Okategoriserade

Direkt från riksdagen

Sent tisdag kväll, två dagar för sent, sitter jag och skriver min krönika över veckan som gick. Eftersom riksdagen stängde sin verksamhet i Lördags så trodde jag att jag skulle ha gott om tid att skriva min krönika. Så blev det inte. Söndagen och måndagen fylldes av diskussioner om kommande propositioner och om förhandlingar inför regeringens beslut om medicinskt specialistindelning.
För Vänsterpartiet var det viktigt att reumatologi och geriatrik kvarstod som basspecialite, så blev det också.
Efter detta och efter ytterligare en dag med arbete kring kommande propositioner så är det nu dags att summera veckan som gick.
Sista riksdagsveckan innan juluppehållet då jag bland annat hade en interpellationsdebatt med Ylva Johansson om socialstyrelsens meddelandeblad.
Där varnar de för att uppgivenhetssyndrom hos asylsökande barn kan vara av manipulerande karaktär. Inte bara vi i vänsterpartiet har reagerat mot denna beskrivning av de apatiska barnen. Barnläkarföreningen som säger sig ha träffat mer än 400 barn med diagnosen uppgivenhetssyndrom säger att de aldrig träffat någon där tillståndet varit av som manipulerande karaktär. När journalister frågar Kjell Asplund som är generaldirektör för socialstyrelsen vilken grund socialstyrelsen har för att skriva detta i sitt meddelandeblad så säger han, att ”både han och ett par av hans medarbetare har träffat personer som har berättat om detta”.
Detta är långt ifrån den beprövade erfarenhet eller vetenskaplig grund som vi brukar kräva av våra myndigheter innan de uttalar sig. Tyvärr så tog Ylva Johansson inte avstånd från meddelandebladet i debatten även om hon öppnade för att det i en framtid kan komma att skrivas om. Och idag redovisar TVs nyheter att handläggare på migrationsverket dricker champange när en familj med ett svårt sjukt barn utvisas!
Vart tog barnkonventionens skrivningar om barnets bästa vägen och när ska våra myndigheter inse att den gäller alla barn inte bara de som är födda i Sverige eller de som har fått uppehållstillstånd. Barnkonventionen ska också gälla barn i asylprocessen, det skriver vi i alla dokument men verkligheten är dessvärre en annan.

En annan viktig debatt under veckan var budgetdebatten inom utgiftsområde 9 som omfattar hälsovård, sjukvård och socialomsorg. En debatt där jag för Vänsterpartiets räkning försvarade vår budget gentemot högeralliansen. Budgetens innehåll är känd sen tidigare men debatten visade att det går en klar skiljelinje i politiken. Så här uttryckte jag det:

”Det här inte den bästa av alla budgetar men det är en bra budget och det är viktigt att framhålla att det här är en budget för utgiftsområdet, för vården och omsorgen, som inte finansieras genom nedskärningar i andra för välfärden viktiga områden. Detta sagt med tanke på att det finns partier som visserligen satsar mer pengar inom området men finansierar det genom att försämra sjukförsäkringen eller villkoren för arbetslösa. Som finansierar sina satsningar genom att övervältra kostnader på kommunerna vilket kommer att ske när man minskar ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen så att kommunerna får utökade utgifter för socialbidrag. Partier som finansierar sina satsningar genom att höja avgifterna för läkemedel så att astmatiker och andra kroniskt sjuka ska få ökade kostnader medan jag som är frisk inte behöver bidra, jag belönas istället med sänkt skatt.

Det går alltså en skiljelinje i svensk politik mellan vi som förmår att stå bakom en budget som flyttar fram positionerna i sjukvården, i äldreomsorgen, i missbruksvården med flera områden utan att låta de sjuka eller arbetslösa betala. Det går en skiljelinje i svensk politik mellan oss som vill bygga ut välfärden bland annat genom en utbyggd tandvårdsförsäkring och de som vill sänka skatterna och avskaffa förmögenhetsskatten.

Det går en skiljelinje i svensk politik mellan oss som inte vill låta marknadskrafter och vinstintressen styra sjukvården och de som vill släppa loss marknadskrafterna i sjukvården så att skattemedel också skall gå till vinstutdelning i aktieägarnas fickor.
Det går en skiljelinje mellan oss som vill behålla apoteket så att vi kan garantera ett kontorsnät över hela landet och så att människor kan få tillgång till läkemedel var man än bor, även om man inte är lönsam kund och dom som vill avreglera och konkurrensutsätta på samma sätt som gjordes med posten. Det vill säga låta privata bolag ta hand om de vinstrika delarna, storstäder med meraoch låta det statliga bolaget sköta de olönsamma delarna, i bästa fall med skattesubventioner i sämsta fall genom att inte täcka hela landet.”

Denna del av mitt inlägg i debatten är inte bara retorik utan också en verklighet när man läser borgarnas budgetalternativ. Jag menar att det är viktigt att presentera dom ideologiska skillnaderna som finns mellan högeralliansen och vår politik och att vi ska göra det på ett sådant sätt att människor känner igen sig i vardagsfrågorna.

Veckan kännetecknades också av ett antal möten med julkaffe och avslutningar inför juluppehållet. Vi diskuterade mediastrategier och tandvårdsförsäkring allt i en salig blandning. På torsdag kväll kunde jag delta en timme i det möte som Vänsterpartiet i Uppsala ordnat med Marie Engström och Siv Holma om det ekonomiska dokumentet. Ett bra möte så länge jag var med. Jag hoppas att vi kan ordna fler sådana möten där vi diskuterar utformningen av vår politik.
VUs (partistyrelsens verkställande utskott) fredagsmöte kännetecknades av kongressförberedelser. Vi diskuterade också det faktum att Ulla Hoffmann lämnat VU något som vi alla beklagar samtidigt som vi har svårt att förstå hennes beslut. Nu innebär beslutet inte så mycket rent praktiskt eftersom VU inte har några fler inplanerade möten innan kongressen och därefter utser partistyrelsen ett nytt VU.

Veckan avslutades i Lördags med att Göran Persson skulle ha redovisat förhandlingarna om EUs budget i riksdagen. Eftersom han deltagit i förhandlingar fram till klockan två på natten så valde han att inte komma till riksdagen. Det innebar att dagen avslutades relativt tidigt och efter ett möte med vänsterpartister i riksdagen kunde jag ta fyra tåget tillbaka till Uppsala.

Såsmåningom stundar julledigheten och sen kongressen. Då handlar det om att lyfta och synligöra Vänsterpartiets politik, att vi visa att vi är ett brett socialistiskt och feministiskt parti som är berett att ta ett stort ansvar för samhällsutvecklingen genom att stärka välfärden och vidga demokratin.

Ingrid Burman

Skriv en kommentar