Skip to main content

Månad: juli 2006

Semester, Libanon och fattigdom

Jag sitter i min sommarstuga och funderar på veckan som gick. På semestern går man ner i varv och hänger inte riktigt med på allt som händer i världen, speciellt som jag inte har tv.
Jag har uppfattat att Israel anfaller Libanon och att det var en demonstration i Uppsala. Otroligt positivt att 600 människor, mitt under den mest intensiva semestermånaden, samlas för att demonstrera mot Israels attack. Eftersom jag är hänvisad till Upsala Nya Tidnings nätupplaga förmodar jag att arrangörerna räknade med närmare 1 000 deltagare, de officiella siffrorna brukar alltid lika långt under dem man själv kommer fram till.

Det man alltid kan hoppas på att det här är väckarklockan som gör att Israel förlorar sitt stöd, att det är här är droppen som fått bägaren att rinna över. Även för USA och andra nationer som ger Israel sitt aktiva eller tysta stöd.

I Aftonbladet idag skriver läkaren Henry Ascher, vars föräldrar överlevde förintelsen, en artikel där han bl.a. frågar “På vilket sätt skiljer sig mina släktingars lidande från människornas lidande i Gaza och Libanon?” Jag skulle kunna bygga hela denna krönika på citat från artikeln men väljer istället att länka till den. HÄR!

Istället ska jag återgå till betraktelsen över semester.

Ibland tänker jag på vilken tur jag har som har möjlighet att ha sommarstuga (byggd av en släkting på 50-talet). Enligt en undersökning bland LO-medlemmar har en halv miljon inte råd med semester. En halv miljon LO-medlemmar tillbringar sin semester hemma utan att göra något speciellt. De har inte råd att resa någonstans, de har ingen sommarstuga, husvagn eller dylikt och känner inte heller någon som de kan hälsa på. Till denna halva miljon kommer också ev. respektive med annan fackanslutning, deras barn, alla de som inte är medlemmar i LO, de som inte ens har haft ett jobb och kunnat gå med i facket eller som är medlemmar i andra fackförbund och så deras barn. Jag vågar inte ens tänka på hur många människor det egentligen handlar om.

Väldigt många människor är det som inte har råd att göra något på semestern och jag är övertygad om att det huvudsakligen är barnfamiljer. När jag var liten var min mamma ensamstående och fattig. Semestern tillbringade hon på sitt sommarjobb. Jag tillbringade somrarna omväxlade hos den släkting som byggde sommarstugan, som jag nu fått överta, och mina morföräldrar. Vår fattigdom blev min barndoms sommarlycka. Bara sol och bad hela sommaren lång hos släktingar på landet.

Jag tycker synd om alla de barn som inte får uppleva en svensk sommar, sol, bad och bekymmerslöshet. Det borde vara alla barns rättighet. Vi kan ordna aktiviteter i stan, t.ex. kraftigt sänka sommarpriset på Fyrishov som vi gjort i sommar, vi kan ordna badbussar eller ordna särskilda aktiviteter som kollo men det ändrar inte fakta, en halv miljon av LO:s medlemmar har inte råd att göra något på semestern. Vi måste vända trenden med den ökande fattigdomen och de växande klassklyftorna i Sverige.

Ilona Szatmari Waldau

Utflykter i det gröna

ÄR ALLEMANSRÄTTEN SOCIALISM OCH VAR
ZIDANES SKALLE LANDSFÖRRÄDERI?

I UNT slutet av juni skrev två miljöpartister en insändare med rubriken ”Moderater vill avskaffa allemansrätten”.

Tydligen hade en moderat kommunfullmäktigeledamot, Karolin A Johansson, vid Kf:s debatt kring översiktsplanen sagt något de uppfattade som ett ifrågasättande av allemansrätten. De – Niklas Malmberg och Helena Leander – hade kollat på Johanssons blogg och hittat meningar som ”Allemansrätten är socialism” och ”För den som värnar om äganderätten är allemansrätten en inskränkning utan like”.

Johansson svarade några dagar senare: Nej, moderaterna vill inte avskaffa allemansrätten. Däremot, menade hon, finns vissa problem med allemansrätten. De exempel hon ger – nerskräpning i naturen, lösspringande hundar osv – är dock inte särskilt imponerande. Sådant finns ju särskilda lagar kring.

Men hur förhåller det sig med moderaterna och allemansrätten? Vill de inskränka denna, enligt Focus uppslagsbok ,”varje samhällsmedlems rätt att”…”gå, cykla, rida eller åka skidor på all mark som inte utgör tomt eller plantering som kan ta skada därav.”?
Jag tittade på de motioner som moderaterna lagt i riksdagen de senaste åren. I ingen av dessa finns förslag om förändringar av allemansrätten. Tvärtom, den är ”unik och bör bevaras” osv.
Det framhålls dock i motionerna att allemansrätten måste nyttjas under ansvar. Men det instämmer jag gärna i, om det handlar om att inte skräpa ner i skogen eller rulla runt i nysådda åkrar.

Så att moderaterna skulle hota allemansrätten finns inte fog för att säga. Det skulle inte heller vara särskilt politiskt gångbart- en mängd undersökningar visar att allemansrätten har en stark förankring hos det svenska folket.
Men de strömningar som, i likhet med Karolin A Johansson, verkar se allemansrätten som en inskränkning av den heliga äganderätten och därför en styggelse, finns säkert.
Så därför är det bra att hålla efter dem. Och inte ha några illusioner om att i lägen där allemansrätten och äganderätten kommer i skarpare konflikt med varandra vilken sida av staketet moderaterna hamnar.

Karolin A Johanssons benämning på allemansrätten som ”socialism” ligger det något lite i. Allemansrätten är kompromissen av århundradens kamp om naturens rikedomar mellan folket och markägare, där de senare naturligtvis hävdat att äganderätt och nyttjanderätt är samma sak. Blåbär, svamp och blommor och rätten att promenera finns kvar för folket – men det inte så dumt och verkligen något att värna om!

Nu är det mer en vecka sedan VM finalen i fotboll avgjordes.

Debatten efter har mest handlat om det som hände med tio minuter kvar av förlängningen: Den franske ikonen Zinedine Zidanes skalle i bröstet på italienske mittbacken Materazzi med rött kort som följd. Några dagar senare gick Zidane ut i pressen och sa att Materazzi sagt ”hårda ord” om hans mor och syster. Han bad alla världens barn om ursäkt för sitt tilltag – men tillade genast att han inte ångrade skallen mot Materazzi. ”Han hade ingen rätt att säga så”.

Nåväl, vad Materazzi egentligen sa: Det vet bara han och Zidane. Men vad Zidane gjorde: Det såg hela världen. Och signalen från Zidane till alla världens barn är tydlig.
På eller utanför planen, om någon förolämpar dig eller din mor, så ta vad du har –en skalle, en kniv, ett järnrör eller vad som helst och använd den. Motivering: ”Han hade ingen rätt att säga så”.Nä, det hade han naturligtvis inte. Men förolämpande ord, hur förolämpande de än må vara, dödar inte. Däremot kan hårda franska tjockskallar göra det om oturen är framme.

Var det bara jag som efter matchen tänkte: Varför skakade han inte bara av sig förolämpningen, hur grov den än var, bad italienaren fara åt spagettihelvetet och sedan fortsatte försöka med det som faktiskt låg inom möjligheternas gräns: Att bidra till ett ytterligare franskt mål och avgöra matchen?
För de som såg finalen håller nog med: Med tio minuter kvar av förlängningen var båda lagen dödströtta. Men helt klart var det franska laget som verkade ha något mer kraft kvar och kunna göra ett mål till. Nu såg Zidane till att bli utvisad och chansen – som jag bestämt hävdar fanns – försvann.

Ingen har, vad jag sett, i den efterföljande debatten tagit upp aspekten av ansvar. När Zidane skallade ut sig handlade han som vore han privatperson. Men spelar man VM- final i fotboll är man definitivt inte privatperson!! Man spelar för sitt lag, man spelar för sitt land. Det svek Zidane. Och lika lite som vi vet vad Materazzi sa vet vi om detta kostade Frankrike guldet.

Fotboll är allvarliga saker. Att representera sitt land och spela VM- final är ytterst allvarligt.
Att svika fotbollen som idé, sitt lag och sitt land är synnerligen allvarligt. Landsförräderi är ord som naturligtvis inte kan användas för vad som händer på en fotbollsplan. Därför föreslår jag brottsrubriceringen ”Trolöshet mot huvudman”. Det passar ju bra i sammanhanget.

Ove Heimfors
Politisk sekreterare i landstinget
e-post: [email protected]

Boende och skatter

Äntligen semester, efter en hektisk vår med mycket jobb. Denna den första semesterveckan sammanföll med politikerveckan i Almedalen. Alliansen senaste försök att visa enighet kom i form av ett löfte om slopandet av fastighetsskatten. Som i stället skulle ersättas av en kommunal avgift som ingen kunde tala om hur stor den skulle vara eller hur den skulle tas ut. Inte heller fanns några besked om vilka konsekvenser den slopade skatten och den eventuella avgiften skulle ge på kommunernas ekonomi gentemot staten.

Jag är orolig för att en slopning av fastighetsskatten skulle öka segregationen ytterligare och skapa fler Nacka och Knivsta med ännu dyrare villor. Att boendefrågor är frågor som berör märks på reaktionerna efter Ilonas och mitt debattinlägg om behoven av hyresrätter i UNT den 25 juni (tack Ilona). Mycket beröm har kommit från många håll och dessutom blev inlägget det mest lästa på unt.se under det dygnet.

I övrigt har veckan som gick varvats med trädgårds- och fastighetsskötsel samt hushållsutskicket. Materialet är nu sorterat och tisdag den 11 juli hålls ett medlemsmöte med detaljplanering av Knivstas valrörelse. Vi startar med torgmöte mitt i Knivsta Centrum den 8 augusti 11.30 – 13.30 med Kung Henry och Lars Ohly. På talarlistan finns, förutom Ohly, Jocke från Ung Vänster och en ännu inte namngiven kamrat från Vänsterpartiet Sigtuna. Temat för mötet är Ung i Knivsta – ung i Sverige och alla är välkomna. Jag ser fram mot en spännande och intressant valrörelse, hoppas vi ses.

Ha en skön sommar önskar
Christer Johansson
från Knivsta

Jag lider med det palestinska folket

I vårt demokratiska system bestämmer var och en av oss hur vi vill rösta, men varför skall Israel, USA och EU bestämma hur det Palestinka folket skall rösta?
Jag känner glädje för att den 17 september får vi alla i Sverige möjlighet att rösta och påverka landets utveckling och framtida generationers liv. Demokrati och frihet är två ord som är så viktiga för oss alla men ännu viktigare för folk som lever under ockupation.

Mina tankar går till det palestinska folket som i dagarna upplever igen en ny attack från Israel, mer aggressiv än tidigare där alla sorters militära krafter deltar och där människor, djur och natur kollektivt bestraffas. Vad är det för mening med att förstöra ett kraftverk och straffa 200 000 familjer eller en miljon människor att vara utan el och vatten? Blockaden mot Gaza remsan gör också så att det mesta saknas som mat, medicin och sådant vi anser är helt nödvändig för våra liv.

Jag beundrar palestinierna
Vänsterpartiets demokratiprojekt i Palestina gav mig och tre av mina kamrater möjlighet att besöka Väst Banken och Jerusalem, att gå nära, ta i den hemska muren som Israel bygger och se hur Israelerna med taggtråd och militära posteringar gör livet svårt och förnedrar Palestinierna. Vilket liv att varje dag uppleva den Israeliska ockupationen, att tvingas leva som flykting i sitt eget land, att se hur hus rivs ner och träd tas ut från jorden med rötterna, att riskera att kastas ut från landet eller inte släppas in och att övervakas vart man än går eller vad man än gör.

Jag beundrar palestinierna för deras tålamod och för att de står ut och försöker bygga upp samhället och sitt vackra land. Jag beundrar barn, ungdomar, kvinnor och män för kampen de har fört och för mot ockupationen och kampen för frihet och demokrati.

Palestinierna behöver vår hjälp
Ställ upp för Palestina och fördöm Israels ockupation. Palestinierna och varje folk som är ockuperat har rätt att försvara sig. Jag lider med det Palestinska folket som inte kan uppleva frihet. Stöd det Palestinska folket och kräv att den svenska regeringen också gör det.

Med flera röster och större förtroende den 17 september kan vi i vänsterpartiet påverka regeringen och stödja alla förtryckta människors kamp för frihet och demokrati. I vårt demokratiska system bestämmer var och en av oss hur vi vill rösta, men varför skall Israel, USA och EU bestämma hur det Palestinka folket skall rösta? Varför blockeras hjälpen till palestinierna som är i akut behov av vårt stöd?

Vänsterpartiet kräver att:
– regeringen tydligt tar avstånd mot Israels fortsatta brott mot
folkrätten.
– regeringen på lämpligt sätt tar upp frågan om stöd till
palestinierna i EU.
– regeringen kräver att USA upphör med sitt stöd till Israel.