Jag har just kommit tillbaka från en tjänsteresa i Bryssel och jag mår fortfarande dåligt när jag tänker på alla de som jag såg sova i tunnelbanan eller ute och alla de vuxna och barn som tiggde om pengar. Jag har sett hur en ung man kom in till restaurangen där jag skulle äta, visade en lapp med något skrivet på och fick lite bröd och lämnade lokalen.
En morgon när jag skulle ta tunnelbanan och uteliggarna fortfarande sov såg jag att någon lämnade en stor påse med sex franska limpor där. Kan folk dö av hunger här också? Undrade jag.

Så rikt det verkade vara i Bryssel och vilket överflöd runt omkring! På en enda gata nära hotellet jag bodde fanns fem stycken H & M och alla modeföretag som jag känner eller inte känner till för att inte prata om alla bakelser och choklad. Men fattigdomen var påtaglig och synlig överallt och det var dåligt med vegetarisk mat på restaurangerna och dyrt!

En av mina kollegor, en ung man, berättade för mig hur stolta folk är nu för tiden att de har ”a Cleaning Polish Lady”. Märkligt tyckte han, för att han vet att de precis som han själv kan klara allt hushållsarbete själva men att ha någon som städar åt en har blivit populärt och höjer ens status utan att det kostar mycket. Jag hade också förmånen att bli hembjuden till en kollega som bor i Vallonien. Ett fattigt område förklarade de för mig med fransktalande befolkning som levde på att arbeta i gruvor i generationer. Nu är gruvorna stängda och det råder arbetslöshet. Folk är dock solidariska med varandra och ställer upp med mycket frivilligt arbete och känner sig nöjda med det de åstadkommer och de försöker hjälpas åt.

Hur skall detta sluta undrar jag. Överallt där jag träffar folk hittar jag arbetslöshet, oro och stress inför framtiden. Hur kan vi förändra samhället så att de som behöver skall kunna få större utrymme och ett arbete att kunna leva på? Hur kan flera kunna leva ett gott liv och vad menar vi med det? Jag tror att om folk tillåts ta ansvar för sina egna liv kan de i gemenskap utveckla de nödvändigheter ett Gott liv kräver. Ack om de som har makten i världen skulle låta arbetarklassen använda sin egen kraft och kreativitet för att förändra världen!

Då skulle inte jag heller känna mig förnedrad som tillfälligt arbetande kvinna i Bryssel av att se en annan kvinna naken i ett skyltfönster (jag trodde först att det var en docka) göra reklam så att oförskämda män med pengar skall in och köpa hennes kropp så att hon kan överleva.

Så orättvisst det är och så förargligt att se enorm rikedom och fattigdom sida vid sida. Jag är dock optimist och tror på en hållbar förändring och en värld utan förtryck och förnedring. Vi ses alla progressiva människor i kampen för ett bättre samhälle.

Tillsammans kan vi förändra världen.
Maria Fregidou-Malama, distriktsordförande

Uppdaterades: 01 nov 2005