Debatt

Vänsterns stigar och vägar

15 november, 2010 av Jacob Johnson

Lars Ohly skriver i Flamman 21 oktober om valresultatet och vänsterns framtidsutmaningar. Det är positivt att vår främste företrädare går in i denna mycket viktiga debatt. Ohly beskriver hur utrymmet för en solidarisk politik med kollektiva lösningar på de stora samhällsfrågorna kraftigt har minskat genom utförsäljningar av allmännyttan, försvagning av fackföreningsrörelsen och a-kassan, privatisering av vård, skola och omsorg och urholkad sjukförsäkring m.m. Det är en nedslående och ganska utförlig uppräkning som kan få den bäste vänsteraktivist att hänga med huvudet. Till detta lägger också Ohly kvinnornas situation, maktöverföringen till EU och SD:s inträde i riksdagen med sitt främlingsfientliga budskap.

Ohly är mer kortfattad när det gäller vänsterns strategier för framtiden men nämner organisationsbyggandet, utvecklande av den interna demokratin, studier, ansvar för arbetarrörelsens framtid samt att utgångspunkten bör vara insikten om jämlikhetens och den sociala rättvisans vikt för samhällets utveckling.

Ohlys uppräkning av negativa samhällsförändringar kan som sagt göra en lite nedslagen om möjligheten till progressiva förändringar men är samtidigt viktig eftersom man måste se verkligheten i ögonen och utforma strategier för framtiden utifrån en sådan insikt. Sverige har förändrats och framtidens politik måste utgå från en aktuell verkligbeskrivning. Men för att göra denna beskrivning av verkligheten än tydligare och även fånga upp dess nyanser anser jag, liksom bl. a CH Hermansson i ett annat inlägg i Flamman, att det är dags för en ny ”klassanalys” av det svenska samhället. Den senaste som jag kommer att tänka på gjordes väl av Göran Therborn på 1970-talet. Mycket har hänt sedan dess. Förvisso ingen enkel uppgift men samtidigt naturligtvis mycket spännande.

Påverkar t ex den situation inom bostadspolitiken som Ohly beskriver med utförsäljningar av allmännyttan, omvandlingar till bostadsrätter, exponeringen för nivåer på bolånen en sådan klassanalys?  Eller hur påverkas klassanalysen av kvinnornas högre förvärvsgrad?

Sedan måste vi också ställa oss frågan hur vägen till en social bostadspolitik som ger alla rätt till ett eget boende ska se ut givet dagens situation. Bostadsrättsföreningar är i sig ett slags kollektivt boende där de boende kan utöva egenmakt inom ett överblickbart område. Vi kanske mer måste ges oss in i hur regelverket för förmedling av villor och bostadsrätter ska se ut. Det svenska systemet med budgivning, upptrissade priser och höga mäklararvoden skiljer sig från situationen i andra länder, t ex i Holland där normala mäklararvoden är lägre och man mer arbetar med fasta priser. Här borde det finnas ett stort politiskt utrymme att profilera sig för en mer ansvarsfull politik som kan nå 100 000 tals klämda människor i överhettade storstadsområden.

En annan stor samhällsförändring är förändringarna inom fackföreningsrörelsen där dels TCO och Saco nu tillsammans har flermedlemmar än LO och där ganska stora grupper inom såväl TCO som Saco har lägre löner än facklärda arbetare inom LO. Ja man kan säga att vissa tjänstemannayrken har proletariserats men relativt sett lägre löner och ofta en avsevärd studieskuld att betala av.

En tredje stor samhällsförändring sett över tid är jämställdhetsfrågorna med t ex en, om än för långsam ökning, av männens uttag av föräldraförsäkring, en fjärde är globaliseringen inklusive den högre andelen av befolkningen med utländsk bakgrund i Sverige och nya ekonomiska stormakter, en femte är hela den digitala revolutionen.

Sammantaget lever vi i en mer individualiserad, globaliserad och mångfasseterad värld. Det är i den verkligheten vänstern måste se möjligheterna och hitta nya stigar och vägar – en stor och spännande utmaning.

Skriv en kommentar