Okategoriserade

En vecka i Stadshuset

Att skriva om veckan som varit är inte så lätt som det låter. Det händer mycket på en vecka. Jag tänkte först att jag skulle skriva om hur viktigt det är med utbildade politiker, eller kanske om Palestina. Men sen ändrade jag mig och funderade över bilism och körkort eller kanske hur det är att vara nytillkommen i Stadshuset. Till slut kunde jag inte bestämma mig och det fick bli alltihop.
Jag har jobbat som politisk sekreterare här i Stadshuset, Uppsala, i en och en halv månad. Ibland får jag frågan vad det innebär, och jag svarar alltid undvikande. Men när jag ser tillbaks på veckan som varit måste jag nog fortsätta att svara så.

Vänsterpartiet Uppsala håller på med en internutbildning för de som är intresserade av att vara förtroendevalda nästa mandatperiod. Det är svårt att få ut informationen om att det är en intressant och nyttig utbildning, men kursen är bra och ryktet sprider sig; deltagarantalet stiger för varje gång. Jättekul.

I måndags kom min kollega, Jeanette, och berättade att Pernilla Zethraeus – som skulle hålla i tillfället i tisdags – hade blivit sjuk, och att ingen av de ersättare hon föreslagit hade möjlighet att närvara. Skulle vi ställa in eller skulle vi hitta på något annat. Jo, valet var ganska lätt, vi var så klart tvungna att hitta en ersättare som inte fanns. Vilka hade vi att tillgå. Britt – vänsterpartiets kommunalråd – hade ett annat möte hon ville gå på. Så då fanns det bara jag och Jeanette kvar. Och jag som hade tänkt vara ledig just den kvällen. Attans.

Så jag och Jeanette ledde utbildningstillfället; det handlade om ideologins roll i kommunalpolitiken. Många intressanta tankar kom fram. En på det hela taget lyckad kväll. Och hade vi inte inlett med att berätta det, så tror jag inte att de deltagande hade märkt något.

Fyller år gör de som galningar på det här stället. Det är bra tycker jag. Extra tårta till mig. Fast nog känns det konstigt att säga grattis till någon som man knappt vet vem det är.

PÅ torsdagar har jag mitt extraknäck. Eftersom jag bara har en 75% tjänst inom kommunen så är jag lektionshandledare på en programmeringskurs resten av tiden. Men jag brukar svänga förbi för att se om det är något på eftermiddagen, men den här veckan gick det bara inte. Jag fixade körkort på förmiddagen och ville bara hem och fira.

PÅ fredagen letade jag statistik om körkort, bilism och transporter, och siffrorna är sorgliga. Det är verkligen klassberoende med körkort, fast framför allt med bilkörandet. Och jag personligen skulle antagligen tjäna en kvart varje morgon om jag körde bil till jobbet, ännu mer när jag har lektion. Fy. Bättre kollektivtrafik nu med en gång säger jag bara. Då skulle inte jag behöva körkort och världen skulle bli bättre.

Ibland räknar jag bilar när jag väntar på bussen på morgonen. Någonstans mellan varannan eller var tredje bil går med en ensam förare. Och där står jag och väntar. Vad är poängen med det?

På fredag eftermiddag väntar Britt och jag på att ärendelistan till fullmäktige ska dyka upp. Vi ska fördela ärenden till gruppmötet. Strax före fyra ger vi upp; jag och Jeanette får fixa det nästa vecka.

Och i helgen åker Britt Löfgren – kommunalråd, och dessutom min chef – till Palestina. Det ger ett helt annat perspektiv på nyhetsbevakning. Nyheter om Israel-Palestinakonflikten hamnar så mycket närmare. Det är bra tror jag.

En vecka i Stadshuset är slut. Bara att hämta handlingarna som ska inför nästa vecka, släcka lampan och ta bussen hem.

/Daniel Luna, politisk sekreterare för vänsterpartiet i Uppsala kommun

Skriv en kommentar