Söndag kväll, sitter och förbereder mig för två dagars
landstingsfullmäktige. Vad ska man säga? En starkare budget än på länge,
känns som om vi har kontroll över kostnadsutvecklingen, satsning på
primärvården och allt detta under stor enighet. Oppositionen har inte mycket
att komma med. Införande av halv avgift för barn och ungdomar istället för
helt avgiftsfritt som idag. Inga avvikande meningar om skattesatsen. Det
skiljer några futtiga miljoner i en budget på dryga fem miljarder. Nåja, det
ska väl gå att hitta ett klart vänsterbudskap med feministisk vinkling i ett
inlägg på fem minuter.

Lika lätt ska det väl bli att anta en valplattform på kongressen som klart
anger vilket slags parti Vänsterpartiet är och vad vi vill åstadkomma. Hela
kongressen borde vara lätt att genomföra i stor enighet, eftersom alla är
medvetna om att detta krävs inför stundande valrörelse. Men trots att de
drygt 400 motionerna inte ger någon större anledning till oro, känner nog
många lite fjärilar i magen. Alla avhopp och “avslöjanden” som sker verkar
vara delar i en större plan i syfte att skada partiet så mycket som möjligt.
Eller är det “bara” slumpen tillsammans med massmedias ensidiga utgångspunkt
där Vänsterpartiet är splittrat och krisen djupare än någonsin. Jag vet
inte. Det jag vet är att politiskt har partiet inte ändrat inriktning på
sistone. Både förslaget till valplattform och det ekonomiska policydokument
som en arbetsgrupp lagt fram, innehåller bara klassisk vänsterpolitik. Allt
för klassisk kanske. Nyheterna lyser med sin frånvaro, men som sagt,
välbekant och beprövad vänsterpolitik. Det borde inte uppröra någon i
partiet. Men ändå finns det de som kritiserar. Kanske vill de, precis som
jag uppfattar “Vägval vänster”, släta ut partiets profil för att passa så
många som möjligt, att maximera rösterna, att skapa ett allmänt
välfärdsparti utan ideologisk tydlighet. Jag vill inte det. Jag tror att det
går att förena en tydlig samhällskritik med en pragmatisk hållning i nuet.
Jag tror att det går att förena ett försvar och utveckling av välfärden med
visionen om ett helt annat samhälle. Ett samhälle byggt på av människor i
gemenskap för det gemensammas bästa. Ett samhälle där inte ekonomismen styr
utan solidariteten och medmänskligheten. Utopi? Nej en värdering och ett
förhållningsätt som delas av många i tanken, men som idag saknar strategi
och målbilder för de små men många stegen mot en förändring.

Under veckan som gick utsågs de sju kamrater som ska representera distriktet
på kongressen. Jag blev en av dessa. Jag tycker det ska bli spännande att få
diskutera politik med många, att tvingas ta ställning i små som stora frågor
och att förhoppningsvis kunna bidra till en enande kongress som med skärpa
tar upp kampen i valrörelsen. Inte en kamp om väljare, utan en kamp för
rättvisa, solidaritet, jämställdhet och allt annat som vi står för.

Sören Bergqvist

Uppdaterades: 21 nov 2005