Okategoriserade

“Bestämma” blev “Påverka”

Ernst Wigforss (1881-1977) var finansminister 1932-1949. I början av 50-talet gav han i tre band ut sina ”Minnen”. Jag brukar titta i dessa lite då och då. Läsvärda, både som tidsdokument och skildring av en politiker och hans verk. Ibland blir det lite väl träligt :
Allt eftersom åren går tar gnetet med smörpriser osv. och plikterna i regeringen alltmer över.
Men genom allt det skrivna så framträder ändå en person som drivs av en vilja till förbättring av livsvillkoren för folkflertalet, men också till en genomgripande förändring av maktförhållandena i samhället.

Utanför mitt arbetsrum i Vita Huset – snett vänster om det USA-pressade exet av omslaget till Dylans ”Bringing it all back home” – hänger ett foto. Jag i Göteborg 2001, lutandes mot en gatuskylt : ”Ernst Wigforss allé”. På fotot är klistrat ett urklipp från Kommunalarbetaren , nummer 20 2001. Mest som en notis rapporteras att :
”Den så kallade portalparagrafen i det socialdemokratiska partiprogrammet har gått ur tiden. 1944 författade Ernst Wigforss de klassiska orden om att socialdemokratin vill ’att bestämmanderätten över produktionen och dess fördelning läggs i hela folkets händer’. Den nya texten är mer marknadsorienterad. Från och med 2001 strävar socialdemokratin efter en ordning där varje människa kan ’påverka produktionens inriktning och dess fördelning’ ”.
Jag brukar titta på det där urklippet ibland och: Det där ställer jag upp på. Wigforss ord, alltså.
De pekar mot det centrala: Ägandet. Den som äger bestämmer alltid i slutänden.

Men det var väl tanken att i dessa krönikor även redogöra något för hur veckan har varit. Tja, vad ska man berätta om? Mycket smörpriser blir det ju. Det mest uppseendeväckande i övrigt var att vintern kom denna vecka. En riktig svensk vinter: Snö-Tö-Slask-Frysa på lite osv osv.
Till en riktig svensk vinter hör även att de som sköter väghållning och snöröjning oftast inte passar på att transportera bort snöslasket, utan låter det frysa till och – i bästa fall – häller på sand. Alla som cyklar vet då hur det blir: I snömodden har bildats oräkneliga hjulspår kors o tvärs. När sörjan sedan fryser till far man omkring som en flipperkula på ett tvättbräde.

Men mest bekymrad är jag för de som använder rollatorer. Rollartorn måste vara en de bästa uppfinningarna i mänsklighetens historia. Den möjliggör att de som har lite svårt att gå stadigt, oftast är det äldre människor, kan komma ut själva. I veckan, då det hade snöat –töat osv dagarna innan, såg jag flera gamlingar som var ute och gick på trottoarer i centrala Uppsala. Jag höll andan titt som tätt och tänkte att ”måtte det inte dyka upp en osandad fläck, för under är det rena isgatan ”. När de skulle korsa en gata var det alltid samma problem:
Plogbilen hade plogat upp snön från gatan till en vall mot trottoaren. Ingen jättevall, inget större problem för en medelålders man med någorlunda friska ben som jag. Men definitivt för åldringar med rollatorer. Nåväl, det där löste sig på lite olika sätt och ibland genom att andra människor hjälpte till.

Jag tycker det är viktigt att inte cyklister far omkring som flipperkulor och att äldre människor kan komma ut även vintertid utan att bryta lårbenshalsar och annat.
Nu har jag hört att det ska tillskapas ”Plusjobb”. Vore inte det en viktig o vettig uppgift för dessa att skotta undan snöslasket innan det fryser till is?

Ove Heimfors, politisk sekreterare Vänsterpartiet i landstinget

Skriv en kommentar