Okategoriserade

Sista april och första maj

Så har då den stora helgen i Uppsala gått av stapeln. Då talar jag inte om första maj utan om sista april, denna studentikosa vårfirardag med forsränning, silluncher, mösspåtagning, champagnegalopp och Allmänna sången vid Gunillaklockan. Tungt traditionsenlig och ett ”måste” för många.
. Tyvärr har dagen en mörk sida också. Berusningsdrickandet från tidig morgon till sen kväll (för de som står pall) verkar fortsatt vara ett ”måste” och går långt ner i åldrarna. Även om det enligt rapporterna var ett lugnt år så betyder det ändå hundratals ungdomar som tappar kontrollen över sig själva, gör saker som de antagligen kommer att ångra eller skadar sig själva eller andra. Unga flickor drabbas av oplanerad och oskyddad sexdebut eller rent av våldtäkt. Tragedierna är många. Tyvärr kommer de flesta ändå att försvara och förhärliga sitt drickande och troligen att trissa upp stämningen även inför nästa valborg. Ty, är det sista april så är det. Traditionerna ska försvaras och föras vidare.

Det som är ännu mer traditionsenligt och som borde vara ett ”måste” för fler, är dagen därpå, första maj. Det är en betydelsefull och viktig dag för många. Då ska arbetarrörelsen formulera sina krav, medborgarna få chansen att bakom fanor och banderoller öppet ta ställning. Det ska vara dagen då de många visar var makten borde finnas. Tyvärr har den dagen i långa stycken reducerats till en organisatorisk kamp att få till stånd demonstrationer över huvud taget. En kamp om att mobilisera de sista entusiasterna så att tågen inte blir patetiska rännilar av vilsna plakatbärare. Massmedia understryker genom att pliktskyldigast rapportera brottstycken av partiledarnas tal. I massmedias värld är antalet demonstrerande viktigare nyhet än innehållet i budskapen. Upsala Nya Tidnings rapportering var nog den sämsta vi sett. Mitt i en artikel som tar sin ansats i riksperspektivet kan vi läsa några få rader att vänsterpartiets kommunal- och landstingsråd talat. Inget om vår nya riksdagskandidat och framför allt inget om innehållet.

Själv tycker jag första maj är roligt. Jag tycker att vi gjorde en ”jävligt” bra demonstration. Nära femhundra personer som tågade genom stan för att visa vilka som faktiskt står för solidaritet och att tanken på en annan värld fortfarande lever. Bra flyt i organisationen. Jag tycker Jacob höll ett alldeles utmärkt tal och jag vet att många säger det samma. Synd att massmedia inte orkade att ens nämna att han höll tal, synd om Jacob men också synd om allmänheten som faktiskt förtjänar att få veta mer om den som ska företräda Vänsterpartiet och länet i riksdagen. Tack till alla er som gjorde dagen möjlig. En del syns, andra har arbetet länge med att förbereda och organisera och syns inte. Men finns och är fantastiska.

Länge leve första maj! Länge leve socialismen! (Kanske dags att också lägga till: Länge leve feminismen!?)

Uppsala 2006-05-03
Sören Bergqvist

Skriv en kommentar