Skip to main content

Kollektivtrafiken ska vara avgiftsfri

Skrivet av Jonas den . Postad i Debatt, Kollektivtrafik, Miljö. Inga kommentarer till Kollektivtrafiken ska vara avgiftsfri

Det är upprörande och oacceptabelt att taxorna för kollektivtrafiken ökat med över 40 procent de senaste tio åren, skriver Jens Holm och Christer Johansson.

Jens Holm (V)  ordförande i riksdagens trafikutskott, Christer Johansson (V), gruppledare, Vänsterpartiet Knivsta

Årets vinter har i praktiken varit snöfri söder om Uppsala. 2019 var det varmaste året någonsin, och åren dessförinnan slogs också värmerekord. Australien har plågats av de värsta bränderna i mannaminne. Vi är den första generationen att tydligt drabbas av klimatkrisen, men också den sista att verkligen göra något åt den.

Enligt forskarna har vi högst 10 år på oss att uppnå de bindande målen i Parisavtalet. Medan vissa länder, partier och individer tror att det går att fortsätta som tidigare tar Vänsterpartiet avtalet på fullt allvar.

Redan 2012 beslutade Vänsterpartiets kongress att ta fram ett ekonomiskt ekologiskt program och på kongressen 2016 antogs punktprogrammet, med de inledande orden ”Klimatförändringen innebär en allvarlig och akut utmaning. Men den innebär också en historiskt unik möjlighet att bygga ett bättre och mer hållbart samhälle, där social välfärd och global rättvisa kan uppnås inom ramen för ekologiskt hållbara gränser.”

En kommun likaväl som ett land kan gå före och visa vad som går att göra. I Knivsta har V lagt fram både egna förslag och gemensamma med MP. Så har Gredelby hagar och Trunsta träsk blivit naturreservat — en viktig lunga mitt i kommunen på kort avstånd för många Knivstabor. Så har kommunen antagit en koldioxidbudget i vilken det beskrivs vad kommunen behöver göra för att klara vår del av Parisavtalet. En stor del handlar om transporter och behovet att ställa om till ett mer hållbart resande.

Det är upprörande och oacceptabelt att taxorna för kollektivtrafiken ökat med över 40 procent de senaste tio åren, tre gånger mer än den allmänna prisökningen. Vänsterpartiet budgeterar både lokalt och nationellt för en billigare kollektivtrafik. Vårt mål är att kollektivtrafiken ska vara avgiftsfri och en del av den allmänna välfärden. Runt om i världen pågår intressanta reformer med fri kollektivtrafik; franska Dunkerque, Luxemburg och Estlands huvudstad Tallinn för att nämna några exempel.

Vänsterpartiet vill kraftigt öka andelen transporter och resor som är hållbara för klimatet och miljön. Därför driver vi på för ökade investeringar i nya järnvägar och förbättrat underhåll av banorna. Det är oroande att Trafikverket konstaterar att vi med nu gällande beslut och styrmedel inte kommer att klara klimatmålet om minst 70 procents minskade utsläpp från transportsektorn till 2030.

Järnvägssystemet i Sverige är idag uppsplittrat på en mängd privata och statliga aktörer som strävar efter maximal vinst. Det har lett till minskat helhetsansvar och långsiktighet och bidragit till stora problem i tågtrafiken. För att stoppa tågkaos med ofta förekommande förseningar vill vi istället skapa ett sammanhållet modernt järnvägssystem för störst samhällsnytta.

Järnvägsunderhållet behöver förstatligas och SJ bör få ökat ansvar för tillgänglig tågtrafik på stambanorna. Det ökar utrymmet för SJ att bedriva trafik på sträckor som inte är lönsamma i sig men som är det i kombination med andra. Att privata operatörer kan plocka russinen ur kakan på lönsamma sträckor motverkar förutsättningarna för klimatsmart resande i andra delar. Möjligheten att resa klimatsmart och billigt ska vara i fokus, inte vinstmaximering.

Transporter står för ungefär en tredjedel av klimatutsläppen i Sverige. Genom att fler resenärer och mer gods färdas på järnväg istället för på vägarna kan utsläppen minska. Därför måste de hållbara resealternativen göras ekonomiskt attraktiva för resenärer och företag. Samtidigt måste SJ få ett nytt uppdrag. Idag fungerar SJ i princip som vilket bolag som helst och har avkastningskrav till staten. Vänsterpartiet anser att avkastningskravet ska tas bort och att pengarna istället bör återinvesteras för att uppnå förbättrad service och sänkta biljettpriser. Det är dags att ta persontransporternas klimatpåverkan på allvar och sätta resenärernas intressen först.

Debattartikel tidigare publicerad i UNT

 

Trodde att vi hade en samsyn med (L) om Akademiskas pressade arbetsmiljö

Skrivet av Jonas den . Postad i Debatt, Vård och omsorg. Inga kommentarer till Trodde att vi hade en samsyn med (L) om Akademiskas pressade arbetsmiljö

Svar till Malin Sjöberg Högrell (UNT 2020-02-07).

I sin replik till Vänsterpartiets inlägg om behovet av satsningar på Akademiska sjukhuset får Liberalernas Sjöberg Högrell mig att tveka över något som jag länge har trott på.

För jag trodde att vi politiker i Region Uppsala var överens om att Akademiska sjukhusets problem är en pressad och stressig arbetssituation för vårdpersonalen som gör att sjukhuset har svårt att fylla nyckelvakanser och leverera tillräckligt mycket vård till länsborna och andra. Det ökar kostnaderna för dyr hyrpersonal. Därför är politikens uppgift att förbättra arbetsmiljön.

Vänsterpartiets kritik mot såväl det förra S/MP-styret och det nuvarande borgerliga/miljöpartistiska styret har snarare varit att åtgärderna som föreslagits har varit otillräckliga för att möta utmaningen än att de har haft fel ingång. Vi har till exempel menat att när man har tagit krafttag mot inhyrning av personal borde man samtidigt se till att förbättra villkoren för fast anställda. Nu gjorde man inte det och resultatet av försöken att minska kostnader för inhyrdpersonal har varit klena.

Men de beslut som de Blågröna nu tar går i helt fel riktning. En inadekvat budget för Akademiska och ett illa genomtänkt sparpaket som kommer att ytterligare försämra arbetsmiljön. Jag hade fel om vår samsyn. De Blågröna kan inte tro att det är personalens arbetssituation som är roten till Akademiskas problem. Annars skulle de väl inte ta beslut som drabbar personalen?

Vi är mitt i en viktig tid för svensk sjukvård. De som har nyligen pensionerat sig jobbade inte i sjukvården i trettio-fyrtio år för ingenting. Det är klart att det kommer att ta tid för de som är relativt nyanställda att uppnå samma kompetens och produktivitet. Då behöver de en arbetssituation som tillåter återhämtning och reflektion. Och en arbetsgivare som ger stöd och erbjuder kompetensutveckling.

Samtidigt försöker regionerna flytta ut mycket av sjukvården från sjukhusområdena för att komma närmare patienterna. Sjukvården sadlar om för att jobba än mer med att förbättra hälsan och förebygga sjukdomar. En svår process som kräver stöd från politiken och, för en vänsterpartist, ett jämlikhetstänk som sätter patienternas behov före företagens möjligheter att göra vinster.

Liberalernas Sjöberg Högrell menar att de extra intäkterna som en skattehöjning ger kommer att ätas upp av kostnadsutvecklingen. Hennes argument brister då hon struntar i hur pengarna används. Vänsterpartiet vill att nya skatteintäkter används strategiskt. De kommande åren kommer att vara tuffa. Och därför lägger vi budgetar som ger utrymme för strategiska satsningar på personalen och en närmare vård. Det skulle en klok borgerlig politiker förstå. För risken är annars, om vi inte ta itu med personalens arbetssituation, att regionen blir tvungen att höja skatten ännu mer längre fram för att undvika ett katastrofläge.

Akademiska har otroligt drivna anställda som gör ett fantastiskt jobb varje dag, under alltför svåra arbetsförhållanden. Vi har inte rätt att förlita oss på att de utan stöd från politiken och utav känslor av solidaritet med patienterna ska klara att ta oss ur det här underskottet. Vi har tärt på personalen för länge! För att säkra en god sjukvård nu och framåt är det högtid att satsa på personalen.

Jag är helt övertygad om att rätt stöd till personalen och ett skifte till en närmare vård kommer att sänka den höga kostnadsutvecklingen på sikt. Men då behöver sjukvården politiker som hjälper och inte stjälper.

Neil Ormerod, regionråd (V)

En tudelad vårdmarknad

Skrivet av Jonas den . Postad i Debatt, Vård och omsorg. Inga kommentarer till En tudelad vårdmarknad

Det är dags att bli förbannad. För svensk sjukvård, som har varit bland de bästa i världen, håller på att utarmas.

Regionerna och de stora sjukhusen, inte minst Akademiska, brottas med budgetar som inte räcker till. Det finns de som tror att det beror på dålig styrning och ineffektiv personal. I så fall lider samtliga universitetssjukhus i landet av inkompetent ledning. Det är inte trovärdigt.

Medan dagens blågröna styre i Region Uppsala säkert kan förbättras med ett V-märkt dito, vet vi alla att sjukvård kostar. Och vi är många som tycker att sjukvård ska få kosta! Även om Vänsterpartiet är det enda parti som står för det i sin skattepolitik.

Det är naturligt att sjukvård tar en större del av det ekonomiska utrymmet vartefter samhället utvecklas. Nya läkemedel, nya behandlingar och en allt äldre befolkning, tillsammans med högre krav från patienter och närstående, kräver nya resurser. Men både regering och regionledning vägrar att tillföra de resurser som behövs. Istället sätts sjukvården på en svältkur. Det leder i sin tur till personalflykt och svårighet att rekrytera nyckelkompetenser, som specialistsjuksköterskor. Personalen överbelastas, akuten anmäls till arbetsmiljöverket och vårdköerna blir längre.

Samtidigt har den omfattande privatiseringen som skett de senaste 15 åren lett till en farlig skiktning i vården. För nuförtiden spelar det roll hur mycket du har i plånboken. Dagens Nyheter avslöjade nyligen att patienter med privat sjukförsäkring får gå före i vårdkön till vårdgivare som har avtal med både det offentliga och med försäkringsbolag.

Utan det offentligas patienter skulle inte de privata företagen ha kunnat skaffa infrastrukturen som krävs för att kunna sälja en gräddfil åt försäkringspatienter. Det är våra skattepengar som har betalat för vårdföretagens utrustning och lokaler. Men patienterna kan få betala en gång till för att få nyttja dem inom rimlig tid. Det kallas vinstmaximering.

Alla kan inte heller försäkras. Försäkringsbolagen vill ha friska kunder då en för stor andel sjuka skulle bli för kostsamt. Det är ingen som missunnar att folk som behöver vård får det. Men alla ska få samma chans!

Och medan de som har råd får vård snabbt och kan återgå till arbetslivet, riskerar de som får vänta att falla genom Försäkringskassans allt glesare skyddsnät. Då växer klyftorna.

Region Uppsala har näst flest vårdval i landet, vilket innebär ett större antal privata mottagningar som tar emot patienter från regionen. I dag finns ingen samlad information om hur många av dem som samtidigt har avtal med försäkringsbolag och om det påverkar vilka patienter som prioriteras. Vänsterpartiet i Region Uppsala har därför lagt en motion i regionfullmäktige om ett förbud för vårdföretagen att låta de privata patienterna gå före. Dessutom vill vi skärpa kraven i regionens avtal så att privata och offentliga patienter inte ska blandas (som var lag fram till 2006): då blir det omöjligt att låta plånboken bestämma vilken patient ska gå först.

För det går fort nu. Om vi inte gör något kommer än fler att skaffa privata försäkringar – och fler allvarligt sjuka hamna längre bak i kön.

Jag skriver inte för att skrämmas. Istället vill jag att du som läser det här ska bli förbannad – och agera. För trots utvecklingen finns det starkt stöd för en solidariskt betald, och gemensamt ägd, sjukvård. Min roll är att jobba för ett maktskifte 2022 i Region Uppsala där Vänsterpartiet har ett avgörande inflytande.

Men oavsett vilket parti du vanligtvis stödjer, kan du avge ett nyårslöfte att agera för att rädda svensk sjukvård. Till exempel kan du ta kontakt med politiker och kräva ett stopp för gräddfiler i vården; och att sjukvården ska få mer resurser.

Redan nu växer skillnader i livslängd mellan de som har mest och de som tjänar dåligt, mellan professorn och undersköterskan. Med en tudelad vård kommer det att bli än värre: vårt samhälle riskerar att krackelera. Men än finns det tid. Om vi bli fler som lovar att kämpa för sjukvården.

Neil Ormerod
regionråd Vänsterpartiet

I UNT 29 december: Bankskatt för sänkt arbetslöshet

Skrivet av den . Postad i Debatt. Inga kommentarer till I UNT 29 december: Bankskatt för sänkt arbetslöshet

Genom att beskatta bankernas övervinster får vi resurser att göra omfattande satsningar för minskad ungdomsarbetslöshet. Det skriver Jonas Sjöstedt och Jeannette Escanilla.

Sverige har i dag massarbetslöshet. Här, i Uppsala län finns det nu omkring 10 400 arbetslösa, men bara 1 100 lediga jobb hos Arbetsförmedlingen. Det betyder att det går nästan tio arbetslösa på varje ledigt jobb. Det är dags att byta spår och kosta på sig att göra satsningar som kan få ny fart på jobben och ekonomin.

Sedan den borgerliga regeringen tillträdde för sex år sedan har långtidsarbetslösheten ökat med över 60 procent.

Läs mer här https://https://www.unt.se/debatt/bankskatt-for-sankt-arbetsloshet-2027494.aspx

Vänsterns stigar och vägar

Skrivet av den . Postad i Debatt. Inga kommentarer till Vänsterns stigar och vägar

15 november, 2010 av Jacob Johnson

Lars Ohly skriver i Flamman 21 oktober om valresultatet och vänsterns framtidsutmaningar. Det är positivt att vår främste företrädare går in i denna mycket viktiga debatt. Ohly beskriver hur utrymmet för en solidarisk politik med kollektiva lösningar på de stora samhällsfrågorna kraftigt har minskat genom utförsäljningar av allmännyttan, försvagning av fackföreningsrörelsen och a-kassan, privatisering av vård, skola och omsorg och urholkad sjukförsäkring m.m. Det är en nedslående och ganska utförlig uppräkning som kan få den bäste vänsteraktivist att hänga med huvudet. Till detta lägger också Ohly kvinnornas situation, maktöverföringen till EU och SD:s inträde i riksdagen med sitt främlingsfientliga budskap.

Ohly är mer kortfattad när det gäller vänsterns strategier för framtiden men nämner organisationsbyggandet, utvecklande av den interna demokratin, studier, ansvar för arbetarrörelsens framtid samt att utgångspunkten bör vara insikten om jämlikhetens och den sociala rättvisans vikt för samhällets utveckling.

Ohlys uppräkning av negativa samhällsförändringar kan som sagt göra en lite nedslagen om möjligheten till progressiva förändringar men är samtidigt viktig eftersom man måste se verkligheten i ögonen och utforma strategier för framtiden utifrån en sådan insikt. Sverige har förändrats och framtidens politik måste utgå från en aktuell verkligbeskrivning. Men för att göra denna beskrivning av verkligheten än tydligare och även fånga upp dess nyanser anser jag, liksom bl. a CH Hermansson i ett annat inlägg i Flamman, att det är dags för en ny ”klassanalys” av det svenska samhället. Den senaste som jag kommer att tänka på gjordes väl av Göran Therborn på 1970-talet. Mycket har hänt sedan dess. Förvisso ingen enkel uppgift men samtidigt naturligtvis mycket spännande.

Påverkar t ex den situation inom bostadspolitiken som Ohly beskriver med utförsäljningar av allmännyttan, omvandlingar till bostadsrätter, exponeringen för nivåer på bolånen en sådan klassanalys?  Eller hur påverkas klassanalysen av kvinnornas högre förvärvsgrad?

Sedan måste vi också ställa oss frågan hur vägen till en social bostadspolitik som ger alla rätt till ett eget boende ska se ut givet dagens situation. Bostadsrättsföreningar är i sig ett slags kollektivt boende där de boende kan utöva egenmakt inom ett överblickbart område. Vi kanske mer måste ges oss in i hur regelverket för förmedling av villor och bostadsrätter ska se ut. Det svenska systemet med budgivning, upptrissade priser och höga mäklararvoden skiljer sig från situationen i andra länder, t ex i Holland där normala mäklararvoden är lägre och man mer arbetar med fasta priser. Här borde det finnas ett stort politiskt utrymme att profilera sig för en mer ansvarsfull politik som kan nå 100 000 tals klämda människor i överhettade storstadsområden.

En annan stor samhällsförändring är förändringarna inom fackföreningsrörelsen där dels TCO och Saco nu tillsammans har flermedlemmar än LO och där ganska stora grupper inom såväl TCO som Saco har lägre löner än facklärda arbetare inom LO. Ja man kan säga att vissa tjänstemannayrken har proletariserats men relativt sett lägre löner och ofta en avsevärd studieskuld att betala av.

En tredje stor samhällsförändring sett över tid är jämställdhetsfrågorna med t ex en, om än för långsam ökning, av männens uttag av föräldraförsäkring, en fjärde är globaliseringen inklusive den högre andelen av befolkningen med utländsk bakgrund i Sverige och nya ekonomiska stormakter, en femte är hela den digitala revolutionen.

Sammantaget lever vi i en mer individualiserad, globaliserad och mångfasseterad värld. Det är i den verkligheten vänstern måste se möjligheterna och hitta nya stigar och vägar – en stor och spännande utmaning.