Månad: maj 2006

För några veckor sedan var jag uppe på Ulleråker och hämtade en nyligen utgiven bok.
Om ni betalar landstingsskatt här i Uppsala län har ni varit med och finansierat såväl tryckningen av boken som vad den handlar om.

Boken heter ”1% love and devotion på Ulleråkers sjukhus” och handlar om arbetet med ”utsmyckningen” i samband med renovering och ombyggnad av psykos- och rehabiliteringsavdelningarna 109 och 110, ett arbete som huvudsakligen gjordes under 2002-2003.

”1%”: Står för den princip som tillämpas av stat, kommuner och landsting att vid nybyggnation eller omfattande ombyggnad av fastigheter ska 1% av den totala kostnaden läggas på konstnärlig utsmyckning. Vid den ombyggnad som boken handlar om blev detta 212 000 kr.
”Love and devotion” : Är namnet på den grupp av fyra kvinnliga konstnärer som gjorde jobbet.

Jag stötte på detta när jag som landstingspolitiker hösten 2004 fick syn på en ansökan från landstingets kulturförvaltning. Man ville från landstingets hälso- o sjukvårdsstyrelse ha 100 000 kr som en delfinansiering för framtagandet av boken. Kulturförvaltningen menade att arbetet, och särskilt det arbetssätt som använts av ”love and devotion, var värt att dokumentera för att kunna inspirera andra, skapa en diskussion om vårdmiljöer mm.
Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beviljade 100 000 kr – de borgerliga partierna reserverade sig
och menade att det här var väl ändå en fråga för enbart kulturnämnden i landstinget. Men vi från majoriteten hävdade att detta inte enbart var ”kultur” utan…..något mer.

Men vad är det som varit så speciellt med detta arbete att det blivit en bok på 160 sidor?
Den som vill ha ett utförligt svar kan läsa boken, som finns i några läsexemplar på Uppsala bokcafé, Kungsgatan 41. Det går bra att kontakta mig, se adress slutet av artikeln, om du vill veta hur du kan få tag i den.

Men ett kort svar från mig på frågan: Någon på landstingets kulturförvaltning ger ett uppdrag till en insiktsfull person att fixa detta med den konstnärliga utsmyckningen. Den personen inser snart att här kan man ju inte bara köpa in några tavlor, skulpturer och slänga på lite anpassade färger.
Här är det själva miljön, helheten på vårdavdelningarna, som är i behov att göra något åt. Han ger uppdraget till en grupp som, med en mycket knapp budget till förfogande, får rätt fria händer. Och de går in och läser på om psykiatri, samtalar med patienter och jobbar i samspel med personalen. De letar upp möbler, gardiner, mm . När de är klara är såväl ute som innemiljön förändrade, och till och med åstadkommer de att matrutinerna är förändrade.
”Konstverket” är vårdmiljön på avdelningen. Utgångspunkten att det ska vara till för de som vårdas och arbetar där.

På ett ställe i boken säger Ulf Eriksson: ”När jag fick i uppdrag …att som konstkonsult ansvara för den konstnärliga gestaltningen eller som det vardagligt kallas, ”utsmyckningen ”, av 109 och 110,ställdes jag inför en rad frågor och problem. ……jag såg inte hur något inköpt konstföremål kunde tillföras som gjorde konsten eller brukarna av miljön rättvisa.”

I boken berättas hur arbetet gick till, det finns bilder med hur det såg ut före och efter.
Men boken är mer än så – det skrivs en hel del om den psykiatriska vårdens villkor och diskuteras om konstens roll i den offentliga miljön mm mm.

Ove Heimfors
Politisk sekreterare i landstinget
Tel arbetet: 018/6116022 e-post: [email protected]

I denna tidning kan du läsa Maria Fregidou-Malamas reserapport från studiebesöket i Palestina. Men även information från miljöseminariet i Uppsala, distriktets val och årskonferenser. Tidningen är som vanligt bifogad i en pdf fil i länken nedan, klicka till artikelsidan för att se den.

2006_2_ULF.pdf 

Här skriver vi om kkongressen, får en reserapport från Peru och Ove Heimfors berättar om hur det går i landstinget.
Se länk nedan för pdf-filen.

Så har då den stora helgen i Uppsala gått av stapeln. Då talar jag inte om första maj utan om sista april, denna studentikosa vårfirardag med forsränning, silluncher, mösspåtagning, champagnegalopp och Allmänna sången vid Gunillaklockan. Tungt traditionsenlig och ett ”måste” för många.
. Tyvärr har dagen en mörk sida också. Berusningsdrickandet från tidig morgon till sen kväll (för de som står pall) verkar fortsatt vara ett ”måste” och går långt ner i åldrarna. Även om det enligt rapporterna var ett lugnt år så betyder det ändå hundratals ungdomar som tappar kontrollen över sig själva, gör saker som de antagligen kommer att ångra eller skadar sig själva eller andra. Unga flickor drabbas av oplanerad och oskyddad sexdebut eller rent av våldtäkt. Tragedierna är många. Tyvärr kommer de flesta ändå att försvara och förhärliga sitt drickande och troligen att trissa upp stämningen även inför nästa valborg. Ty, är det sista april så är det. Traditionerna ska försvaras och föras vidare.

Det som är ännu mer traditionsenligt och som borde vara ett ”måste” för fler, är dagen därpå, första maj. Det är en betydelsefull och viktig dag för många. Då ska arbetarrörelsen formulera sina krav, medborgarna få chansen att bakom fanor och banderoller öppet ta ställning. Det ska vara dagen då de många visar var makten borde finnas. Tyvärr har den dagen i långa stycken reducerats till en organisatorisk kamp att få till stånd demonstrationer över huvud taget. En kamp om att mobilisera de sista entusiasterna så att tågen inte blir patetiska rännilar av vilsna plakatbärare. Massmedia understryker genom att pliktskyldigast rapportera brottstycken av partiledarnas tal. I massmedias värld är antalet demonstrerande viktigare nyhet än innehållet i budskapen. Upsala Nya Tidnings rapportering var nog den sämsta vi sett. Mitt i en artikel som tar sin ansats i riksperspektivet kan vi läsa några få rader att vänsterpartiets kommunal- och landstingsråd talat. Inget om vår nya riksdagskandidat och framför allt inget om innehållet.

Själv tycker jag första maj är roligt. Jag tycker att vi gjorde en ”jävligt” bra demonstration. Nära femhundra personer som tågade genom stan för att visa vilka som faktiskt står för solidaritet och att tanken på en annan värld fortfarande lever. Bra flyt i organisationen. Jag tycker Jacob höll ett alldeles utmärkt tal och jag vet att många säger det samma. Synd att massmedia inte orkade att ens nämna att han höll tal, synd om Jacob men också synd om allmänheten som faktiskt förtjänar att få veta mer om den som ska företräda Vänsterpartiet och länet i riksdagen. Tack till alla er som gjorde dagen möjlig. En del syns, andra har arbetet länge med att förbereda och organisera och syns inte. Men finns och är fantastiska.

Länge leve första maj! Länge leve socialismen! (Kanske dags att också lägga till: Länge leve feminismen!?)

Uppsala 2006-05-03
Sören Bergqvist