiklar om Vänsterpartiet. Men för en allsidig bild av det som presenteras är man oftast tvungen att bege sig till källan själv, vilket i och för sig gäller det mesta som mediedrevet dreglar över.
Några av Vänsterpartiets riksdagsledamöter har startat en blogg för riksdagsgruppen, än sä länge är det bara tre ledamöter som skriver där, Kalle Larsson, Lars Bäckström och Rossana DiMarca, men fler väntas följa med.
Idag har SVD en artikel om en enkät som hörde hemma i valberedningens arbetsmaterial som någon lämnat över i oklart syfte. Kalle Larsson har kommenterat detta idag.
Här är en länk till bloggen:

Riksdagsgruppens bloggsida

Seppo Laine

Fick ont i halsen i måndags och vaknade på tisdagen med hosta och snuva också. Inte brydde sig förkylningen om att jag inte hade tid att vara förkyld, den bara malde på.
Hade nämndsammanträde i tisdags, vi skulle bl.a. besluta om Naturvårdsprogram och Fritidspolitiskt program. Behövde min röst till alla yrkanden och voteringar men inte brydde sig förkylningen om det. Lyckades få alla yrkanden och voteringar att gå rätt med stor tur. Vi var inte fulltaliga men oppositionen hade inte ersättare som kunde gå in som ersättare för den tomma stolen på vänstersidan. Vi klarade voteringarna med ordförandens utslagsröst (som vid det laget var rejält ansträngd). En bit in i behandlingen kom en folkpartist och en moderat. Hade de kommit bara ett par minuter tidigare hade vi förlorat omröstningen. Gick tidigare från nämndsammanträdet, vid det laget spelade det ingen roll, de borgerliga var ju redan i majoritet. Kom ändå lite för sent till utbildningen för förtroendevalda och dem som vill ha förtroendeuppdrag för vänsterpartiet i Uppsala. Egentligen skulle jag ha gått just det avsnittet på söndagen men insåg att den där förkylningen den skulle bara bli värre, då behöver man en söndag att vila på inför nästa arbetsvecka.

Resten av veckan fortsatte förkylningen att utvecklas mot sin absoluta höjdpunkt, som naturligtvis inträffade natten mellan fredag och lördag. Det var med rejäl snuva och hosta som det var dags för ett en heldag med kamraterna på politikerutbildningen. Om jag i början av dagen hellre hade legat kvar i sängen och känt mig ynklig så gick det snabbt över. Politikerutbildningen är både rolig och lärorik, blandningen av erfarna parlamentariker, mångåriga medlemmar och nya medlemmar gör det intressant. Vi började dagen med ideologi, det är fascinerande hur olika vi egentligen tycker om olika saker. Fast vi var överens om att det inte fanns något rätt eller fel i de frågor som vi diskuterade. Vi tog fram olikheterna för att kunna diskutera dem.

Tre näsdukar, 15 halstabletter, en god eritreansk lunch, ett besök i hälsokosten och en dos naturmedicin senare var det dags för temat så får vi en jämställd grupp. Eftersom det var sista utbildningstillfället, och en träff tidigare ställts in p.g.a. att alla deltagare utom en fick förhinder, var vi lite för många. Är man för många är det alltid några som inte säger så mycket. I en mindre grupp blir det mer att av ett samtal, som alla kan delta i. Trots storleken på gruppen blev även det här passet bra. Åtminstone tyckte jag det. Vi hade samtal om vad jämlikhet är och fick också anledning att prata om huruvida det är jämlikt när några pratar mycket och andra lite. Vi tog upp jämlikheten i partiet och i politiken.

Nu sitter jag här framför datorn, hostar (värre än igår men snuvan är bättre – tackar som frågar) och skriver ”Veckan som gick”. Egentligen skulle jag vilja skriva så mycket mer om utbildningen men tanken är ju att den ska komma tillbaka i vår och då får man inte avslöja för mycket. Jag är nästan avundsjuk på er medlemmar i vänsterpartiet Uppsala som fortfarande har utbildningen att se framemot. Jag hoppas att vi ses i vår, friska, krya och fulla av entusiasm inför utbildningen och inför den stundande valrörelsen.

Ilona Waldau, medlem i vänsterpartiet uppsala och ledamot av kommunfullmäktige i Uppsala

ps. du läsare som inte är medlem, gå med – vi gör inte bara nytta, vi har trevligt tillsammans också. ds.

Jag har just kommit tillbaka från en tjänsteresa i Bryssel och jag mår fortfarande dåligt när jag tänker på alla de som jag såg sova i tunnelbanan eller ute och alla de vuxna och barn som tiggde om pengar. Jag har sett hur en ung man kom in till restaurangen där jag skulle äta, visade en lapp med något skrivet på och fick lite bröd och lämnade lokalen.
En morgon när jag skulle ta tunnelbanan och uteliggarna fortfarande sov såg jag att någon lämnade en stor påse med sex franska limpor där. Kan folk dö av hunger här också? Undrade jag.

Så rikt det verkade vara i Bryssel och vilket överflöd runt omkring! På en enda gata nära hotellet jag bodde fanns fem stycken H & M och alla modeföretag som jag känner eller inte känner till för att inte prata om alla bakelser och choklad. Men fattigdomen var påtaglig och synlig överallt och det var dåligt med vegetarisk mat på restaurangerna och dyrt!

En av mina kollegor, en ung man, berättade för mig hur stolta folk är nu för tiden att de har ”a Cleaning Polish Lady”. Märkligt tyckte han, för att han vet att de precis som han själv kan klara allt hushållsarbete själva men att ha någon som städar åt en har blivit populärt och höjer ens status utan att det kostar mycket. Jag hade också förmånen att bli hembjuden till en kollega som bor i Vallonien. Ett fattigt område förklarade de för mig med fransktalande befolkning som levde på att arbeta i gruvor i generationer. Nu är gruvorna stängda och det råder arbetslöshet. Folk är dock solidariska med varandra och ställer upp med mycket frivilligt arbete och känner sig nöjda med det de åstadkommer och de försöker hjälpas åt.

Hur skall detta sluta undrar jag. Överallt där jag träffar folk hittar jag arbetslöshet, oro och stress inför framtiden. Hur kan vi förändra samhället så att de som behöver skall kunna få större utrymme och ett arbete att kunna leva på? Hur kan flera kunna leva ett gott liv och vad menar vi med det? Jag tror att om folk tillåts ta ansvar för sina egna liv kan de i gemenskap utveckla de nödvändigheter ett Gott liv kräver. Ack om de som har makten i världen skulle låta arbetarklassen använda sin egen kraft och kreativitet för att förändra världen!

Då skulle inte jag heller känna mig förnedrad som tillfälligt arbetande kvinna i Bryssel av att se en annan kvinna naken i ett skyltfönster (jag trodde först att det var en docka) göra reklam så att oförskämda män med pengar skall in och köpa hennes kropp så att hon kan överleva.

Så orättvisst det är och så förargligt att se enorm rikedom och fattigdom sida vid sida. Jag är dock optimist och tror på en hållbar förändring och en värld utan förtryck och förnedring. Vi ses alla progressiva människor i kampen för ett bättre samhälle.

Tillsammans kan vi förändra världen.
Maria Fregidou-Malama, distriktsordförande

Satsning på ökad tillgänglighet i landstingets budget för 2006
Majoriteten i Landstinget i Uppsala län lägger nu fram sin budget för 2006.
Budgeten ska beslutas av landstingsfullmäktige den 21-22 november.
Majoriteten höjer varken landstingsskatten eller patientavgifterna.

– Vi har en ekonomi i balans, och kostnadsökningstakten har sänkts. Det
skapar utrymme för förbättringar, säger Mats O Karlsson, landstingsråd (s).
Budgeten för 2006 är en reformbudget. Landstingets verksamhet får en
förstärkning på sammanlagt 254 miljoner kronor.

Budgetförstärkningen används främst till att förbättra tillgängligheten.

– Med vårdgarantin som införs den 1 november avskaffar vi köerna till
planerad vård och behandling, säger Johan Edstav, landstingsråd (mp). Alla
kommer att få träffa en specialist inom 90 dagar och få en planerad
operation eller behandling inom 90 dagar. Dessutom klarar vi av att ta hand
om 95 procent av patienterna i vårt eget landsting.

En särskild satsning görs på att öka tillgängligheten till Primärvården.
Primärvården får en förstärkning med 12 miljoner kronor, eller motsvarande
35 nya tjänster. Husläkarna avlastas genom att personalen på
vårdcentralerna utökas med bl.a. dietister, psykologer, kuratorer och
sjukgymnaster.
– Sjukskrivningarna minskar för fjärde året i rad, säger Sören
Bergqvist, landstingsråd (v). Just nu är sjukskrivningarna särskilt höga
inom Primärvården. Med vårt budgetförslag blir det fler anställda på
primärvårdens vårdcentraler och mottagningar. Det kommer att förbättra
arbetsmiljön. Samtidigt fortsätter vi att höja lönerna i kvinnodominerade
yrken med 12 miljoner under 2006.

Budgeten innehåller också en historisk satsning på tågtrafik. Från och med
starten av Upplandspendeln i augusti 2006 kommer det att vara möjligt att
åka pendeltåg från Gävle i norr till Upplands Väsby i söder.

Bilagor finns i filen nedan:
Sammanfattning av majoritetens förslag till budget 2006
Tabell över budgetförstärkningen med 254 miljoner
Diagram

För mer information:
Mats O Karlsson, landstingsråd (s) 018-611 60 16
Sören Bergqvist landstingsråd (v) 070-358 75 78
Johan Edstav, landstingsråd (mp) 070-611 00 77

Lisa Pelling, politisk sekreterare 0708-67 39 96

Mycket händer på en vecka och inte är det lätt att välja ämne. Jag funderade länge kring demokrati och diktatur eftersom både Kuba och Kina varit på tapeten. Naturkatastrofer var det också gott om. Men dagens händelse får ändå inspirera mest.

I kväll var jag lyssnade på en debatt mellan vår egen riksdagsledamot Ingrid Burman och ordförande för Liberala Ungdomsförbundet Fredrik Malm, vilket är Folkpartiets ungdomsförbund. Jag hade väl egentligen bara tänkt att lyssna in lite och sedan gå, men jag satt kvar tiden ut. För både Ingrid och Fredrik var kunniga och humoristiska talare som kunde förmedla sina åsikter både lättsamt men samtidigt med allvaret i syftet.

Debatten hade samlat ett femtontal åhörare som hade lätt att få uppmärksamhet och få ställa sina egna frågor. Nu efteråt så ser man ju att det var inte så mycket som hände men att det lilla som hände ändå är stort i världen. I Sverige tänker vi inte ofta på vår demokrati utan tar den närmast för given. Ändå är inte rösträtten ens hundra år gammal, de rikas rätt att obegränsat hunsa fattigt folk och arbetare verkar på märkligt sätt bara trollats bort.

Detta demokratiska samtal mellan två partiföreträdare med var sin ideologi, med delvis motstridiga idéer, satt med sin publik i en vanlig svensk skolaula och debatterade. Vägen dit har burits av många, både arbetarrörelse och liberaler. Ändå ägnar nog inte många den en tanke eller mödar sig om att vårda denna framgång.

Fast världen utanför kan bestå av närmast medeltida diktaturer eller ställen där eliten har allt och de många väldigt lite och en liten rännil lyckas fly till oss. Ofta som en del i en kamp för att vinna demokratin till sitt land.

När jag satt i tekniska nämnden sist var det just en av dessa flyktingar som arbetade som tjänsteman för kommunen som påminde om det unika i det vi upplevde som vardagligt. Hon kommenterade som avslutning på sitt ärende att hon var imponerad av den ton av saklighet vi debatterade frågorna med i nämnden och hur olika politiska uppfattningar bemödade sig om att samsas eller diskutera kring de beslut vi stod inför. Hon tyckte ungdomarna skulle få lära sig mera om demokratin.

Inte försvinner de politiska motsättningarna över en natt, men vi alla har ett gemensamt ansvar för att vårda de framgångar som vunnits, försvara var och ens fria rätt att yttra sig i en debatt eller påtala missförhållanden. De krafter som vill inskränka vår rätt att yttra oss, de som vill dela in oss i mer och mindre värda, de krafterna lever än. Och du kan inte ställa dig vid sidan om, för då har du också valt.

Seppo Laine
ombudsman Vänsterpartiet Uppsala län

Att skriva om veckan som varit är inte så lätt som det låter. Det händer mycket på en vecka. Jag tänkte först att jag skulle skriva om hur viktigt det är med utbildade politiker, eller kanske om Palestina. Men sen ändrade jag mig och funderade över bilism och körkort eller kanske hur det är att vara nytillkommen i Stadshuset. Till slut kunde jag inte bestämma mig och det fick bli alltihop.
Jag har jobbat som politisk sekreterare här i Stadshuset, Uppsala, i en och en halv månad. Ibland får jag frågan vad det innebär, och jag svarar alltid undvikande. Men när jag ser tillbaks på veckan som varit måste jag nog fortsätta att svara så.

Vänsterpartiet Uppsala håller på med en internutbildning för de som är intresserade av att vara förtroendevalda nästa mandatperiod. Det är svårt att få ut informationen om att det är en intressant och nyttig utbildning, men kursen är bra och ryktet sprider sig; deltagarantalet stiger för varje gång. Jättekul.

I måndags kom min kollega, Jeanette, och berättade att Pernilla Zethraeus – som skulle hålla i tillfället i tisdags – hade blivit sjuk, och att ingen av de ersättare hon föreslagit hade möjlighet att närvara. Skulle vi ställa in eller skulle vi hitta på något annat. Jo, valet var ganska lätt, vi var så klart tvungna att hitta en ersättare som inte fanns. Vilka hade vi att tillgå. Britt – vänsterpartiets kommunalråd – hade ett annat möte hon ville gå på. Så då fanns det bara jag och Jeanette kvar. Och jag som hade tänkt vara ledig just den kvällen. Attans.

Så jag och Jeanette ledde utbildningstillfället; det handlade om ideologins roll i kommunalpolitiken. Många intressanta tankar kom fram. En på det hela taget lyckad kväll. Och hade vi inte inlett med att berätta det, så tror jag inte att de deltagande hade märkt något.

Fyller år gör de som galningar på det här stället. Det är bra tycker jag. Extra tårta till mig. Fast nog känns det konstigt att säga grattis till någon som man knappt vet vem det är.

PÅ torsdagar har jag mitt extraknäck. Eftersom jag bara har en 75% tjänst inom kommunen så är jag lektionshandledare på en programmeringskurs resten av tiden. Men jag brukar svänga förbi för att se om det är något på eftermiddagen, men den här veckan gick det bara inte. Jag fixade körkort på förmiddagen och ville bara hem och fira.

PÅ fredagen letade jag statistik om körkort, bilism och transporter, och siffrorna är sorgliga. Det är verkligen klassberoende med körkort, fast framför allt med bilkörandet. Och jag personligen skulle antagligen tjäna en kvart varje morgon om jag körde bil till jobbet, ännu mer när jag har lektion. Fy. Bättre kollektivtrafik nu med en gång säger jag bara. Då skulle inte jag behöva körkort och världen skulle bli bättre.

Ibland räknar jag bilar när jag väntar på bussen på morgonen. Någonstans mellan varannan eller var tredje bil går med en ensam förare. Och där står jag och väntar. Vad är poängen med det?

På fredag eftermiddag väntar Britt och jag på att ärendelistan till fullmäktige ska dyka upp. Vi ska fördela ärenden till gruppmötet. Strax före fyra ger vi upp; jag och Jeanette får fixa det nästa vecka.

Och i helgen åker Britt Löfgren – kommunalråd, och dessutom min chef – till Palestina. Det ger ett helt annat perspektiv på nyhetsbevakning. Nyheter om Israel-Palestinakonflikten hamnar så mycket närmare. Det är bra tror jag.

En vecka i Stadshuset är slut. Bara att hämta handlingarna som ska inför nästa vecka, släcka lampan och ta bussen hem.

/Daniel Luna, politisk sekreterare för vänsterpartiet i Uppsala kommun

Från och med idag kan läsa ett nytt inslag på webbsidan. Vi har beslutat oss för att försöka kommentera politiska frågor en gång i veckan. Krönikan skrivs i tur och ordning av länets förtroendevalda och anställda både för landsting, län och Uppsala kommun.
Först ut på banan är Jeanette Escanilla som är politisk sekreterare i Uppsala för Vänsterpartiet. På grund av tekniska problem kommer hennes krönika först nu, men snart får du läsa Daniel Lunas kommentar för veckan som gick.
Den gångna veckan kommenteras senast måndag följande vecka om allt går som det ska. Skribenterna är fria att välja sitt ämne.

Seppo Laine, ombudsman

FEMINISM! Är du feminist? Är du feminist? Och dessutom medlem i vänsterpartiet? Ordet galopperar i mitt huvud, men jag är den som tror på att en bättre värld är möjligt.
Har ordet feminism blivit ett modeord? Och det negativa med modeord…………

Feminism. Är det tidens kontroversiella ord? Tillsammans med ord som globalisering, kapitalism, outsourcing och flera andra ”modeord” är det ett ord vars innebörd egentligen inte är något nytt. Det är ju redan svårt i samhället att vara kvinna, (invandrare), vänsterpartist och nu dessutom feminist i det negativa med ordet.

Frågar man feminister om vad de menar med feminism så säger de allra flesta jämställdhet. Så varför inte kalla det för jämställdhet? Kanske för att det har pratats länge om jämställdhet men ingen stor och snabb förändring har skett och man kände att för att kunna få fram en förändring så måste man göra det bakom ett nytt och fräscht namn. Feminism.

Men har det fungerat så bra? Och är det så nytt? Min rent personliga åsikt är att människor borde se till vad det är man egentligen menar och koncentrera sig på det.

För min egen del tror jag inte mer på jämställdhet nu än innan begreppet feminism blev stort, jag har alltid varit för jämställdhet. Tyvärr så förvrids ibland vissa ords mening vilket man även kan se med uttryck som globalisering, som handlar om fri rörlighet av kapital, människor, tjänster, kultur – ja egentligen allt – över gränserna men som för många har kommit att betyda ”de rika länderna själ från de fattiga” eller ”de fattigare länderna själ vår arbetskraft”, alltså en kraftig förenkling och förvridning av ursprungsbegreppet. På samma vis handlar ju feminism egentligen om jämställdhet istället för, vilket ordet tyvärr har kommit att betyda i mångas öron, kvinnans revansch på mannen.
”åskådning som hävdar o. rörelse som arbetar för kvinnans fulla (ekonomiska, sociala o. politiska) likställighet med mannen, kvinnoemancipation(en), kvinnorörelse(n).”
Föregående stycke är hämtad från svenska Akademiens ordbok (SAOB) och beskriver bra vad det handlar om – jämställdhet. Begreppet feminism har existerat sedan (minst) 1924! Alltså knappast något nytt men ett modeord är vad det har blivit.

Det här innebär att många av dagens ”nya” feminister alienerar sig med personer som egentligen är ute efter samma mål – jämställdhet – men som inte vill förknippa sig med dem då de har lagt tvivelaktiga värderingar i ordet.

Debatten och konflikten har kommit att handla mer om definitionen av feminism än vad man ska göra åt saken. Jag är tämligen övertygad om att vi rör oss mot ett allt mer jämställt samhälle då allt fler ser till individen istället för könet. Ett samhälle där kvinnor och män som självständiga, tänkande individer, kapabla att skapa sig själva som människor i samverkan med andra.

Men jag kan samtidigt förstå att vissa kvinnor vill ha en snabbare förändring. Problemet blir bara det att vid en alltför aggressiv framtoning säter sig många på tvären fast de egentligen tycker att det är en bra idé. Och synd är det att det blir dessa personer som får ta skit och inte de överaggressiva hyperfeministerna som våldfört sig på ett från början positivt ord.

Vårt mål: Ett socialistiskt samhälle utan könsförtryck. Ett jämlikt samhälle!

Allt fylls i tystnaden
Jeanette Escanilla

I detta laddade nummer finner du en längre artikel om kriget i Vietnam 1950 till 1979. En artikel beskriver seminariet om Afrika. Du får veta vad länsberedningen för Uppsala/Knivsta sysslar med och som vanligt handlar en del artiklar om flyktingpolitik.
Upplagan är slut men här nedan finns en länk för pdf-filen.

2005_2_Upplandsfolket.pdf Upplandsfolket nr 2/05

Detta nummer innehåller rapporter och artiklar av de skilda slag. Ladda ned den till din egen dator via nedanstående länk. Vill du ha ett eget pappersexemplar så finns det fortfarande en liten restupplaga. Hör av dig till 018-14 45 65 eller [email protected]

Upplandsfolket nr 3/05 2005_3_ULF.pdf