Månad: januari 2006

Veckan som gick avslutades med ett flertal olyckor med flera dödsoffer. I Polen omkom minst 66 personer när ett tak rasade in. Det var inte länge sedan en liknande olycka inträffade, med flera dödsoffer och även där var den troliga orsaken mycket snö på taket. Uppenbarligen fanns inte ett sådant scenario med när man beräknade hållfastheten, eller? Kan man lita på att svenska hallar har tillräcklig stor säkerhetsmarginal för att klara vintriga förhållanden? Vem godkänner beräkningsgrunderna? Eller gäller någon slags EU-byggstandard?
Här i Sverige körde en buss av vägen och 9 personer omkom och ett stort antal personer skadades. Bussen gled nedför en slänt och landade på taket som helt trycktes in, ända in till stolsryggarna. Personbilar testas enligt EuroNcap där flera krockmoment ingår och betyget blir ett antal stjärnor (max 5) som vägleder oss konsumenter. Men vilka krocktester utsätts nya bussmodeller för? Eller är de för dyra för att krocktestas? Något måste ändå vara fel när en nästan helt ny buss inte klarar att lägga sig på rygg. Då hjälper det inte att använda bälten även om det minskar riskerna i andra situationer.
Vi har haft tidigare olyckor där det konstaterats dåliga däck. Tunga fordon har av någon anledning inte samma krav på vinterdäck som personbilar. Varför? Det kanske är dags att ställa högre krav på den tunga trafiken som ju ökar på våra vägar. Långtradarna blir allt fler och förarna är allt oftare från andra länder, ovana med svenska vinterförhållanden.

Men det som kanske stämmer mest till eftertanke var det som framkom i samband med bussolyckan. Vägsträckan har haft ett stort antal allvarliga olyckor, trots att det är en av de nyaste motorvägarna i Sverige. Det slår mig att det är ganska vanligt att läsa om olyckor, t o m med dödsfall, på E4:an mellan Uppsala – Stockholm. Båda dessa är byggd för att vara säker med breda och dubbla vägbanor och helt avskiljt från mötande trafik. Just trafiksäkerheten brukar vara motorvägsförespråkarnas starkaste argument för nya vägprojekt. Kanske är det dags att avliva myten om de säkra motorvägarna. De enda vägarna som verkar leva upp till säkerhetskraven, är de trefiliga med mittbarriär. De tar mindre plats och är billigare att bygga än motorvägar.

Till slut ramlar jag in på denna vecka eftersom jag fick höra ett kort föredrag om evidensbaserad vård. Dvs vård som bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet, som det står i Hälso- och sjukvårdslagen. Vi är antagligen ganska många som tycker att den svenska hälso- och sjukvården kan man lita på. Den är långt framme och väl utvecklad. Tyvärr kan det konstateras att det är mycket svårt att få genomslag för nya behandlingsmetoder och nya rön om vad som är bra eller inte bra i vården. Det kan vara så illa att var fjärde patient får en behandling som inte är till någon nytta eller rent av kan vara skadlig. Det här får ju en landstingspolitiker att reagera. Det är bra att vi har just förbättringsarbete som ett av sex fokus i detta landsting. Mycket finns att göra och vi måste göra rätt saker.

Trots detta är jag övertygad om att vi har världens bästa sjukvård i Sverige. Men det är nyttigt med eftertanke ibland. Hur säkert är det vi brukar betrakta som säkert?

Sören Bergqvist

Efter kongressen i Göteborg som var en häftig och mycket trevlig upplevelse var jag snabbt inne i vardagen igen. Jag fick med mig massor av intryck, upplevelser och minnen som kommer att ta sin tid att bearbeta. Med från kongressen fick jag också en bra valplattform som blir ett värdefullt stöd i valarbetet. Flera av länets kongressombud drabbades av en envis förkylning men för egen del räckte det med att ta det lugnt i slutet av förra veckan så var jag med igen.
Måndag Gruppledarmötet inställt så det blev en TV-kväll med idrottsgalan.

Tisdag På kvällens styrelsemöte blev det diskussioner om äldreomsorgen och arbetsmiljön för personalen. Vår motion om rätt till heltid har inte kommit upp till någon politisk diskussion ännu. Vi tittade också på ett flertal remisser som ska besvaras under januari och februari. Där finns bland annat översiktsplan, biblioteksplan och lite till. Slutligen diskuterade vi behandlandet av vår motion om höjning av barnbidrag även till barn vars föräldrar har försörjningsstöd. Det finns flera partier i Knivsta Kommun som vill att kommunen ska behålla höjningen genom att sänka försörjningsstödet motsvarande barnbidragets höjning. Det kommer vi aldrig att gå med på.

Samma kväll passade jag på att hälsa på ungdomar och fritidsledare på fritidsgården. Det är alltid trevligt och trots, som jag tycker, tuffa villkor finns det en optimism i verksamheten. Några av gymnasieungdomarna har tidigare, via Vänsterpartiet, bjudit in sig till ett möte med några ansvariga politiker. Det mötet sker den 31 januari.

Onsdag Läste handlingar inför nästa veckas kommunstyrelse. Förutom barnbidraget som tidigare nämnts finns en två år gammal (v) motion om verksamheten på fritidsgården. Ett ärende om representation där vi får se om jag får med mig någon på att representation i Knivsta Kommun ska vara fri från alkohol. Förslaget har några undantag som jag inte delar.

Torsdag Årets första träningspass på gymmet, som gick riktigt bra. Skönt att känna att krafterna är tillbaka. Brynäs vann dessutom fjärde raka, nu börjar det smaka slutspel.

Fredag Lugn hemmakväll med en långfilm.

Lördag Valledningsmöte på Bokis hela dagen. Härligt att känna att vi är så många som tillsammans kommer att göra en bra valrörelse. Synd om Marika, Knivstas kassör, som blev kvar hemma för att bota sin och familjens Vinterkräksjuka. Kry på dig Marika – vi ses.

Kvällen tillbringade jag med mina vänner i Knivsta folkdanslag på operahuset Regina i Stockholm. Stort jubel utbröt då jag blev uppbjuden på scenen för att agera notarie under en vigselceremoni.

Söndag Skriva krönika och städa lite bland alla papper från lördagens konferens. Så kommer jag naturligtvis att hålla tummarna för att Liverpools svit håller i sig. Match mot United på Canal + om en stund.

Vi ses i fighten mot Alliansen.

Christer Johansson
Gruppledare Knivsta

Förväntansfull åkte jag tillsammans med sex andra ombud från Uppsala Län till Göteborg på kongress för att träffa 224 ombud från hela Sverige. ”Vad intressant” tänkte jag, att träffa så många vänsterpartister samtidigt och höra deras åsikter om partiets politik och utveckling! Vad tycker Norrbotten om partiets politik? Hur är det i Skåne och vad gör vår systerparti i Nepal för att tillvarata arbetarnas intressen?
Så satt jag där och lyssnade och diskuterade och försökte bilda mig en uppfattning om vart partiet är på väg. Är det verkligen realistiskt att säga att vi vill skapa 200 000 arbeten inom den offentliga sektorn? Hur kan de anställda erbjudas möjlighet att ta över hotad produktion och driva företagen som löntagarägda? Hur bygger vi upp en demokratisk socialism och hur skall ett socialistiskt samhälle se ut?

Oj, vilken fråga är det nu som behandlas och hänger jag med i diskussionen? Vilka kamrater håller jag med i den frågan? Stödjer jag ett bra beslut som leder partiets politik framåt? Det är inte lätt att vara på kongress och hålla reda på alla frågor och alla motioner och förslag. En sak vet jag i alla fall med säkerhet, att frågan om vägval vänster eller andra grupperingar inom partiet inte har stöd av så många som de försökte visa under de senaste två åren. Det finns en uppslutning kring partiets politik och en optimism om att vi tillsammans kan föra en dialog och söka lösningen på frågan om hur vår socialism skall se ut. Tillsammans kan vi utveckla, förnya och förändra partiet.

Det var den 8:e januari på natten som vi kom tillbaka till Uppsala. Kongressen är avslutad och målet med vår politik är fastställt. Tillbaka i vardagen tänker jag på vad jag har lärt mig och hur detta kan användas för praktiskt arbete i vänsterpartiet i Uppsala län. Hur kan vi utveckla samhället och kräva människovärdet tillbaka för alla de som går arbetslösa, är sjukskrivna eller väntar på asyltillstånd för att bygga upp ett nytt liv?

Sammantaget anser jag att vi går nu in i en ny fas i partiarbetet inför valet, som kan bli avgörande. Det är viktigt för oss att agera utifrån de faktiska förhållandena i vårt samhälle och i världen. Jag vill vara med och förändra samhället så att arbete, bostad och bra utbildning är en rättighet för alla våra medmänniskor. Tillsammans genom internationellt samarbete kan vi förändra maktförhållanden i samhället så att hållbar utveckling blir verklighet.

Maria Fregidou-Malama
distriktsordförande Vänsterpartiet Uppsala län

I tidningen ”Dagens Nyheter” kunde man läsa om Immanuel Wallerstein vars bok ”Världssystemanalysen. En introduktion” nyligen släppts frän förlaget Tankekraft. Han menar i korthet att vi nu ser slutet på kapitalismen som samhällssystem. Men precis som övergången från feodalism till kapitalismen så är det inget som sker vare sig plötsligt eller med samtidighet. Utan övergången är långsträckt och har olika takt i världen. Vi människor som lever mitt i den har svårt att upptäcka den fast vi lever med följderna.
Och vad det nya ska heta är inte heller lätt att artbestämma än. I mycket hänvisar Wallerstein till Marx beskrivning av samhällssystem som övergår i nya stadier. Världen står inf ör en utmaning att använda våra väl utvecklade prodkutionskrafter till människornas bästa. I det perspektivet är det inte svårt att tala om sextimmars dag och en större offentlig sekor, det är svårt att äta sig mer än mätt och när prylberget man äger är oöverskådligt stort, så känns nyttan av ytterligare en pryl som ganska fåfängligt. Däremot är alla överens om att den allt mer åldrande befolkningen kommer att vilja ha fler personliga tjänster och kommer att behöva fler sjukvårds och hälsovårdstjänster. Frågan är om detta ska erbjudas dem som med pengar kan efterfråga detta eller om man gemensamt betalar in skatt, som sedan används till att fördela tjänsterna efter behov. Här känns det onekligen att vänstern har fler ägg hemma i korgen än borgerligheten. Jag tycker det är lätt att se att en gemnsam fördelning efter behov och ett indragande av medel efter förmåga kommer att kunna hantera även morgondagens fördelningskrav på ett rimligare sätt än en fördelning efter individuella plånböcker. Frågan är bara om vi kommer att hinna med politiskt att springa ikapp med den dynamiska utveckling vi lever med idag. Att de stora ekonomierna Ryssland och Kina snart har en produktionsförmåga i klass med de bästa senkapitalistiska kommer att ställa oss inför många problem. Vänsterpartiet gjorde tidigare en uredning som visade på att vi i Sverige skulle kunna åstadkomma nya jobb inom miljösektorn. Det kan utvecklas till en ännu viktigare nisch i framtiden, för behovet av bra miljöteknik är skriande i världen och de nya ekonomierna. Den tekniska förmågan att göra planeten jorden till en lycksalighetens ö i universum har vi, men den politiska förmågan, finns den?

Seppo Laine

Vänsterpartiet Uppsala län har sju ombud på kongressen. På bilden ser du från vänster till höger Christer Johansson, Knivsta, Jeanette Escanilla, Uppsala, Maria Fregidou-Malama, Uppsala, Pelle Mattsson, Tierp, Emma Wallrup, Uppsala och Hamedou Drammeh, Bålsta. På kongressen finns även ersättaren Magnus Ahlkvist från Enköping, han skriver löpande in rapporter från kongressen till hemsidan för Vänsterpartiet Enköping. Klicka på denna länk för att komma dit och läsa. Fotot har Magnus Ahlkvist tagit.

Mitt i julstöket, nytt år och alla måsten är det lätt att glömma det som verkligen betyder något. Att bry sig och visa omtanke eller att glädjas med Evo Morales, Mas och Vänstern i Latinamerika, till exempel.
Det är en seger för socialismen att Latinamerika som kontinent håller på att bevisa att det går att ta makten även under fredliga och demokratiska former. (För att förändra grundstrukturerna i samhället). Vi har nu Venezuela, Brasilien, Chile, Uruguay, Argentina och Bolivia med mer eller mindre progressiva regeringar efter år av blodiga diktaturer.
Vänsterpartiet måste våga försvara dessa länders rätt till självbestämmande och att USA:s interventioner i området inte utvecklas till regelrätta invasioner.

En hel kontinent gläds åt denna seger. Latinamerika som har haft det extra svårt. Jag gläds med att Evo Morales vann och att han besökte Kuba som första land som vald president, en politisk markering av Bolivias nya utrikespolitik, en förändring som kommer att gynna de mest fattiga i Bolivia. En förbättrad hälsovård och utbildning för miljoner människor, som kanske hade förlorat hoppet om att en bättre värld kunde vara möjligt.
Hans nya regering har en ny och tydlig inriktning av den ekonomiska politiken, höja och införa en ny skatt för de rika!
Därför blev firandet av det nya året, för mig och min familj, och vännerna från Latinamerika, (trots avståndet och kylan i Sverige), fylld av hopp och glädje. Ponchos med färgglada färger förenade oss till charangos, för framtiden och för att det ska ständigt finnas ljus i mörkret.

Inget land i Latinamerika har en så stor andel indianer som Bolivia. Ändå har landet sedan den spanska erövringen styrts av den vita eliten. Bolivia fick för första gången en aymaraindian som president, Evo Morales som vill lyfta ursprungsbefolkningen från fattigdomen.

Min ung Latinamerika kräver i dag att USA måste acceptera att fria val kan leda till vänsterregeringar, som kan experimentera med olika former av demokrati och statlig styrning.

Aymaras, quechuas, chiquitaos och guaraníes! För första gången blev de president!
En historisk händelse för min kontinent och hela världen! Por una America unida!

En stolt Jeannette!